
Underbara hustruns födelsedagspresent till mig har vi nu tillsammans upplevt. I tisdags tog vi bilen i ett grått och blött väder till Salbohed för att där övernatta, innan vi på onsdagens skulle sitta i ett gömsle i hopp om att få se och fotografera örn, helst både Kungsörn och Havsörn. Salbohed B&B visades sig vara ett mycket vackert hus med en väl utförd restaurering till hotellstandard, vackra rum som var mycket smakfulla. Vi åt en god middag, baconlindad kyckling med potatis/morotsgratäng. En kanonefterrätt varma blåbär ovanpå kall vaniljsås, något jag varmt kan rekommendera.

Tidig väckning för frukost, blev hämtade av guiden Bosse, vi körde efter honom i mörkret på smala krokiga Västmanländska grusvägar. Parkerade bilen och gick ut på en genomblöt myr i 400 meter fram till det gömsle där vi skulle tillbringa dagen.

Monterade kameran på plats, objektivet stack ut genom kamoflagetyget .

Hustrun spanade ut med beundransvärd energi och stor förmåga att upptäcka vad som rörde sig där på den alltmer uppklarnande myren.

De första som hördes och kom i stor mängd, korparna stora svarta högt ”pratande” fåglar.

Första örnen slog sig ner längst bort på myren tillsammans med korpar, satt där en timme, vi trodde och hoppades att den skulle komma närmare. Den drog istället upp i en trädtopp, även det långt bort från vårt gömsle.



Korparna underhöll oss med diverse flygövningar och det typiska hoppen som alla kråkfåglar ägnar sig åt.


Nötskrikor försåg sig med mat från ett upphängd talgblock, där även Talgoxar, Blåmesar och Skatan försågs sig.



En serie bilder på den örn som kom på närmsta fotograferingsavstånd, vi såg en som vid ett par tillfällen flög över gömslet och som jag uppfattade som en Kungsörn den kom skapligt nära så observationen känns säker.




En kråka sitter på den gren vi hoppats att Kundörnen skulle slagits ner på för att komma hem med fina örnporträtt, får bli ett annat tillfälle.

Korpen i en vacker miljö, en naturtavla som det går bra att njuta av, liksom Nötskrikan.


Efter en spännande tid i ett bekvämt gömsle tog denna dag slut med en vandring tillbaka till bilen och resan hem i mörker och regn till Vallentuna. Vi hade klarat dagen med ett inte alltför grått väder, faktiskt så såg vi blå himmel några korta ögonblick, först när vi åkte hem kom diset och regnet, fortfarande +5-6 grader i januari, enligt radion så blommar körsbärsträden i Kungsan.

Tack kära hustrun för en fin present och för att du vill följa mig på fågelspaningar i vår fantastiska natur, upplevelser som känns nyttiga för hälsan.


© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © © ©