I år har vi en familj större hackspett vid huset, två vuxna med två ungar som nu är lika stora som sina föräldrar men tigger fortfarande efter mat.
Större hackspetten är den vanligaste bland våra svartvita (brokspettar).
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
I vår blommande vita rosbuske trivs många arter nu när blommorna precis slagit ut. Här hittade jag denna mätarlarv låg på ett blad rak som en pinne, alldeles orörlig, efter en stund började den förflyta sig mellan olika blad.
Mätare, Geometridae är en familj av fjärilar
Det finns omkring 2 000 släkten och 26 000 arter av mätare i världen.
Mätarna har mestadels en spenslig kropp beklädd med tilltryckta fjäll, sällan hårig, sugrör och palper är oftast väl utbildade samt smala, vanligen fjällbeklädda ben. Vingarna är stora och mycket tunna och är oftast plattliggande i vila, de främre vingarna är snett bakåtriktade och sträcker bakvingarna. Flera släkten har vinglösa eller nästan vinglösa honor.
Mätarnas larver är smala, utan behåring och har endast två bukfötter. Larvernas speciella krypstil, att sträcka fram kroppen, böja den uppåt i en båge och flytta bakbenen fram mot bröstfötterna, har gett fjärilarna dess namn, då de ser ut att mäta sig fram. Många arter sträcker stelt ut sig från sin värdväxt då de hotas för att likna en kvist.
I Sverige förekommer 322 arter och ytterligare 12 arter är tillfälligt funna. Av dessa hör 192 arter till underfamiljen Larentiinae, 88 arter till Ennominae, 41 arter till Sterrhinae 11 arter till Geometrinae och 2 arter till Archiearinae.
De största svenska arterna, exempelvis större eklavmätare, har ett vingspann på upp till 65 mm
Fakta hämtat från Wikipedia.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
Bärande på två hinkar vatten kände jag något som kröp på handen, ställde ner hinkarna och fick en för mig ny insekt. En vacker guldfärgad kropp med ganska långa antenner.
Efter lagt ut frågan på nätet kom svaret som vanligt väldigt fort från alla fantastiska experter som svarar på en amatörs fråga.
Det visade sig att det är en Ullbagge (Lagria hirta) som är en skalbagge i familjen svartbaggar. Den täta ljusa behåringen dess gulbruna täckvingar är ett karakteristiskt kännetecken för arten.
Ullbaggen är mellan 7-10 millimeter.
Den ses från slutet av maj till i slutet av juli, ses ofta på blommande örter och buskar.
I slutet av juli söker sig skalbaggen ner till markskiktet. Honorna lägger då ägg i markskiktet vilka kläcks efter omkring åtta dygn (enligt uppgifter från Tyskland, 1961). Larvens föda är förmultnande växtdelar. Efter att ha övervintrat förpuppar sig larven på försommaren följande år och en ny generation fullbildade skalbaggar kommer sedan fram.
(Fakta Wikipedia)
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
September är snart slut inte många dagar kvar för oss här vid vårt paradis, sjön är nu kall 9 grader (hustrun tog trots det ett snabbt morgondopp), frostnätterna kommer så sakteliga krypande, det mörknar tidigare och tidigare, båten är nu uppdragen, pallkragarna är i ordning inför vårens planteringar. Vi ägnade eftermiddagen åt att vandra runt Orrtjärn, myrmarken runt Orrtjärn var blöt och tung.
Höstens färger är svåra att stå emot, höstens ljus ger inspiration till att låta kameran gå varm.
Vid Orrtjärn har vi upplevt så fina stunder med smålommar som varje år häckar här, inte alla år som häckningarna har lyckats men paret återkommer år efter år. Det finns fler bra ställen för smålommen att häcka på, som denna plats dit räven inte kommer till.
Här finns det en del hjortron, nu finns bara vissnande blad som precis som väntar på nästa sommar.
Naturen gör sig redo för vila, en behövlig lång vintersömn för att orka komma åter till den vår som många av oss ser fram emot.
Jag tillhör en av dom som tycker om alla fyra årstider och gläds åt att dom finns, tror det skulle bli väldigt enformigt annars. Varje årstid har sin charm och tjusning.
Jag kommer att minnas Orrtjärn under vintermånaderna med stor glädje, har alltid möjlighet att titta tillbaka på alla bilder som finns lagrade, ett trevligt sätt att minnas på.
En sista bild på en av det skogsbilvägar som vi så ofta far runt på i vårt område av Hälsingland.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
Kära hustrun hittar ofta spektakulära små insekter på tomten, kommer till mig och frågar vad det är för något hon hittat. Den här i mina ögon väldigt vackra fluga kände jag inte igen, som vanligt ställde jag frågan till jourhavande biolog på Riksmuseet, som mycket snabbt svarade att flugan på bilden är en fönsterblomfluga Volucella pellucens, (Pellucens betyder genomskinlig på latin.)
Den är en art i insektsordningen tvåvingar som tillhör familjen blomflugor. Den finns allmänt i hela Sverige utom i fjällmarkerna, i större delen av Europa och öster ut till Japan och Stilla havet.
Den flyger från början av juni till mitten av september, lever i löv eller blandskogsområden gärna med inslag av öppna hagmarker, ses på många olika blommor men gärna flockblommiga växter.
Honan lägger ägg i getingbon där larverna utvecklas, larverna lever på getingarnas avskräde och larver.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
I gräsmattans prästkragar händer alltid någonting, den här dagen fanns ett par exemplar av grön blombock och åt av den gula pollen. Lät mig komma nära med ett macroobjektiv.
Grön blombock (Lepturobosca virens) är en skalbagge i familjen långhorningar. Den är den enda arten i sitt släkte Lepturobosca virensoch är knuten till barrskog med tall och gran, då larven främst utvecklas i död ved av dessa trädslag.
Grön blombock blir 14-22 millimeter lång. Den är svart med tät grönaktig behåring, därav dess namn. Antennerna är långa, men inte längre än skalbaggens kropp. Hanen har längre antenner än honan, de når fällda bakåt åtminstone över två tredjedelar av täckvingarna, nästan fram till spetsen, medan honans antenner når över något mer än halva täckvingarna. De enskilda antennsegmenten har gulaktig bas medan den yttre delen, och därmed antennens spets, är svart.
Grön blombock förekommer främst i den nordliga barrskogsregionen. Den förekommer lokalt i barrskogar i Skandinavien, utom i Danmark där den saknas. I Sverige kan arten vara vanlig lokalt i den norra delen av landet, och den är inte rödlistad, men som helhet är det sannolikt att den minskar eftersom tillgången på död ved i skogarna minskar.
Grön blombock lever som larv i veden på gamla, döda och grova omkullfallna tallar och granar. Mer sällsynt lever larven i död ved av björk. Det tar troligen tre år tills larven är färdigvuxen. Förpuppningen sker tidigt i juni. De fullbildade skalbaggarna kommer fram i slutet av juni och kan ses under hela juli. Som artens namn antyder hör den gröna blombocken till de långhorningar som besöker blommor. Arten lockas främst av vita blommor, som prästkrage, röllika, strätta och älggräs, men även av hallon och mjölkört.
Fakta hämtad från Wikipedia.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
På en av mina promenader efter en skogsbilväg bort mot ett ställe där vi för några år sedan haft en häckning av lärkfalk, ville kolla om den möjligtvis hittat dit även i år.
Gick sakta tittade naturligtvis även ner i dikesrenarna efter något spännande att sätta macro objektivet på. Oj, oj flera nyckelpigor kröp omkring på grönskande blad, lycka det är svårt att hitta nyckelpigor i den här del av landet.
Väl hemma började jag googla, den här hade inga prickar vilket gjorde det lätt att hitta information, men då framgick med stor tydlighet att detta inte tillhör familjen nyckelpigor.
Detta är en skalbagge, en Aspglansbagge, (Chrysomelia populi) som beskrevs av Carl von Linné 1758. Aspglansbagge ingår i släktet Chrysomeia och familjen bladbaggar.
Arten är reproducerande i Sverige. Detta är den ända informationen jag hittar på nätet om aspglansbaggen. Underbart att det hela tiden finns nya saker att lära och nya att sätta Sigma 105 2:8 macro objektivet på.
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
Att bara slå sig ner vid en vanlig vitmossa, nyfiket titta närmare på alla dessa formationer som skulpteras fram.
Det finns så fantastiska former överallt i naturen, och de är inte skapade av människor. Helt på egen hand vilket gör det så vackert, det är helt klart så att vi inte ska vara med o kladda överallt.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
I går på vår utflykt för att om möjligt få se björn, på olika skogsvägar där vi flera år i rad har fått uppleva björn i det fria. Ingen björn denna gång däremot så kunde hustrun med sin skarpa blick se hur en tjäderhöna satt som en staty på en stubbe inte långt från vägen.
Blev lite orolig när jag klev ur bilen för att få bättre vinkel.
Då tittade en tjädertupp fram bland ris och gräs.
En till höna dög fram lite längre bort.
Tuppen lyfte, sen en till och sedan ytterligare 6 !!! till, sammanlagt alltså 8 tjädrar. En stannade en kort stund uppe i en björk på en smal gren.
Även den flög snabbt iväg. Rekord för mig att se 8 tjädrar på en gång, det blev trots att ingen björn syntes till en pulshöjare.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
Kårböle blev i somras riksbekant i och med bränderna som härjade i Hälsingland, en liten by med 90 invånare. Byn evakuerades när elden kom nära och risken var stor att det inte skulle gå att rädda byn. Elden stoppades innan den nådde fram, människorna kunde flytta tillbaka. I söndags ordnades en gratis hyllningskonsert för att hylla och tacka alla fantastiska insatser på alla plan som gjordes dessa veckor i juli. Det blev en folkfest med ca 6000 åskådare och många olika artister på scen.
Roger Pontare
Yohio
Thomas Di Leva
Publiken var med på noterna, bra underhållning och en fantastisk höst kväll med sol och värme.
Statsminister Stefan Löfven höll ett kort tacktal, bjöds på kokt korv.
Per Persson uppvuxen och boende i Kårböle kommer ”inflygande”, det är Per som kom med idén om hyllningskonserten och sett till att den blev av.
Till slut en personlig reflektion, det är alltid mycket snack om att alla ställer upp när det händer allvarligheter, terrordåd i Stockholm, skogsbränderna i somras. Varför är det bara då som vi är så solidariska och hjälpsamma ? Det skulle vara så mycket trevligare om vi människor kunde visa det ändå.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
naturenochjag.wordpress.com 