Knölsvan 10 mars.

Knölsvan som speglar sig?

Nej så är inte fallet, den letar efter föda.

Någon mat verkar finnas där.

Skönt att ha lång hals.

Oj där var det djupt.

Det blev lite matnyttigt.

Känns lite märkligt att det kan finnas så mycket näring, att det räcker till en så stor fågel i växterna nere på sjöbotten.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

 

 

Riddarholmskyrkan 28 februari.

Oj vad är det som sker? Har han naturfotografen börjat ägna sig åt gamla kyrkor, lite långt från de vanliga motiven.

Nej ingen fara, där någonstans utefter Riddarholmskyrkans vägg sitter en tornfalk och solar sig, obekymrad om staden myller och höga ljudnivå.

Kära hustrun hade snappat upp att det skulle finnas en tornfalk där, vi kunde åka miljömässigt med kollektivtrafiken för att kontrollera om uppgiften stämde. Visst ganska omgående hittade vi den, avslöjad av den vita spillningen.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Knölsvan på nattgammal is, 25 februari

Den nattgamla isen håller för vår största och tyngsta svan.

En fjolårsunge med den vajande gången.

Ordentligt ”dubbade” fötter är ett måste när den bestämmer sig för att springa igång för att lyfta.

Det finns fortfarande lite öppet vatten där det låg både knölsvanar och sångsvanar tillsammans. Det var dit det här exemplaret flög i väg till.

I kväll kommer det en del snö och det är några minusgrader, antagligen lägger sig hela Angarnssjöängen.

Än så länge samsas svanarna, lite senare blir det mer revirtänk och då jagas knölsvanarna bort, Angarnssjöängen bruka kunna ha två par häckande sångsvanar varje sommar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Hökuggla 11 februari

Jag är väl medveten om att mitt förra inlägg var om en Hökuggla, men jag blir så glad i hela kroppen av blicken den ger mig vid varje tillfälle.

Jag hoppas att det är fler än jag som kan njuta av dessa bilder.

Hökugglan har nu varit stationär i snart tre veckor, den hittar sannolikt väldigt lätt byte är omkring, lättare än vanligt när det inte finns snö. I dag satt den väldigt stilla i en ganska kall vind.

Den burrade upp sig, gömde huvudet eller rättare sagt så höll den på med fjäderputsning.

Den hade naturligtvis full koll på mig och de andra skådarna som fanns på plats i dag. Verkade inte bry sig om uppståndelsen.

©© Roffe Andersson©©

Hökuggla Brottby, 3 februari

Den här hökugglan har rapporterats under en veckas tid, jag brukar inte dra men det här är nära vår bostad. Behövde inte be kära hustrun att följa med hon tvekade inte ett ögonblick.

Vi frågade en person, känd skådare som vänligen berättade var hökugglan brukade hålla till. Vi parkerade bilen, fick snabbt kontakt med en annan kikarförsedd man som naturligtvis var ute i samma ärende. Vi såg snabbt var dungen som hökugglan brukade hålla till i låg, gick runt på spaning, plötsligt såg vi den lyfta och landa på marken. Ganska snabbt lyfte den flög in i dungen med sitt byte.

En vattensork trodde jag den var så stor, men någon har påpekad att det är en skogsmus, större med den långa svansen.

Ugglan flyttade sig ett par gånger men verkade väldigt obekymrad över att vi smattrade på med våra kameror.

Jag ”smög” runt för att få lite bättre vinkel, precis lagom för se hur den så smått började äta på bytet.

Kunde konstatera att bytet var stort inte någon liten mus.

Ugglan höll hela tiden koll på vad som eventuellt kunde komma, huvudet gick åt olika håll, ett viktigt sätt när ögonen sitter riktade framåt.

Det blev en minnesvärd stund tillsammans och en fotografiskt givande tur, inte alltid när vi åker på rapporter att individen behagar vara på plats. Den här gången blev det väldigt lyckat.

 

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Björktrast 15 januari


Det är fortfarande ovanligt gott om rönnbär till många fåglars stora glädje, björktrastarna äter sig mätta. Björktrasten är vår vanligaste trast och häckar i stort antal i hela landet.

På många håll har björktrasten förknippats med vinter. Att den kallats snowbird i England är inte så underligt då den i stora delar av Storbritannien bara förekommer vintertid. Men även i Sverige finns denna koppling i exempelvis det äldre namnet snöskata.
”När snöskatan kommer till gårds, blir det snart snö”.

Björktrasten föredrar daggmask men livnär sig även på många andra sorters smådjur, till exempel insekter och spindlar. På hösten och vintern livnär de sig företrädesvis av rönnbär, enbär, lingon, fallfrukt och dylikt.



Det är gott om namn på björktrasten, snöskata och björkskata används av många än idag.

I vissa områden i Norrland kallas den än idag för skvakatrast, och på flera finlandssvenska orter är den känd som skitutrast. Andra äldre namn är björkdrossel, i Skåne berkedrösla, på Gotland gäddtrast, i Hälsingland vörtrost, i Norrland grantrost eller fjeldtrost.

En vanlig fågel som jag ser året runt, men liksom många vanliga fåglar så är den väldigt vacker när man stannar upp och tittat noggrant.

fakta Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Tallbit Vallentuna 27 december

I höst har det varit en invasion av tallbit som förser sig med den stora mängd rönnbär som finns i år. Inte händer det så ofta att dessa norrländska fåglar gästar oss i så stora mängder som i år.

Hannen nästan lika röd som rönnbären.

Honans färger går i grönt o gult.

Latinska namnet; Pinicola enucleator – Släktnamnet ”Pinicola” kommer av det latinska
orden ”pinus”, tall, och ”colo”, bebo. Artnamnet ”enucleator” betyder – befria från kärnor.


Den lever i barrskogen i Norrland, födan består av knoppar, frön och bär. Det är rönnbärens kärnor som den äter, När jag tittar under rönnarna så är det alldeles rött av resterna.


Sången är en vacker, ödslig, snabb, klar och kort strof som varierar på ett par toner. Locklätet i flykten är ett klart och ljudligt flöjtande.


Tallbitarna lever diskret och undanskymt under häckningen men är annars mycket orädda. De har därför ofta ansetts som dumma och fått öknamnet dumsnut.


Tallbiten är mest en stannfågel men vissa höstar, vanligen i slutet av oktober och i november, sker massvandringar söderut. Då är födan, ofta rönnbär, mindre riklig i Ryssland vilket gör att de drar sig söderut för att lättare hitta mat.


Tunt och skört bo som byggs av fina kvistar och fodras med grässtrån. I slutet av maj eller juni läggs vanligtvis 3-4 ägg som är ljust gröna med grå och svartbruna fläckar. Häckar gärna i äldre, orörda barrskogar med inslag av björk.


Till slut till min kompis, som brukar ringa mig när han ser en fågel som han inte vet vad det är han har utanför fönstret. Den här gången var det lätt för mig eftersom han berättade de satt i den rönn han har framför köksfönstret. En tallbit sa jag snabbt, neeeeej för f..n det är ju en fågel blev hans lika snabba svar.


Fakta Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©