Flyttblomfluga

Flyttblomflugan övervintrar oftast inte i Norden utan migrerar varje år norrut i början på juni. Man hittar flyttblomflugan i alla miljöer och på alla typer av blommor. Den lägger gärna sina ägg på vass och larverna lever på bladlöss, gärna av arten Hyalopterus pruni. Man kan även hitta den på många andra växter med bladlöss och den kan göra stor nytta i ett giftfritt jordbruk. En enda flughona kan lägga mellan 2000 och 4500 ägg. Om det finns mycket bladlöss och få parasiter kan den bli mycket talrik på eftersommaren. Den grönglänsande glansstekeln parasiterar ofta på flyttblomflugans larv. Det slutar med att larven dör och ett tjugotal steklar kläcks.

Den är medelstor, 8 till 12 millimeter lång. Larverna är gröna.

Flyttblomflugan förekommer i hela Europa, i Nordafrika och vidare österut i en stor del av Asien och Australien. Den är ej påträffad i Amerika. Den finns i hela Norden men den är vanligast i söder.

fakta hämtad från Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Annonser

Snöfritt 23 november

40 centimeter snö är nu borta, det lyser åter grönt i skog och mark.

Onsdag 23 november med en temperatur på plus 7 grader växlande molnighet, svag vind.

Mattan med höstfallna löv, lika inspirerande som vanlig med former, mönster och färger.

 © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Skogsmyra

För många djur är bladlöss en välsignelse, till exempel nyckelpigor som begärligt slukar den ena lusen efter  den andra. Skogsmyror är i stället förtjusta i sockersaften och sörplar i sig den direkt från lössens bakdel.

För att skynda på processen pillrar de på lusen med sina känselspröt, vilket framkallar en retning som tvingar bladlusen att urinera.

För att inga andra rövare ska få för sig att helt enkelt äta upp sådana värdefulla luskolonier, åtnjuter lössen myrornas beskydd.

Det är en regelrätt boskapsskötare som bedrivs.

texten hämtad från Peter Wohllebens bok Trädens hemliga liv.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Bergfink

Bergfink, engelska namnet Brambling, latinska namnet Fringilla montifringilla.

I Sverige häckar den i Norrlands skogs- och fjälltrakter, i synnerhet i björkskogar. Man räknar med att det finns ett par miljoner fåglar i Norrland. Artens häckningsområde i Sverige sträcker sig ungefär till Dalälven om vårarna är snörika. En liten del övervintrar i sydligare delar av Sverige om tillgången på mat är tillräcklig. Där kan den ses på fågelbordet. I Skånes bokskogar vid dessa tider, kan bergfinkarna uppehålla sig i tusental, där de äter av bokollon.

Både hanen och honan blir ungefär 16 cm långa och väger ungefär 25 gram.

Dess sång är ganska monoton och för människan inte så njutbar som bofinkens. Man kan jämföra sången med grönfinkens enstaviga ”bräkande”, men med mer kraft och schwung i det. Ornitologen Erik Rosenberg såg det som en liten cirkelsåg i verksamhet.

Under vår- och höststräcket kan man se stora flockar med bergfinkar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält. Rosenberg kallade det här för ”bergfinkstraktorn”, beroende på att sista ledet då och då flyger upp och tar täten.

Dess levnadssätt är mycket likt bofinkens och den uppträder också ofta tillsammans med bofinkar. Den äter framför allt frön. Den äter också insekter och deras larver, särskilt den första tiden, när den matas av föräldrarna.

Boet byggs av gräs, mossa och bark och fodras med fjäder eller hår. Det placeras i en trädklyka i gran, björk, tall eller al eller i en buske. Äggen, omkring 5-7 stycken, är 20 millimeter stora, grön- eller brunaktiga med mörkare fläckar och liknar bofinkens. Äggen ruvas i 11-12 dagar av honan. Ungarna stannar därefter i boet i 12-13 dagar. Bergfinken blir könsmogen efter 1 år och kan bli upp till 15 år gammal.

Förr har bergfinken även kallats ”norrqvinten”, ”norrkvint”, ”getare” och ”qväkaren”.

fakta Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Tillbakablick höstens fåglar, Aspviken

Snön ligger kvar i Stockholmstrakten, ett vinterlandskap så som jag minns från min barndom. Nu hotar SMHI med värme i nästa vecka, då blir det stövlar på. Jag sitter framför datorn och sorterar bilder från sommaren och hösten, som vanligt ett stort antal natur och fågelbilder. Bergfinkarna kommer alltid sent någon gång i mitten av september kommer de till vår matning i ett stort antal.

Talgoxar där mest hela tiden, så här på hösten börjat föräldrarna återhämta sig efter att ha fött fram ett par kullar.

Nötväckan vår fräckaste fågel som tar för sig av solrosfrön, skyr inga medel för att komma först.

Grönfinken även den än gäst under hela sommaren och hösten.

Större hackspetten ett par som i år ofta kom fram, även med en unge som snabbt lärde sig att hitta föda.

Snart firar vi jul och nyår, sen ljusnar det långsamt tills vi åter kan se flyttfåglarna återvända med ljuset.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©