Lissonota setosa 15 augusti, Aspviken.

I min bok om insekter har jag många gånger tittat på en bild som fascinerat mig många gånger, en långbent stekel med orangeröda delar på benen. Trodde nog att den kommer jag aldrig att få se i naturen, men så i går när jag borstade tänderna som vanligt ute på toaletten såg jag en stekel på fönstret.

Först vid fotograferingen kunde jag konstatera att det var Lissonota setosa som jag ändå lyckats hitta.

Lissonota setosa är en stekelart som  ingår i släktet Lissonota och familjen brokparasitsteklar. Den är utbredd i stora delar av Sverige och är reproducerande i Sverige. Parasitstekeln flyger i maj – juni i skogsmark, parker och äldre trädgårdar.

Honan söker upp vedlevande larver av fjärilar och skalbaggar, hon lokaliserar dem genom att med antennerna uppfatta svaga vibrationer från larvernas gnag. Efter att med äggläggningsröret (som är lika långt som kroppen) ha borrat in till en larv lägger hon ett ägg i den. Parasitlarven utvecklas i dessa larver och kläcks så småningom fram i stället för dem.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Annonser

Mittfältsdelat metallfly 13 augusti, Aspviken.

Hustrun rensade ogräs härom dagen, ropade på mig och kom med denna luring på ett blad. Intressant tyckte jag naturligt vis och tackade artigt för fyndet, hade aldrig tidigare sett något liknande, visste inte vad det var.

Hittade inget i mina böcker som kom i närheten av denna vad det nu var för någonting.

Återigen blev det att fråga jourhavande biolog på Riksmuseet om råd. Svaret från Rasmus Hovmöller lät inte vänta på sig,
fjärilen är ett mittfältsdelat metallfly, Diachrysia stenochrysis. Va är det här en fjäril??

Snabbt började jag googla och visst den är en fjärilsart och ingår i släktet Diachrysia och familjen nattflyn. Det finns inte så mycket mer att läsa om den, finns i Sverige från söder  och upp till Medelpad

I närbild ser den ut som en gammaldags ”rot/diskborste” som mamma hade.

Återigen fick jag lära mig något nytt.

Fakta hämtat från Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Hallonglasvinge 5 augusti, Aspviken

Hittade denna lite märkliga insekt på min fjärilshåv som stod ute, (beredd på utryckning) tycktes mig mycket märklig. Började leta i mina böcker, kunde inte bestämma vad det var jag letade efter. Hittade inget som stämde överens med bilderna. Det fick bli som vanligt när jag inte kan få fram vad det är jag hittar, kunde inte fråga på nätet då jag inte visste vad det kunde vara. Jag frågade jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. Dagen efter kom följande svar, du har hittat en fjäril som imiterar en stekel, en hallonglasvinge.

Vänliga hälsningar

Rasmus Hovmöller, jourhavande biolog.

Vadå en fjäril? Började naturligtvis söka på nätet, vadå en fjäril som imiterar en stekel.

Hallonglasvinge (Pennisetia hylaeiformis) är en fjäril i familjen glasvingar vars larv främst lever på hallon.

Med sitt svart-gula mönster imiterar den getingar och liknande för göra sig osmaklig för predatorer, de färgerna indikerar stickande insekt vilket många undviker.

Hallonglasvingen är i Europa utbredd i de södra, centrala och norra delarna. I Sverige är den allmänt förekommande och finns norrut till Åsele lappmark.

Hallonglasvingen hittas där hallon växer, som i skogsbryn och på hyggen, men även på odlade hallon i trädgårdar. Fjärilen har en tvåårig larvutveckling. Honan lägger äggen nära basen på en hallonplanta. Larven gnager först på rötterna, för att senare gnaga sig upp i stjälken. I stjälken sker också förpuppningen. De fullbildade fjärilarna flyger från juni till augusti.

Oj vad det finns mycket att lära där ute i naturen.

Fakta hämtat från Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

7 Juli Aspviken.

En tillbakablick till 7 juli, en morgon med 13 plusgrader mulet och vindstilla. Temperaturen steg till 20 grader under dagen med växlande molnighet , i dagboken skrev jag en fin dag utan regn.

Rapsfjärilar flög äntligen runt våra blommor, rapsfjärilen är nu den vanligaste fjäril på vår tomt när nu tistelfjärilarna är borta.

Klövern är inte tillräcklig uppskattad, troligtvis för vanlig i våra trakter. Blir ofta så för arter som finns i stora mängder, jag och en stor mängd insekter tycker att den är så fin och hör sommaren till.

Hushumlan är en som ofta besöker vitklövern.

Gurkspindlarna besöker ofta prästkragarna som vi sparat i små öar på gräsmattan, mycket uppskattat av insekter och våra ögon.

Tillsammans har vi idag gjort klart en rund rabatt vid växthuset, eftersom vi bor i ett ”stenrikt” landskap så ligger det natursten runt, mycket stilfullt om någon skulle komma på tanken att fråga mig.

Hustrun plockade sommarens första smultron, det verkar bli gott om smultron. En drillsnäppa stannade till en stund.

En blick ut mot vattnet ger sinnet ett lugn, det svaga vågskvalpet är knappt hörbart men finns där i bakgrunden. Vattenspeglingarna förändras ideligen, spännande att följa.

Nässelfjärilen är en annan fjäril som nu förekommer på både vilda och av oss planterade blommor.

Har i år insett att det finns många olika blomflugor, något att plugga på under vintermånaderna, det här exemplaret har jag sett många av, har inte artat det ännu men jag har bilder så det får bli ett senare problem.

Middagen denna fina dag bestod av rökt abborre (egenfiskade) med smultron och mjölk till efterrätt, detta en dag i juli i det vi kallar vårt paradis.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Sjöflickslända 1 augusti Aspviken.

Enallagma cyathigerum latinska namnet för sjöflickslända som är en art i insektsordningen trollsländor som tillhör familjen dammflicksländor.

Den här hade jag turen att hitta när jag sökte lite lugn i en för vinden skyddad vik, den satt tillräckligt länge på olika vasstrån inte alls långt från båten. Satt en längre stund bara för insupa dess skönhet och förmåga att snabbt flyga runt, stanna till i luften för att snabbt dra vidare.

Vingbredden är 40 till 50 millimeter och bakkroppens längd är 24 till 29 millimeter.

Sjöflicksländan finns i Europa och i stora delar av norra Asien och Nordamerika. I Sverige finns den över så gott som hela landet.

Sjöflicksländans habitat är mycket varierande, från små vattensamlingar som dammar till stora sjöar och olika typer av våtmarker. Den gemensamma faktorn är att det bör finnas något område med öppen vattenyta. Efter parningen lägger honan äggen tillsammans med hanen, i stjälkarna på vattenväxter. Utvecklingstiden från ägg till imago är två till tre år och flygtiden juni till augusti, ibland ända in i september.

Tycker du det är svårt med alla små, blå flicksländor? Då kan det vara skönt att veta att de allra flesta av dem mot slutet av sommaren minskat i antal eller helt slutat flyga. Sjöflickslända flyger dock vidare i flera veckor till och är i stora delar av landet den i särklass vanligaste av ”de små blå” under augusti.

Fakta från Wikipedia o Trollsländeföreningen

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Hushumla 28 juli Aspviken.

När jag på morgonen sitter på trappen till vårt utedass, brukar sitta där i solen och borsta tänderna. Får jag sällskap av ett gäng hushumlor som denna sommar har ett bo bakom dörren, en liten springa under taket.

Det händer att de blir lite irriterade över att jag sitter där, surrar runt huvudet några varv men ger ganska fort sig iväg på andra uppdrag. Hushumla på latin är Bombus hypnorum.

Honan är stor, hanen medelstor, drottning och arbetare varierar mycket i storlek. Honan med kraftig kropp och något rufsig päls, hane med rufsig päls. Hanen har brun behåring på bakkroppen.

Hushumlor bor ofta i husväggar, på vindar men även ofta förkommer de i fågelholkar och naturliga håligheter i träd. Drottningen vaknar först ofta redan i slutet av april, de första hanarna kring midsommar. Den är vanlig i hela landet, en expanderande art som nu även förekommer på Gotland där första fyndet gjordes 1993.

På hösten dör alla utom drottningen som söker sig en annan plats för att övervintra.

Hushumledrottningen, som legat i dvala över vintern, är en av de första humledrottningarna som vaknar på våren. Det första hon gör när hon vaknat är att äta, hon är hungrig efter vinter. Därnäst vidtar jakten på en lämplig bostad, året humlor ska trivas.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Gräsgrön guldbagge 15 juli Aspviken.

Den här gröna pärlan hittade jag mumsande på en älgört nära dikeskanten, fullständigt oberörd över mitt närmande. Den skimrade vackert mot den nästan vita älgörten.

Cetonia aurata är guldbaggens latinska namn, den är en skalbagge i underfamiljen guldbaggar. Den är mellan 14 och 20 millimeter lång och livnär sig på nektar, syns ofta på blommor. Den flyger ofta i solsken, till skillnad från andra skalbaggar kan den flyga utan att lyfta på och sära på täckvingarna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning genom vilken flygvingarna kan fällas ut.

Den förekommer i större delen av Europa och österut genom norra Asien till Sibirien. I Sverige är den vanlig upp till Jämtland.

Guldbaggen genomgår fullständig förvandling med de fyra utvecklingsstadierna ägg, larv, puppa och imago. Livscykeln är tvåårig och den största delen av levnadstiden tillbringas som larv, som fullbildad skalbagge lever den bara i några veckor. Larven lever i håligheter i murket trä där det samlas mulm eller i jorden. Dess föda är olika multnade växtdelar. Efter en övervintring förpuppar den sig i juni eller juli. De fullbildade skalbaggarna kommer fram till våren, i april eller maj beroende på skillnader i klimatet i olika delar av utbredningsområdet.

Fakta hämtat från Wikipedia.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©