Vanlig geting 28 juli

Jul28

Jag har fått sällskap i mitt kamouflagetält, ett gäng vanliga getingar bygger upp sin kupa. Det surrar friskt, en väldig trafik till och från. Fascinerande att se hur de bygger upp varv efter varv.

Vanlig geting (Vespula vulgaris) är en gul och svart 11–16 mm (drottning 17–20 mm, drönare 13-17 mm) lång stekel, tillhörande familjen getingar. Den är Sveriges vanligaste geting och tillsammans med tysk geting är den även Centraleuropas vanligaste. Den har en giftgadd som, till skillnad mot honungsbiet, kan användas upprepade gånger.

Boet byggs på våren – försommaren av en drottning i form av sexkantiga celler, där hon sedan lägger ägg. Boet är uppbyggt av en sorts pappersmassa, som skapats av tuggade träfibrer och saliv. Vanligen hänger boet i ett innertak på ett hus, inne i ett gryt eller liknande, från en stjälkliknande struktur. På denna struktur utsöndrar drottningen sedan en kemikalie som håller myror borta.

De ägg som drottningen lägger blir larver, som efter 10 – 20 dagar bygger en puppa av silkestråd. Efter ytterligare en vecka utvecklas till arbetare, per bo, dessa hjälper till att bygga på och underhålla boet och skaffa mat till larver och drottningen. Arbetarna styrs av feromoner från drottningen.

Larverna livnär sig på proteinrik föda, såsom andra insekter. De fullvuxna individerna lever dock på socker, som till exempel från fallfrukt, trädsav eller honung.

Arbetarna kommer från befruktade ägg, men får för lite näring för att utvecklas till drottningar. Framåt hösten tillåts dock några ägg bli drottningar, som tillsammans med drönare (hannar) svärmar och parar sig. Drönarna utvecklas ur obefruktade ägg och saknar gadd. Efter svärmningen dör den ursprungliga drottningen. Arbetarna kastar ut kvarvarande larver och lägger ägg (som är obefruktade) i boet, som i enstaka fall överlever och utvecklas till drönare. De nya drottningarna letar ofta upp en övervintringsplats och producerar dessutom glykol i kroppen, som sänker fryspunkten.

Bivråk är en fiende till den vanliga getingen.

Det finns ett flertal insekter som härmar getingens utseende, så kallat mimikry. Hit hör bland annat blomflugor.

fakta Wikipedia

Myror 25 juli

Jul25

Har haft en virkeshög under presenning i tre år, nu behövde jag lite av virket. Lättade på presenningen och där hade det blivit en enorm myrstack.

Det blev naturligtvis full fart på alla myror som samlade ihop ägg och annat för att gömma så fort som möjligt. Jag snabbt in efter kameran för att få bilder på dessa fantastiska arbetsmyror.

Enligt svensk folktro skulle man akta sig för myror. Många menade nämligen att myrorna stod i förbindelse med underjordiska väsen. Om man raserade en myrstack skulle man själv bli bostadslös. Om en större mängd myror tog sig in i ens hus var det ett varsel om kommande dödsfall. I äldre svensk folkmedicin sades det att man kunde förebygga huvudvärk genom att på våren lukta på de första myrorna man såg.

Hjortronmyr 24 juli

Jul24

Backen ner till en av ”våra” hjortronmyrar, äntligen så börjar de mogna. Det blir ett gott hjortronår många fortfarande röda omogna.

Frejas pärlemofjärilar en mycket vacker dagfjäril, det fanns många i början av myren.

En ganska vanlig fjäril i norra delar av landet, som finns på öppna torvmossar samt på fjällhed med små våtområden. Larven lever på hjortron, tranbär och rosling.

Jungfru Marie nycklar är vår kanske vanligaste orkidé, och den blommar i juni och juli. Blommorna är variabla och finns från mörkt till ljust rosa, men ibland är de vitaktiga och sitter i en tät blomställning. Jungfru Marie nycklar är vanlig i hela landet, och den växer på frisk till fuktig mager mark i löv- och barrskog, myrmark och på fjällängar och hedar.

Linné skrev 1755: ”Kallas i Roslagen Jungfru Marie hand, i Småland Jungfru Marie förkläde, i Dalsland Jungfru Marie rock, i Östergötland Jungfru Marie bröst. Växer allmänt på sidlänta ängar. Blommar samtidigt med pionen med fyllda blommor. Alla svenska orkidéer är fridlysta.

Närbild på Ängskovallen kan lätt se farlig ut.

Ängskovall växer vid öppen skog, hedar, hagar och kärrkanter, allmän i hela landet.

Tordyvel 19 juli

Jul19

Hittade detta lilla kryp liggandes på rygg med benen sprattlande i luften, tog naturligtvis upp den för en närmare titt och fotografering. Har nu fått reda på (se text nedan ) att jag har fått tio synder förlåtna, härligt undrar hur många det finns kvar?

Tordyvlar (Geotrupidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar.

Tordyvlar är vanligen glänsande svarta och lever till stor del på djurspillning, speciellt från betande däggdjur.

I svensk folktro ansågs tordyveln vara en lyckobringare. Därför fick man inte döda en tordyvel, utan måste behandla den med respekt. Om hittade en tordyvel som ramlat på rygg och vände den rätt skulle man få tio synder förlåtna. Tordyveln hade också en varslande roll. Om årets första tordyvel kom fort flygande skulle vårens arbete förlöpa smidigt, om den hade löss mellan frambenen borde sådden inledas tidigt och om den hade löss mellan bakbenen var det bäst att dröja med sådden

Orre 18 juli

Jul18

Vi skulle upp på en myr för att se hur långt det gott med hjortronmognaden, vid vägkanten en orrhöna som tillsammans med en synlig unge befanns sig på bra avstånd från bilen. Ungen som jag tror är en hane (tupp) beroende på att det redan syns en lysande röd fläck vid ögat. När jag gick ur bilen lyfte de och då såg vi ytterligare en unge.

Orren häckar allmänt i Sverige från Skåne till långt upp i Lappland och går på fjällsluttningarna upp i björkregionen. Den trivs bäst i trakter där björk- och barrskog omväxlar med hagar, ängar, mossar och bergig mark. Den finns också i enbusksnår och på ljunghedar. Vintertid bäddar orren ibland ned sig i snön för att skydda sig mot stark köld och hård vind. Under vintern tillbringar orren större delen av dagen, mellan födosöken, i hålor under snön. Efter dess uppflog kan man ofta se ett blottat hålrum i snön

Orrens föda utgörs av diverse växtdelar, som knoppar, späda blad, säd och frön samt bär, men den äter även insekter, larver och maskar, särskilt ungarna får insekter att äta. På vintern utgör björkknopp den huvudsakliga födan.

På grund av sitt välsmakande kött räknas orren som ett värdefullt villebråd. Orre jagas under hösten främst med trädskällande fågelhundar som till exempel finsk spets men även med stående fågelhundar som till exempel vorsteh. Under vintern är smygjakt med kulgevär vanligast, då orrtupparna ofta uppehåller sig i björktopparna.

fakta Wikipedia

Tornfalk 18 juli

Jul18

Min fantastiska hustru med en mycket speciell blick för tornfalkar kunde på drygt 100 meters håll upptäcka denna troligtvis årsunge spanande efter föda eller förälder.

På detta avstånd är det svårt att få riktigt skarpa bilder, men jag tycker nog att detta ändå funkar hyfsat.

I år har vi två par som häckar i området, ett par har fått ut 3 ungar som ivrigt flyger runt, ryttlar på ett för tornfalkar speciellt sätt. Ett bo där det troligtvis finns en unge som dock inte lämnat boet.

Aspviken 17 juli

Jul17

Grönfinkarna är det flest av nu vid vår matning, har varit så hittills denna sommar.

I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvallstrakten och Jämtland, och vidare uppför Norrlandskusten. De nordligaste populationerna flyttar söderut men arten är härdig och grönfink förekommer året om även i norra Sverige i mindre antal. I södra Sverige övervintrar den som strykfåglar

Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog, och i parker. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar, men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel. Den lägger i genomsnitt 4-6 ägg, men 3-7 har observerats.

Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i 12-14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13-17 dagar. Födan till ungarna, som huvudsakligen består av frön och frukt, bärs av föräldrarna i krävan. Grönfinken lägger vanligtvis två kullar per år

Födan utgörs främst av frön, späda knoppar och bär. Den äter dock även insekter, och ungarna matas företrädesvis med insekter.

Grönsiskan har kommit i ett större antal under de senaste veckorna, den är lite mindre men väldigt kavat när det gäller striderna om solrosfröerna.

Grönsiskan häckar i hela Sverige förutom i fjällen och den är allmän i södra och mellersta Sverige. Delar av den svenska populationen flyttar så långt söderut som till Tyskland och Frankrike medan andra övervintrar.

Boet byggs i mindre träd. När grönsiskorna häckar lever de parvis. De häckar från april till juli. Grönsiskan lägger 4–6 ägg och de ruvas i ungefär 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 13–15 dagar. Grönsiskan föder ofta upp två kullar per häckningssäsong.

Under vintern lever den framför allt av alfrön, dessutom äter den frön av ört- och gräsvegetation, och insekter.

fakta Wikipedia

Aspviken 15 juli

Jul16

Äntligen en sommardag med nästan spegelblank sjö och en sol som fick värma oss och naturen som nu även den längtar efter värme för att kunna växa vidare. Ägnade en stund på gräsmattan där det i och med det finare vädret började få liv av småkryp och insekter. Klövern tar nu mer och mer plats, inte mig emot tycker att den är mycket dekorativ och vacker.

Humlorna sökte runt bland vitklövern, svåra att fånga på bild väldigt rörliga.

Humlebagge en liten insekt 10-16 mm, är vanlig i hela landet förutom på den skånska slättbygden. Syns oftast krypa omkring på blommor där den äter pollen.

Humlebaggens larver lever i stubbar och ihåliga träd, särskild björk. Även hos myror har det hittats dess larvet och puppor.

Kålflugan finns i två arter i Sverige den mindre och den större, den större finns längre norr ut. Bägge anses kunna vara svåra skadedjur, de lägger sina ägg invid t ex kålrot, blomkål eller raps. När äggen kläckts angriper larverna växternas rötter, så att plantorna gulnar och vissnar. De häe exemplaret satt på ett maskrosblad, blev så fascinerad av det stora brun-röda ögat..

Så fort solen skiner och det inte blåser för mycket kommer luktgräsfjärilen snabbt på vingar. det här exemplaret börjar se lite sliten ut på vingarna men flyger bra ändå.

Gurka blir den första att skörda från vårt lilla växthus, alltid en fantastisk smakupplevelse varje år.

Årets tomater har en hel del blommor.

Vissa har börjat bära frukt, nu behövs det värme för att de ska mogna ordentligt.

Ekorre 13 juli

Jul13

En av våra fyra pigga ekorrar fick i dag agera modell framför kameran.

Vår svenska ekorre har det vetenskapliga namnet Sciurus vulgaris. Sciurus är släktnamnet och betyder ”han som skuggar sig med svansen”. Artnamnet vulgaris betyder vanlig.

Ekorren har en mycket bra syn och anses som den bästa bland gnagarna. Den har färgseende, men kan inte skilja mellan rött och grönt. Linsen innehåller pigmentämnet lentiflavin som fungerar som ett gulfilter viket ökar kontrasten mellan färgerna för en skarp syn. Dessutom är ögonen placerade högt upp och långt bak på huvudet vilket gör att den snabbt kan upptäcka rovdjur som anfaller uppifrån/bakifrån.

Svansen, som är lång och yvig, används som balansstång och till att signalera med mellan individer. Ekorren reglerar även kroppsvärmen med hjälp av svansen.

En vuxen ekorre har 4 framtänder och 16 kindtänder. Som gnagare måste ekorren slita på framtänderna då dessa hela tiden växer. Djuret har speciella muskler med vars hjälp den kan flytta käken framåt när den gnager och motsvarande bakåt när den skall tugga med kindtänderna.

Hasselnötter, frön från grankottar och frön från tallkottar i nu nämnd ordning är den föda ekorrarna föredrar. Den äter även knopparna på barrträdens årsskott. Under senhösten fram till vårvintern kan man i granskogar finna flera hundratals granskott ligga på marken under träden. Dessa har blivit avbitna av ekorren som ätit upp de gröna knoppanlagen. Ekorren föredrar de knoppar som skall utvecklas till pollen framför de som ska bli grenar. Halten av råprotein och kalcium och andra näringsämnen påverkar födovalet. Ekorren äter såväl marklevande som nere i jorden förekommande svampar. Ekollon, bär och gröna växter ingår i dieten men vid analys av djurens magar påträffar man också regelbundet mossor, lavar och bark. Under våren lapar ekorrarna gärna i sig av trädens söta sav. Om tillfälle ges äter de också olika insekter, t.ex. myror och olika slags larver m.m. För att täcka kalciumbehovet kan de också gnaga på skelettdelar från döda djur. Rester av fågel, fjädrar och ägg, har påträffats i ett fåtal undersökta magar. Ekorren har ett energikrav på 80 kcal per dag, vilket motsvarar frön från 25-30 grankottar. Det tar ca 7 minuter för en ekorre att skala en grankotte. Kotten hålls med basen uppåt för att ekorren skall komma åt de två frön som ligger dolda under varje fjäll. Under sensommaren börjar ekorren samla in årets nybildade hasselnötter vilka göms slumpmässigt en till två i taget i markens växttäcke. På samma sätt kan ekorren lagra svampar uppe i träden. Dessa förråd används senare när tillgången på annan föda är låg.

fakta Naturhistoriska riksmuseet

Blomkul 12 juli

Jul12

12 juli brukar vara vår första dag för hjortronplockningen, så icke i år denna kalla, blåsiga sommar. Det behövs nu värme och säkert en dryg vecka innan Norrlands guld går att plocka.