Gammal ek 27 oktober

Okt28

Det, sägs att en ek växer i 300 år, lever i 300 år och dör i 300 år. Den här eken som finns i Tärnans skogsområde i Vallentuna, är någonstans på de 300 sista åren.

Ek (Quercus robur) kallas även skogsek,, vanlig ek, sommarek och stjälkek är ett lövträd som tillhör familjen bokväxter. Ekar kan bli åtminstone 1000 är gamla.

Ekollon sprids främst av djur, särskilt nötskrikan är känd för att transportera ekollon flera hundra meter och gömma ekollonet i marken för att sedan, ofta tidigt vår, återvända och konsumera det. Alla ekollon hittas inte igen, och de som gömts i ljusöppna miljöer gror ofta och bildar nya plantor då eken växer bra i öppna miljöer.

Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagna för många smådjur och insekter. Den murkna veden, s.k. mulm kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.

Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan, eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad.

Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar, även plantor hade samma skydd.. Det åtgick cirka 2000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräckligt tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem. Enligt kungligt plakat den 4 augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige.

Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt
c:a 300 000 ekar, varav en stor del av beståndet finns kvar än i dag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet.

Ekplantagen som idag upptar en areal på cirka 360 hektar förvaltas av Statens fastighetsverk.

Det finns många motiv att hitta på en 900 år ek.

All fakta hämtat från Wikipedia

In i vassen 25 oktober

Okt26

I bland känns det hopplöst, inget kul att fotografera, inspirationen är på noll trots det fantastiska höstvädret med alla färgkombinationer i löven. Känns som om alla löv redan är plåtade lite som att nu vänta på vintern, snökristaller, isformationer och vita vidder. Men så tog jag några kliv ut i vassen, blöt om fötterna men vad görs inte för konsten och lyckan att hitta lite nya spännande motiv, här följer vad jag hittade i den trånga, gungande vassviken. Håll till godo.

Honungsbi / Tambi 24 oktober

Okt24

Lite förvånad att träffa på ett flertal bin som fortfarande samlar föda på Ölandstok vid Vallentuna station, Detta är honungsbi eller tambi som är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen långtungebin.

Honungsbiet är ett socialt bi, det vill säga att det bildar samhällen. Ett fullständigt bisamhälle utgörs av en drottning (en fullmogen hona som även kallas visen), 200 till 300 drönare, samt från 10 000 till som mest uppåt 90 000 arbetsbin som alla är sterila honor. Dessa har förmåga att kommunicera rörande förekomsten av rika näringskällor och kan på så sätt samordna arbetsinsatsen när de samlar in nektar och pollen.

Honungsbiet är en av mycket få insekter som hålls som husdjur av människan, (förädlingen av arten inleddes troligen i Mellanöstern för ungefär 9 000 år sedan), främst på grund av sin förmåga att tillverka honung av nektar, men också för den tjänst de utför genom pollinering av fruktträd och andra odlade växter.

I Sverige är tambin den viktigaste pollinatören på odlade fält av raps och rybs (en ettårig oljeväxt). När det gäller klöver, bär- och fruktodling liksom den vilda floran är det solitärbin och humlor som är de viktigaste pollinatörena. Även bivax är en för människan användbar produkt som bisamhället tillhandahåller.

Även andra insekter hittade till Ölandstoken.

All fakta hämtad från Wikipedia.

Trädgårdssnäcka 21 oktober

Okt22

Hittade två trädgårdssnäckor bland alla vackra höstlöv, de förflyttade sig förvånansvärt snabbt.

Trädgårdssnäcka (Cepaea hortensis) är en art i ordningen lungsnäckor.

Snäckan är aktiv från mars till oktober, förekommer allmänt i södra Sverige och en bit längs Norrlandskusten.

Den livnär sig inte av trädgårdens växter utan av alger och är därför inget skadedjur.

Skönt att huset med sig alltid nära till tryggheten.

Kanadagäss 18 oktober

Okt18

Kommer i stora mängder norrifrån, mellanlandar i norra dela av Vallentunasjön, som idag gästas av cirka 200 kanadagäss. Här stannar det för att äta upp sig inför den fortsatta flygningen mot söder.

Kunde konstatera hur de ivrigt tvättade sig, putsade fjäderdräkten.

Kanadagås är den största och mest långhalsade som häckar i Sverige med en längd på mellan 90 och 105 centimeter.

Ett vingspann mellan 1,6 till 1,8 meter

Angarnssjöängen 15 oktober

Okt16

Åkern är nu plöjd väntar på att snön ska täcka plogfårorna.

Angarnssjöängen Vallentunas pärla här kan jag försvinna in i det som brukar kallas livskvalitet. Ett fantastiskt strövområde med allt vad naturen har att erbjuda.

Steglitsen är solrosfältets givna härskare.

Solrosfältet består även av oljerättika en vit och en röd variant.

Området är en känd fågellokal, men här är råder naturens mångfald. En kålfjärilslarv, svårt att se att detta skall bli en vackert flygande fjäril till sommaren.

Myrorna jobbar fortsatt vidare innan det är tid att försvinna ner i stacken när kylan kommer.

Backgräshoppa eller slåttergräshoppa enligt experten svår att skilja när inte vingen syns, men det gör inget. Den hoppade vidare efter en mycket kort fotograferingssejour.

En svåridentifierad insekt slog sig helt sonika ner framför kameralinsen när jag sökte en låg kameravinkel, stod still någon sekund lyfte o drog i väg.

Nerfallna löv tillhör hösten, det går inte låta bli att fotografera.

Svampar även de oätliga ger en krypande närgången fotograf spännande fina bilder.

Allt detta kan upplevas vid Angarnssjöängen några timmar en förmiddag i oktober månad, visst är det detta som med all rätt är livskvalitet och något vi måste värna och vara rädda om.

Slutbilden blir trots allt en fågel, gråsparvarna tillbringar sina liv runt stallarna i Örsta.

Ölandstok 14 oktober

Okt14

Den fortsatt varma och sköna hösten gör att ölandstoken vid Vallentuna station lyser med sin gula färg upp humöret.

Ölandstok eller tok (Dasiphora fruticosa) som den också heter är en art i familjen rosväxter som förekommer naturligt på Öland, Gotland och Åland. Den finns i övrigt i hela den kallare delen av norra tempererade zonen.

Token är en flerårig buske som i Sverige ofta odlas som trädgårdsväxt, den blir till 1 meter hög.

Harlekinnyckelpiga 12 oktober

Okt12

Harlekinnyckelpiga (Harmonia axyridis) är en skalbagge Coccinellidae inom familjen nyckelpigor (Coccinellidae).

Hyresföreningen där vi bor bytte i går kodnumret till porten vilket tydligen inte denna harlekinnyckelpiga fått information om.

Det naturliga utbredningsområdet för harlekinnyckelpigan är östra Asien, men i och med att den används som biologisk bekämpning mot bladlöss har den fått spridning även i andra världsdelar. På grund av att den konkurrerar ut inhemska arter klassas den i Europa som invaderande främmande art.

I Europa började den säljas i mitten av 1990-talet. Bara några år senare (2001) upptäcktes de första acklimatiserade exemplaren i Belgien. Andra länder har därefter i rask följd gjort liknande observationer: Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien, Luxemburg och Schweiz. I Norge och Danmark påträffades den första gången 2006. I maj 2007 gjordes det första svenska fyndet av denna art, i Malmö.

Att harlekinnyckelpigan blivit ett populärt biologiskt bekämpningsmedel har flera förklaringar. Den är mycket glupsk och klarar sig bra i skiftande livsmiljöer. Dessutom är den enkel att föda upp. Den har mycket bra fortplantningsförmåga och är en allätare som kan matas med annat än just levande bladlöss. Det här gör produktionskostnaden lägre än för andra nyckelpigearter som också används inom biologisk bekämpning, till exempel tvåprickig nyckelpiga. Dess huvudsakliga föda är bladlöss men den äter även andra mjuka insekter som bladloppor och sköldlöss eller ägg och larver av vivlar, fjärilar och bladbaggar. Användandet av harlekinnyckelpigan inom biologisk bekämpning har dock fått oönskade effekter. Det man ser är att den med sitt aggressiva beteende och sin anpassningsbarhet snabbt etablerar sig i den naturliga faunan och att den tränger ut andra arter.

Än så länge är det svårt att säga vilka ekologiska konsekvenser utvecklingen kommer att få. En undersökning i Belgien visar att det framförallt är nyckelpigearter som är starkt specialiserade på en viss sorts föda eller livsmiljö vars existens kan komma att hotas.

All fakta hämtat från Wikipedia.

Vinbergssnäcka 11 oktober

Okt11

Vinbergssnäcka (Helix pomatia) som jag hittade vid Örsta (Angarn) är ett blötdjur i klassen snäckor vars ursprungliga utbredning omfattar centrala och sydöstra Europa. Eftersom den är ätlig har människan introducerat den till många andra områden i Europa däribland Sverige.

I Europa har snäckor ätits under lång tid och odling av snäckor är känt sedan romartiden. I dag är vinbergssnäckan i kulinariska sammanhang särskilt känt som en specialitet inom det franska köket i form av escargot de bourgogne, en maträtt där den serveras vitlöksgratinerad i sitt eget skal.

Den är Europas största landsnäcka, som vuxen kan den ha en kroppslängd på 10 centimeter och skalhöjden kan vara upp till 5 centimeter. Det svenska namnet på arten anspelar på snäckans ursprungliga miljö i de mellaneuropeiska ”vinbergen”.

Vinbergssnäckan är växtätare, de söker föda som mest aktiv mellan solnedgången och midnatt, äter ett brett urval av växter och växtdelar som blad, blommor och frukter. I naturen har de en livslängd på omkring 5 år, kan i fångenskap leva i 10 år eller mer. Den äldsta individen man känner till blev nästan 35 år.

Snäckorna är hermafroditer, de vill säga en individ är både hane och hona, men för att bli befruktade byter snäckorna spermier med varandra. Vid äggläggningen gräver snäckan delvis ner sig i marken och lägger äggen där.

Vinbergssnäckor hotas av predatorer som fåglar, paddor och möss, andra djur som äter snäckor är grävling, mullvadar och näbbmöss. Gräsklippare och biltrafik är andra risker.

All fakta hämtat från Wikipedia.

Brospindel 10 oktober

Okt10

Hittade denna spindel hängande i sin tråd från backspegeln i bilen, kunde snabbt fånga in den. Fick följa med in för att bli förevigad, en snabb rackare som inte var speciellt samarbetsvillig.

Det är efter att ha frågat jourhavande biologen på Naturhistoriska riksmuseet som snabbt svarade att detta var en brospindel.

Brospindel (Lariniodes sciopetarius) är en spindelart som beskrevs 1757 för första gången. Arten tillhör gruppen hjulspindlar och är närasläkt med korsspindlarna.

Arten är reproducerande i Sverige, inga underarter finns listade. Arten har spritt sig till nya länder bl.a. från Sverige till Estland via färjorna.