
21 december ansågs förr som julens första dag, Tomasdagen, som kallades Tomasmässan, Tummemässa eller Tomedag.
Den är i runkalendrarna betecknad med två korslagda, kvistade träd, ett tecken som här syftar på ”julruskorna”, som till julen brukade resas utanför husen. De var lika viktiga förr som julgranen är idag.

Allmogen ansåg solståndsdagarna mycket betydelsefulla. Solen och hela skapelsen stod stilla för ett ögonblick, trodde man, men man kunde veta exakt när detta skulle inträffa. Därför skulle man akta sig för att göra någonting som kunde betraktas som ”kringgärning”, d.v.s. utföra arbete där något gick runt, till exempel dra slipsten, spinna eller kavla deg. Man skulle helst inte företa sig någonting av vikt, ty ”varje företag man då har för händerna går illa”. Ingenting fick man ta emot och ingenting ge bort.
Nu fakta till 21 december och vintersolståndet enlig Wikipedia
Vintersolståndet inträffar exakt vid den tidpunkt då en planets axellutningbefinner sig som längst bort från den stjärna kring vilken den ligger i omloppsbana.
Jordaxelns lutning i förhållande till ekliptikalplanet är 23,44 grader, men man måste även ta hänsyn till precessionen, som över större tidsenheter är en variabel att beakta. Sett från jorden är det då solen antar sin minsta deklination, det vill säga då solen står som lägst på himlen sett från norra halvklotet. Detta blir således årets kortaste dag med hänsyn till antalet ljustimmar. När detta inträffar står solen i zenit över Stenbockens vändkrets vilket brukar infalla mellan den 21 och 23 december på norra halvklotet respektive 20 till 23 juni på södra halvklotet. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår som i sig infaller var fjärde år.
Vid norra halvklotets vintersolstånd lutar jordaxelns norra del rakt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet då får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går då solen inte ens upp utan natt eller skymning råder hela dygnet. Då råder sk. polarvinter eller polarnatt (vilket vi företrädesvis säger i Sverige) som blir längre ju närmare man kommer nordpolen. I Kiruna är det polarnatt från 12 till 31 december, i Tromsø och Kirkenes i Norge från 27 november till 15 januari, i Longyearbyen på Svalbard från 26 oktober till 16 februari. Nordpolens polarnatt varar i 175 dygn från 25 september till 18 mars. Omkring två veckor efter vintersolståndet, den 5 januari, befinner sig jorden som närmast solen, kallat perihelium.
Hur som helst nu går vi mot ljusare tider, det tar tid innan det märks men rent mentalt så känns det härligt. Snart värmer solen, första takdroppet, första barmarken, fåglarnas vårkvitter.

Här har solen börjat värma marken, det börjar sjuda av liv igen. Svansjön i Hamra nationalpark.

Första tussilagon, lika magiskt varje vår.

Björnarna vaknar, efter en vinters sömn.

Träden spricker ut med sina friska skott.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©