
Största anledningen till att hustrun och jag gjorde resan till norska Runde var att få lite närkontakt med Lunnefåglar.

Lunnefågeln häckar numera inte Sverige, i början av 1900-talet fanns det små kolonier på Soteskären och på Stora Knappen i Bohuslän. Kolonierna försvann på grund av olovlig jakt och äggplundring. Detta trots att lunnefågeln var fridlyst i Göteborg och Bohuslän redan från 1913

Lunnefåglar ses årligen utmed Sveriges västkust när de passerar under flyttningen och då främst på vintern.

Lunnefåglar flyger oftast mycket lågt, snabbt över vågorna, är skickliga simmare och dykare. De kan bli gamla, i Skottland har det hittats individer som är äldre än 30 år.

Lunnefågelns föda är små blötdjur och fiskar och ett normalt födointag för en adult fågel ligger på 100–130 gram. Vid kolonierna livnär den sig främst på tobis men även sill och skarpsill. Normalt fångas småfiskar som mäter mellan fem och tolv cm med en maximal höjd på 23 mm.

Lunnefågeln övervintrar på öppet vatten och kan då lätt påverkas av mänskliga effekter som oljeutsläpp. Oljan innehåller toxiner som fåglarna andas in eller förtär, vilket leder till njur- och leverskador. Detta kan även bidra till sämre häckningsframgångar och skador i embryots utveckling. Exempelvis förliste supertankern Torrey Canyon 1967 och dödade 85 procent av populationen av lunnefågel i Frankrike. På grund av deras små kullar kan det ta årtionden för lunnefågeln att återhämta sig från den typen av miljökatastrofer.





Lunnefågelns vetenskapliga släktnamnet Fratercula betyder ”den lille brodern”. Det har föreslagits att namnet anspelar på dess likhet med en munk men det är osäkert vad som ansågs vara munklikt. Engelsmannen Bill Gotch anser att det refererar till lunnefågelns beteende att lyfta en fot över den andra, som om den tänkte be en bön.

Lunnefågel kallas ibland bara för lunne och har förr kallats både grönländsk papegoja och utländsk alka.
fakta från Wikipedia
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©