Vårkänning vid Angarnssjöängen 20 mars

Ett par grågäss har hittat en öppen vattenyta längs med stranden, snart kommer isen att smälta helt vid sjöängen.

Sånglärkan drillar och håller på att leta boplats och partner, lärkan sång är ett kärt och tidigt vårtecken.

Den magiska solen förändrar landskapet.

Stararna tillhör även de tidiga vårfåglar som ibland anländer innan snön är riktigt borta.

Tofsvipor och starar drar runt i stora flockar i jakt på föda.

Tjälen håller så sakteliga gå ur marken, det blir en lerig period där stövlar kommer väl till pass.

Knoppar spricker ut när solen värmer.

Angarssjöängen börjar leva upp till sitt rykte om en bra fågellokal nu blir det många timmars spaning efter nyanlända fåglar som blir till nya årskryss.

Staren kunde kryssa för några veckor sedan.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Grågäss, Angarnssjöängen 25 mars

Våren är här vilket bland annat syns på att grågässen nu går i par, de lämnar inte varandra. Försvarar sig och skäller om någon mot förmodan vågar komma nära.

Tar gärna en flygtur men även då tillsammans.

Påhejad bakifrån om det går för sakta.

Kommer upp jämsides bara liksom för att markera sin närvaro.

Landar i det öppna vattnet för att tillsammans göra sig fina.

Drar bort mot Åsta åkern där det finns gott om mat. Snart kommer området att krylla av små ulliga grågåsungar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Kattugglor, Täby 18 mars

Fick rapport om att ovanligt tidiga kattuggleungar hade hittats i Täby, intressant tyckt både hustrun och jag. Roslagsbanan blev transportmedlet, hade fått en ungefärlig beskrivning vart vi skulle leta. Många gamla träd där de kunde sitta i, vi fick sällskap av en boende i området. Han visste inget om några små ugglor, vi gick stirrande upp i de gamla träden. Vände o gick tillbaka, då upptäckte hustruns skarpa blick, som jag har haft så mycket glädje av, två små ”ullbollar” i en trädklyka.

Där satt två små kattugglor tysta men spejande på oss, kanske såg dom vår glädje över att ha hittat rätt träd.

Som vanligt när vi står med kameror och kikare så kommer det fram i det här fallet folk på promenad och frågar vad vi håller på med. Vi kunde till ett par peka ut var ugglorna satt, vilket uppskattades stort.

Den medhavda mackan o kaffet intogs på närliggande bänk, det småregnade men inte mycket vind och flera plusgrader. Då kom hustruns falkblick igen, titta där borta där sitter en vuxen kattuggla, nej men det är väl bara en avbruten gren tyckte jag.

Hustrun stod på sig och hade förstås rätt, den blicken stämmer för det mesta.

Den satt ett tiotal meter ifrån trädet där ungarna satt, naturligtvis för att hålla koll så att ingen predator kom för nära.

Kattugglor bildar par från ett års ålder och förblir tillsammans hela livet och är svåra att skilja åt, så om detta är pappan eller mamman låter jag vara osagt.

Om detta är en dotter eller son vet jag naturligtvis inget om, men som alla ungar är den förtrollande söt.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Lappuggla 15 mars

Hustrun och jag återvände till Sättra i Upplands-Väsby för att mer ostört få se den rapporterade lappugglan, tre dagar tidigare en lördag var det väldigt mycket folk i rörelse vilket gjorde att den flyttade sig. Men nu skulle den vara tillbaka på det gamla hygget, solen värmde från en klarblå himmel knappt någon vind men heller ingen lappuggla som vi kunde upptäcka. Det kom några fler skådare, vilket är bra fler ögon som kan speja. Vi hade det trevligt sittande på en stubbe men det var ju lappugglan vi var där för. En skådare gick vidare bort mot ett angränsande hygge, kom tillbaka för att berätta att lappugglan satt där. Den verkade väldigt apatisk och satt lågt nästan på marken vilket är ovanligt för en uggla som helst sitter högt för att därifrån leta föda. Svår att hitta när den sitter så lågt, kunde lika gärna varit en stubbe.

Den var heller inte rädd när man började närma sig, vi gick naturligtvis inte alldeles inpå men den reagerade inte, en uggla som sitter så där på marken kan vara ett lätt byte för räven eller lodjur. Efter lite diskussioner mellan oss som var på plats beslutades  att ringa till Stockholms vildfågel rehab (SVR) så fick dom avgöra vad som är bäst.

Efter en dryg timme kom de med stor håv, för att kunna fånga in lappugglan. Kenneth pekade ut var den satt, fortfarande på samma ställe. Andreas från SVR tog sig försiktigt in i skogen bakom ugglan.

Hustrun på plats med kameran för att försöka fånga ingripandet på bild.

Lappugglan hann uppfatta ”faran” flög upp i närmsta träd där den hittade en sittplats högre upp.

Andreas tyckte det var värt ett nytt försök en stege införskaffades, under tiden gick jag lite närmare för att få bilder, den satt tryggt kvar.

Nu blev det riktigt spännande stegen lånades hos ridklubben, nu hoppades Andreas att kunna komma upp och få den i håven.

Det såg ut att lyckas, ugglan kom in i håven som planerat.

Här vände den om och kunde komma ur håven och flygga till ett träd och då ännu högre upp. Vilket betydde att stegen räckte inte upp så försöket att fånga in den avbröts denna gång.

Det ska tilläggas att lappugglan hade en skada på näbben, vilket kanske var avgörande vid fångsten av föda, en teori är att den inte kunna fånga föda och av den anledningen uppträdde så slött.

I dagsläget vet jag inte hur det gått vidare men SVR är intresserade att försöka på nytt för att kunna ta prover och hjälpa lappugglan att leva vidare.

För oss som var på plats blev det en annorlunda uggleskådardag, bara att hoppas att just den här individen repar sig och klarar sig vidare. Ett stort tack till Andreas på SVR som ställde upp och gjorde tappra försök allt för att kunna rädda den troligtvis inte helt kuranta lappuggla. Gå gärna in på http://www.svr.nu och läs om deras arbete för skadade fåglar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Mindre korsnäbb 3 mars

Mindre korsnäbben – Större korsnäbb kan vara mycket svår att skilja åt, (se teckningarna längst ner). Den här lyckades jag få bilder på ute på Rådmansö med stor tur slog den sig ner på ett lämpligt fotoavstånd.

Loxia curvirosta är det latinska namnet, Loxia lär komma från grekiska och betyder ”böjd åt sidan” och curvirostra betyder ”krökt näbb”.

Den finns i hela Sverige där det växer barrträd, lever företrädesvis på frön från grankottar.

Liksom hos de andra korsnäbbarna är näbbhalvornas båda spetsar korsade, vilket är orsaken till släktets namn. De är specialiserade på att äta av kottar och den ovanligt formade näbben är anpassad för att fågeln ska kunna plocka frön från grankotten. Honorna är gråbruna och hanarna är från två års ålder tegelröda.

Mindre korsnäbbar häckar oftast på vintern eller våren. Honan bygger ett bo av ris, strån, fjädrar och djurhår i en gran. Lägger redan i januari-februari 3-5 ägg som är vita med bruna fläckar. Endast honan ruvar, ruvningstid 13-15 dygn. Under ruvningen matar hannen honan. Ungarna är i boet 16-18 dygn. Ungfåglarna blir flygga efter ungefär två veckor och blir sedan under en kortare tid fortfarande försörjda av föräldrarna. Den är till största delen stannfågel, men flyttar ofta söderut om näringskällan (grankottar) sinar. Den bildar flockar utanför häckningssäsongen, ofta tillsammans med andra sorters korsnäbbar.

Mindre korsnäbb är Medelpads landskapsfågel.

Fakta från Wikipedia

 

Mindre korsnäbb                                                                  Större korsnäbb

Två bilder hämtade från Lars Svenssons ringmärkningsguide.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Kråkor 1 mars

Nu är det många kråkor på isen som letar föda, det finns många hoppstjärtar på isen som tydligen är bra föda för kråkorna. Corvus corone cornix är det latinska namnet vilket betyder, korp kråka kråka. Kråkan förekommer allmänt i hela landet och föredrar miljöer i närheten av bebyggelse eller odlad mark, men förekommer även långt in i skogstrakter och i den yttersta skärgården.

Kråkan är en allätare, lever av as, avfall, säd, mask, insekter, fågelägg, fågelungar m.m. En som hittar en fjäder som antagligen skall användas till bobygget.

Kråkorna leker så här års ofta i luften med olika flygövningar.

Boet byggs vanligen högt upp i en grenklyka i ett barr – eller lövträd. Det är huvudsakligen honan som står för bobygget. Boet består av torra kvistar, jord och lera. Vanligtvis bildar arten livslånga revir. Vanligtvis stannar kråkorna i landet året om, men norrlandskråkorna flyttar söderut under vintern och kan då söka sig till kontinenten och England. Antalet häckande par av kråkan uppskattas till 250.000 till 500.000

Kråkan är enligt svensk folktro en av fågelvärldens mest intelligenta varelser: ” Bryter hon benet av sig, spjälkar hon det själv med grässtrån.” ( Liden, Medelpad). ” Har hon löss, befriar hon sig från dessa genom att som räven lägga sig i vatten.” (Sibbo, Sv Finland). Dessa påståenden är nog en smula överdrivna, men kråkan anses inte så bundna av  instinktshandlingar som andra fåglar och lär sig därför snabbt nya saker. Man har t.ex. funnit att kråkor ibland vittjar fiskarnas saxar och ståndkrokar vintertid genom att dra upp revarna och äta betesfisken.

Kråkan var i gamla tider ansedd som Odens fågel. Så småningom övergick den i folkmedvetandet mer och mer till att bli Hins fågel. Därmed följde att kråkan ansågs ha en del att göra med häxor och ”kloka”. När en trollkunnig människa dog, syntes kråkor vid dödslägret. Vid självmördares gravar såg man dem ofta samlade.

Fakta fagel.se

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©