Idag har jag med hjälp av Waxholmsbolaget varit ute vid Ängsö nationalpark i hjärtat av Roslagen. Så här års en fantastisk skärgårdsö med mycket blommor. 4 timmars rundvandring gav fina möjligheter till att dokumentera vårens blomsterprakt. Nästa inlägg från mig blir der förhoppningsvis bilder från Monet trädgård, kära hustrun och jag åker imorgon för att tillbringa några dagar i Paris.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Tillbaka några dagar till 6 maj, isen böljar fram och åter på Bäckesjön, vill inte riktigt ge sig. Ett Sångsvanspar landar utanför på öppet vatten och skall sedan mödosamt ta sig upp på den porösa isen. Efter några försök kommer de upp och jag kan njuta av dessa vita stora vackra fåglar med sina gula näbbar.
Årets första Storlom kom, fiskade och fyllde omgivningen med sitt speciella sång.
Ett par Knipor letade föda längs med stranden vid bryggan.
På land börjar det också hända saker om jag bara tittar ner, vårblommor insekter, larver med för mig okända namn.
Hustrun vackra julros kommer upp som brukligt när snön är borta och solen värmer jorden.
En tur upp till Bäckasvallen med kaffe och macka, en skön, vilsam plats som hyser historiens vingslag. Vitsipporna fyller skogsgläntorna i solens sken.
Den gamla gärdsgården med sin fina patina som åren ute i naturen har skapat ger mig många spännande motiv.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Försenad rapport från den 5 maj i Aspviken. Dagen då det blev den första utomhus frukosten. Dagen då isen ordentligt släppte från land och började förflytta sig söderut.
En varm dag med stark vårkänsla, efter en god middag tog jag kanadensaren, paddlade ut till iskanten. En mycket porös svart is, rasslade som en skallerorm.
Spännande och vackert, jag har åkt skridsko utefter iskanten vid något tillfälle men aldrig tidigare varit på denna sida isen. Mäktig och kul upplevelse att sitta så nära det tre-fyra gradiga vattnet som kändes lite ”typ” krämigare än vanligt.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Nu är det underbart att få vara ute i naturen, värmen har kommit vitsipporna finns i mängd. Grönskan är så fantastiskt skir, fåglarna sjunger fortfarande, fler arter ruvar, stararna flyger till och från holkarna. Det spirar av nytt liv överallt.
Förmiddagen tillbringade jag vid Angarn, Skesta hage och mot utloppet till Hackstakullen.
Gott om vadare i form av Grönbena och Rödbena som sökte efter föda utefter strandängen, tofsvipor ivrigt flygande i sina typiska piruetter.
Grågässen finns nu i hundratal, ofta vilandes i det gräset nära vattnet.
Lättar i flockar när jag kommer närmare, för att landa i vattnet. Gässen ser inte var fågelskyddsgränsen går därför lyfter de varje gång någon kommer gående längs med gränsen.
Eftermiddagen blev en tur vid Vallentunasjön och Björkbyskogen för att föreviga de fina Backsipporna som finns i stor mängd. Söder om kyrkan sjöng en Näktergal sin oefterhärmliga sång, någonstans där inne bland träden.
Backsipporna började blomma över, av det stora havet av dessa vackra blommar fanns inte så mycket kvar. Backsipporna kom sent denna kalla vår, med värmen som kom till slut så blev det en kort blomningstid. Några bilder blev det trots allt, njut av bilderna på dessa fantastiska skapelser.
Det grönskar och allt växer så det nästan hörs och framförallt det syns tydligt för varje dag.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Förra gången jag besökte denna urskogslokal i juli månad 2012, infann sig tusentals mygg som vi då hade en ojämn strid med. Nu var min tanke att komma dit innan invasionen av dessa stridbara insekter. Det visades var lite väl tidigt, snön låg kvar utefter vägen i skogen där solen inte kommit åt, isen låg kvar på sjön förutom en liten vak där två Knipor solades sig.
Annars inte mycket fågel, säkert för tidigt på året, bofinken sjöng i trädtopparna, Spillkråkan trummade precis som den Större hackspetten.
Älgarnas spår syntes tydligt men inte fick jag trots en lång och tyst väntan se något av skogens konung annat än spillningen som det var gott om.
Ensjölokarna-en unik urskog. I Ensjölokarnas naturresarvat finns en av Sveriges finaste urskogar (gammelskog). Marken täcks av tjocka mossmattor och på de gigantiska träden växer märkliga lavar i alla former.
Redan 1924 skyddades skogen kring Stora och Lilla Ensjöloken. Loke betyder ”liten vattensamling i skogen”
Ensjöloken är en minimal rest av en urskog som för ett par hundra år sedan täckte väldiga arealer av Norrlands inland. De äldsta träden är mellan 300 och 400 år gamla. Ett kännetecken för gammal orörd skog är att det finns gott om död ved, både i forma av torrakor (stående träd) och lågor (liggande stammar).
Många av träden bär spår av flera skogsbränder. På en tall finns spår som tyder på att den överlevt sex bränder. Den senaste branden härjade 1855.
Fakta kommer från Länstyrelsen Gävleborg. För er som är intresserade av denna unika miljö med ett rikt fågelliv och en biologisk mångfald. Inte mindre än 62 av de förekommande arterna finns med på Sveriges officiella rödlista (hotade och missgynnade arter i landet).
Med bil från Ljusdal, kör väg 83 norrut. Cirka 6 km norr om Ramsjö svänger du av åt vänster, mot Ensjölokarnas naturresarvat, följ sedan skyltningen.
Vill verkligen rekommendera området för den som vill uppleva en riktig gammelskog.
På hemväg stötte jag upp 1 orrtupp med 3 hönor, längs vägen kunde jag stanna för att fotografera dessa två rådjur innan de snyggt sprang in i skogen. En härlig förmiddag är till ända nu for jag ner till Ljusdal för att hämta min underbara hustru som kom med Härjedalingen.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Våren är i det närmaste slut, träden börjar grönska, luften är varm på ett sätt känns det idag som om sommaren är här utan att det varit en lång härlig vår.
Under ett par timmar i eftermiddag har jag varit på min vanliga runda vid Vallentunasjön. En frisk sydlig vind drog längs med sjön, äntligen en varm vind.
Nu är det svårare att skåda fåglar som nu lätt försvinner i lövverket, borta är de lättskådade grenarna. Nu hörs fåglarna mer än syns, en utmaning att hitta varifrån sången kommer. Sädesärlan gömmer sig inte utan finns ofta synlig på marken eller någon sten där den putsar sig mellan kvittret.
Jag har tidigare något år fotograferat Gräsänder som genomför en brutal lek (parning) idag blev jag åskådare till en fantastisk ritual.
En ensam hona med två aggressiva ”kavaljerer”. Jag låter följande bilder tala för sig, skall säga att ingen av fåglarna kom till skada det slutade med att den ena hanen drog iväg. Honan och ”den rätte” blev kvar länge i vitsippsbacken, verkade nöjda med tillvaron.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
Nu länge sen jag skrev på bloggen, finns naturliga förklaringar till det, nu försöker jag ändra på det.
1 maj åkte jag upp till Hälsingland och den lilla timmerstugan vid Bäckesjöns strand, på vägen stannade jag Ålsjön ett fint fågelområde söder om Söderhamn. Snatterand och Bläsand blev två nya bekantskaper.
Väl uppe vid stugan låg isen på sjön, hade dock släppt vid land vilket underlättade för mig att bära in vatten och givetvis kom de första Kniporna.
Snabbt kommer de och landar på små områden med öppet vatten, även Storskraken hittade dit redan andra dagen.
Vattenspegling som ger hopp om en snart isfri sjö.
Syrenknopparna började trotsa kalla nätter, gräset fylls av klorofyll, krokusarna stretar upp ur den kalla marken, det är liv överallt så här års trots kalla nätter med -5 till -10 grader, det solen som ger allt energi.
Även myrorna lockas fram efter att ha tillbringat en vinter under jord.
2 maj efter en kall natt värmde solen och nattisen smälte invid stranden. Jag åkte till Kläppaängen ett område i Ljusdal med fågeltorn och ett naturskyddsområde, numera inte så ofta besökt och rapporterat ifrån. Mitt första besök vid den lokalen. Det första som möte mig var bläsänder som simmade i den första lilla vattensamlingen som tillhör golfklubben.
Ljusnans vatten strömmade vilt med det underbara ljudet av vatten i rörelse.
Blåmesarna byggde idogt på sina boplatser.
Björkarna står nu bara och väntar på att värmen skall komma för att sätta fart på de gröna lövens tid.
Jag överraskade sovande Krickor på min spaning utefter Ljusnans strand.
En trevlig förmiddag vid en ny lokal är uppiggande för själen, ett ställe att återkomma till ligger på lagom avstånd från vårt sommartillhåll. På väg tillbaka såg jag årets första Storspov på en äng norr om Ljusdal vid Noreån.
Åter vid stugan visade det sig att även maj kan ge aprilväder, vinden ökade temperaturen sjönk hastigt och vips så började det snöa med en inblandning av hagel, ett typiskt aprilväder-
Lika snabbt som det kom, återkom solen och värmen steg till behagligare temperaturer igen. Jag hade med lite fågelfrö till mina bevingade vänner det tog inte lång tid så hittade de tillbaka, Bergfinkarna kom i ett dussintal.
Den alltid efterlängtade Rödhaken fanns tidigt på plats vid fröstationen, lika underbart vacker och charmig som vanligt.
Svart-vit flugsnapparen har också anländ både honan och hannen fanns på plats.
Roligt att åter ha alla fåglar på tomten ett härligt skådespel att titta på varje dag. Bofink, Större hackspett, Rödstjärt, Talgoxe, Blåmes, Nötväcka fåglar som fanns på plats.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
naturenochjag.wordpress.com 