Tallbock Aspviken 14 juni

Tallbock en långhorning med påfallande lång antenner, väl kamouflerade när den kryper fram på en trädstam.

Det här exemplaret hittade hustrun med sin skarpa blick på trappan, hon ropade genast på mig så att jag fick chansen att föreviga den.

Hämtade ett gammalt vedträd, där fick tallbocken krypa omkring under den korta stund då jag fotograferade den på nära håll, den släpptes tillbaka på samma ställe där jag tog den, försvann snabbt under trappen.

Tallbocken är i Sverige från Dalarna och norrut en allmän art som ofta träffas på i barrskogar i början av juli. I skogar söder om Dalarna är den mindre allmän men förekommer ändå i brukade skogar.

Enligt Nationalnyckeln beskrivs tallbocken (monochamus sutor) som en svart cylindrisk långhorning med en längd 15-25 mm. Antennerna är hos hannen omkring dubbelt så långa som kroppen.

Larven av tallbock lever under bark på nyligen döda tallar och granar, samt på inplanterade exotiska barrträd. Både stående och liggande träd utnyttjas av larverna. Brända barrträd tycks ha en speciell attraktion på honor som ofta lägger ägg i dem.

Det är så fascinerande varje gång jag får tillfälle att på nära håll studera insekter som finns i omgivningen, jag har sagt det förr det gäller att vara nyfiken och leta så finns det väldigt många arter.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Annonser

Vanlig snytbagge, Aspviken 10 juni

Hittade denna på trappen till utedasset, den är ungefär 10-13 millimeter, det är först i närbild som det går att se mönstret och det lite skräckinjagande utseendet.

Det latinska namnet Hylobius abietis, den är en skalbagge som tillhör familjen vivlar (Curculionidae). Vuxna snytbaggar kan hittas året om även om dessa vanligtvis övervintrar under vintermånaderna. De som är redo att reproducera sig söker sig till områden med stubbar av barrträd i vilka ett ägg om gången läggs (en till två gånger om dagen) under marken invid tjocka rötter eller i närheten av dessa. De kan med stor precision genom luktsinnet hitta platser att gräva ner sig i, parningen sker vanligtvis i marken.

Snyltbaggen betraktas av skogsindustrin som en skadeinsekt då deras levnadsätt orsakar omfattande skador på nyplanterad skog. Skadorna uppkommer främst då de nykläckta snytbaggarna på hösten gör ett så kallade näringsgnag innan de blir utfärgade och könsmogna. Totalt görs tre gnag per år, vår, sommar och höst.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Grönhjon 8 juni

Ni som följd min blogg, känner igen att det så här års ofta blir inlägg med olika småkryp som jag hittar på vår skogstomt i Hälsingland.

Enligt Nationalnyckeln är detta ett grönhjon (Callidium aeneum) beskrivet enligt följande. En påfallande bred och platt, grön långhorning med en ovanlig, nätliknande skulptur på täckvingarna. Larverna lever under barken på grova döda grenar som sitter kvar på levande granar. Arten förekommer i nästan hela Sverige. Längd 9-15 mm.

Grönhjon förekommer knappast i den rationellt skötta granskogen (kulturskogen) eftersom grenarna där är för klena. Den hittas främst i gamla granar som lämnats i öppna områden, t.ex. i åkerbryn, i kanten mot myrar och mot hällmarker.

Denna typ av träd blir allt sällsyntare i landskapet och arten minskar därför på de flesta ställen, med undantag för vissa områden i den fjällnära skogen. Det här exemplaret hittade jag krypande bland ljungen.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Tistelfjäril 2 juni

Så äntligen lite sol och något varmare, vilket gynnar fjärilarna som det hittills varit så ont om. Har i år sparat ett område med maskrosor där flög nu 7 tistelfjärilar mellan de vackert gula blommorna, kunde riktigt se hur de njöt av att det blivit lite varmare och att vinden lagt sig. Det fanns mycket föda i varje blomma som de sög i sig. Otroligt men tistelfjärilarna är ”flyttfjärilar ” som flyttar hit från Nordafrika vilket känns som en väldigt lång flygtur.

Enligt jordbruksverkets hemsida överlever inte tistelfjärilen den svenska vintern. Den klarar inte ens av vintern i Sydeuropa utan de vi ser i Sverige har sitt ursprung i Nordafrika, vissa år kommer även immigranter från Centralasien. Tistelfjärilen är en av få fjärilsarter som observerats på Svalbard, för att flyga dit krävs att de korsar 100 mil öppet hav. Arten är en kosmopolit som finns över hela världen förutom i Sydamerika och på Antarktis.

Antalet tistelfjärilar i Sverige varierar mycket mellan olika år, inte minst beroende på att fjärilarna behöver varma medvindar för att kunna ta sig hit. Tistelfjärilen är en stark och snabb flygare och kan ses i alla typer av öppna, blomrika miljöer, inklusive kalfjället och isolerade skärgårdsöar. Särskilt väl trivs den där det finns inslag av torra och varma platser som berghällar, sandblottor och stenrösen. De år som tistelfjärilen har lyckats med fortplantningen i Sverige är den vanlig under sensommaren i fjärilsrabatter i parker och trädgårdar. Blommande lusernfält lockar också till sig tistelfjärilar på jakt efter nektar under sensommaren.

Tistelfjärilen har, till skillnad från våra inhemska fjärilar, ingen längre sammanhållen period utan födointag (diapaus). Det innebär att arten inte kan övervintra i Sverige. De år som tistelfjärilar flyger in till Sverige i stora antal har det varit gynnsamma vinterregn i Nordafrika eller Mellanöstern där de normalt förekommer. Vinterregnen har gynnat larvens värdväxter, främst olika tistlar. Resultatet blir en stor mängd tistelfjärilar som sprider sig norrut över Europa under våren.

De tistelfjärilar som kommer till Sverige på våren, vanligen i maj eller juni, parar sig och lägger ägg på olika svenska tistelarter, ibland även på gråbo eller stockrosor. Utvecklingen från ägg till färdig fjäril tar ungefär två månader. De år med kraftig inflygning i maj och juni, som följs av varma och lagom torra somrar blir det många tistelfjärilar under sensommar och tidig höst. Märkligt nog verkar det inte som om de flyttar tillbaka till Nordafrika på hösten utan
de flesta dör här.

All fakta hämtat från Jordbruksverket

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Svartvit flugsnappare 22 maj

Den svartvita flugsnapparen har sedan en tid anlänt till Angarnssjöängen, det är hannen som först kommer i början av maj, honorna kommer något senare.

Uppletandet av lämpliga boplatser är ett dominerande problem under häckningsperioden, den här hannen har mutat in holk M18 en av alla holkar som Angarngruppen snickrat och satt upp.

Ficedula hypoleuca är det latinska namnet vilket betyder, snäppa som är vit under.

Den är allmän i större delen av landet, dock lite mindre allmän i norra Norrlands inland. Häckar helst i lövskog eller blandskog, kan även acceptera ren barrskog. Flugor, mygg, fjärilslarver och spindlar är den vanliga födan.

Boet byggs enbart av honan.

Balen utgörs av mossa, rottrådar och allehanda material.

När boet börjar ta form så formas det med hjälp av fötterna, aldrig näbben. 5-7 ljusgrå ägg läggs från mitten av maj till i början av juni och ruvas enbart av honan i fjorton dagar. Hanen matar då honan flitigt under ruvningen, båda föräldrarna hjälps åt med matningen av ungarna.

Det går åt ungefär 15.000 bytesdjur för att föda upp en normalstor kull. Ungarna är flygga och lämnar boet efter ca: 16 dagar.

Den är en av våra mest allmänna häckfåglar mycket tack vare att vi människor hjälper till med holkar i våra parker och trädgårdar. Det svenska beståndet är beräknat till hela 1.000.000-2.000.000 häckande par. Det går åt många mygg för att föda alla dessa svartvita flugsnappare.

Augusti, september är det dags att flytta söder ut till tropiska Afrika. Ringmärkningar har visat att artens medellivslängd uppgår till 1,5 år. Som en jämförelse är motsvarande värde för rödhake 1,1 år och för tornseglaren 4,8 år och för sillgrisslan 16,2 år, Önskar det här paret i Angarn all lycka med häckningen, lovar att det finns gott om mygg i varje fall just nu.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Grobladsljusmott 18 maj

Skesta hage, satt mig ner i gräset för att se vad jag kunde hitta för spännande att använda mitt Sigma 105mm 1:2,8 macro objektiv till. I våra trakter är det nu den där fantastiskt ljuva tiden med det skira gröna och det blommor både på marken och i träden. Hittade en för mig fullständigt ny art.

Visste inte vad jag skulle leta i för böcker, någon fjäril vad det ju inte. Nattfjärilar bör inte finnas mitt i solen, jag la ut en bild på entomologernas sida och frågade, Johan Ennerfelt svarade ganska omgående att detta var en grobladsljusmott.

Det finns inte så mycket information på nätet om detta mott (Pyrausta despicata) är det latinska namnet.

Jag kunde i lugn o ro ägna mig åt fotografering då den inte brydde sig om mina närmanden utan ägnade sig åt att söka föda djup ner.

Det finns så mycket att lära sig bara att sätta sig ner för att studera vad som rör sig bland gräs o blommor.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Hägg Vallentuna 13 maj

Uttrycket mellan hägg och syren sägs första gången ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”. Det ska sannolikt uttolkas som perioden mellan det att häggen respektive syrenerna slagit ut.

I Vallentuna är häggen nu i full blom den är en tidigt blommande träd (Prunus padus) och det är nu som blomklasarna ska skördas för att koka saft och krydda snaps eller vinäger.

Hägg är ett medelstort träd i familjen rosväxter som är vanlig i hela landet utom på Öland och Gotland, i fjälltrakterna förekommer mest underarten nordhägg.

Veden har använts till finare snickeriarbeten, unga skott gav pipskaft och spatserkäppar. Barken har hög halt av ämnet amygdalin och fanns förr i apotekens sortiment (Cortex Padi).

Även myrorna tycks gilla häggens blommar finns säkert något söt och gott att utvinna.

En egen liten reflektion, vore skönare att ha stängt mellan syren och hägg, vilket skulle ge en betydligt längre ledighet. Något att tänka på för den som inte är pensionär.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©