Sumphöns Råstasjön

Rörhöna

I Sverige finns det fem fåglar i familjen Sumphöns (rall), vid Råstasjön går det att enkelt skåda tre, Vattenrall, Sothöna och Rörhöna. Småfläckig sumphöna och den sällsynta gästen Mindre Sumphöna finns inte på denna lokal.

Sothöna

Vattenrall

Sumphöns små till medelstora vattenbundna fåglar som lever i sumpvegetation oftast dolt, (gäller inte sothöna som ofta ses på öppet vatten och är en vanlig fågel i vårt område).

Stora något klumpiga fötter, svårt att förstå att det går att simma men sothönan som vi ofta ser i öppet vatten klarar det bra utan simhud mellan tårna.

Vattenrallen normalt väldigt skygg fågel är vid Råstajön van vid människor och syns ofta, matas gärna med leverpastej. Flyttar normalt till västra/södra Europa.

Rörhönan är normalt en fågel som vintertid flyttar till västra/södra Europa men några stannar över vintern. Lever mest undanskymt men som här vid Råstasjön är den oskygg och kan ses spankulera öppet på gräsmattor.

Gråhägrar Råstasjön

Feb21

Det har blivit en tradition att minst en gång varje vinter besöka det spektakulära Gråhägrarna vid Råstasjön.

Många av dessa flyttar så snart det blir öppet vatten till Isbladskärret för att häcka, fjolårets bon finns kvar.

Varje vinter finns det 60 till 70 gråhägrar här, som utfodras med strömming.

Många står bara stilla på isen eller sitter i träden utan att bry sig om att det rör sig människor på nära håll.

Ibland blir det en flygtur.

Det går även bra att stå där i vassen, kanske är det trots allt varmare om fötterna än på isen.

14 februari

Feb15

Våren närmar sig trots snö och ett antal minusgrader, det märks på fåglarnas beteende. Hanarna börjar få färgstarkare dräkter, domherrarna lyser upp med sina röda bröst högt uppe i en björk.

Det ”flirtas” lite varstans i buskar och i trädtopparna, det ska ju bestämmas snart vilka som ska bilda sommarens par.

Vid Skesta hage satt Pilfinken som en liten boll i en något kylig vind.

Pilfinken såg lite frusen ut, då finns de som inte verkar frysa alls. Gräsänderna vid Ormstaån tvättar sig oavsett temperatur.

Ett ensamt rådjur sökte sig fram över de snöklädda ängarna, såg trött och sliten ut.

Det borde inte vara svårt att finna föda, snötäcket är inte tjockt.

Björkstammarna lyser fint och snart kommer de första ”musöronen” som ger den skira efterlängtande grönskan.

Isbladsviken 8 februari

Feb8

Isbladsviken på Djurgården öppet vatten och många sjöfåglar på plats i solen.

Hundra sothönor guppade stilla och gjorde sina dyk efter föda.

Det har rapporterats Brunand och Stjärtand under helgen, lite ovanliga gäster så här års. Brunanden sågs tillsammans med sothönorna en bit ut.

Stjärtanden kom inflygande efter en halvtimmes spanande, landade alldeles nära land.

Simmade lugn omkring bland Gräsänderna, tog sig upp på land för att värma sig i solen.

Sökte sedan föda på den genomblöta gräsmattan, helt orädd.

Kanadagäss, Knölsvanar, Fiskmåsar, Gräsänder, Viggar, Storskrakar och en Knipa blev dagens kryss.

På väg till bussen passerade jag Isbladskärret som fortfarande är fruset där spatserade en kråka på isen.

Idag kändes det inte långt borta att Gråhägrarna åter skulle vara på plats, men det är bara februari även om det idag närmast kändes som en dag i april.

Hökuggla 7 februari

Feb7

Efter misslyckandet igår med att hitta Hökugglan som varit på plats i Tärnanområdet den sista tiden, gjorde jag ett nytt försök idag. Betydligt tidigare på dagen och med en nästan blå himmel och 5-6 plusgrader. Vandrade de dryga 2 kilometrarna, satte mig för att vänta, klockan visade 09:52. Tänkte jag ger Hökugglan två timmar, solen sken och nästan ingen vind alltså väldigt skönt. Efter bara någon minut så satt Hökugglan där på taket.

Spanade, putsade sig och verkade totalt obekymrad i solen. Efter en halvtimme slog den plötsligt ner i gräset och försvann. Gick långsamt fram mot platsen där den slagit ner.

Hökugglan låg stilla verkade inte märka av min närvaro förrän kamerans ljud verkade irriterande. Tittade snabbt upp för att se vad det var för okänt ljud.

Plötsligt tröttnade på fotografen som störde i måltiden, lyfte på snabba, lite tung vingar med sitt byte i klorna.

Mycket nöjd med att få se det hela på plats, kändes det bra med en kopp varmt kaffe, trodde inte att jag skulle få se den igen, den hade dragit in skogen för att fortsätta äta.

Efter en dryg kvart kom den tillbaka, såg den högst uppe i ett träd inte så långt bort. Gick närmare för att få något bättre bilder, den reagerade inte på mitt närmande satt där och spanade ut över ängarna efter mer föda i form av gnagare.

Det blev ett fint, spännande möte med en av de ugglor som är delvis dagaktiva.

Fysingen 6 februari

Feb6

Så äntligen har jag kunnat kryssa Ägretthäger, den har gäckat mig ett flertal gånger. Bland annat på Öland sökte jag den utan resultat trots att den fanns i närheten. Men idag vid sjön Fysingen såg jag den vid två tillfällen lyfta upp från vassen.

Great Egret är det engelska namnet på denna stiliga helt vita Häger, nästan lika stor som den betydligt vanligare Gråhägern.

Ägretthägern är en ovanlig fågel här i februari månad, de flesta övervintrar i Medelhavsområdet eller Afrika. Vad som gör att någon enstaka individ stannar här i kylan kan man bara spekulera i.

Födan består av fisk, vatteninsekter längs åar eller sankmarker. Dess latinska namn är Casmerodius albus.

Trevligt med ett livskryss, det piggar alltid upp i väntan på att våren ska infinna sig. I väntan på att ”Ägretten” skulle göra sig synlig så sågs Gärdsmyg, Sothöna, Gräsänder, Gråhäger och två Havsörnar.