Vallentuna 29 november

Ja, då kom den första snön, slutet av november helt OK. Det blev genast ljusare, vackrare i naturen, trots att himlen var blygrå och det snöade med ganska hårt nordlig vind

Vandrade till fågelutfodringen, längs norra Vallentunasjön.

Det är en fantastisk förändring när snön kommer, formar om träden och växtligheten med nya mönster.

Ute i sjön simmade 4 Knipor, 3 Storskrak och åter på sin sten satt Storskarven med sina utspända vingar för att torka. Runt matningen är det nu full fart, snön och kylan gör säkert sitt till. Ett 30-tal Grönfinkar, för första gången i höst, försåg sig vid matningen. 2 Nötväckor, 10-15 Talgoxar, 8-10 Blåmesar. Långt ut på sjön såg jag 4 sjöfåglar som jag i det grå vädret inte kunde artbestämma, blev väldigt intresserad vad det kan vara, hoppas på bättre spanarväder i morgon, med lite sol, det är lättare att då urskilja färgerna. Ser fram emot morgondagens spaning. Enligt SMHI skall det vintriga vädret hålla i sig flera dagar, nu blir det till att fylla på frön minst varannan dag.

Avslutar mina två favoritmotiv som jag återkommer till med jämna mellanrum.

Råsunda fotbollsstadion 25 november

Jag har just hämtat hem ”min stol” tillsammans med mellan 5-6000 personer fanns vi på Råsunda för absolut sista gången för att hämta hem ett minne från ”vårt andra hem”.

Hade egentligen helt andra förhoppningar med mitt underbara barnbarn Jack, att han skulle få vara med mig på Norra stå för att få följa Gnaget. Nu blev det inte så, han fick i alla fall vara med en gång innan skoporna kommer för att forsla bort det som finns kvar. Om det blev ett minne för livet i Jacks fall vet jag inte men för mig betyder det faktiskt mycket att få hem en Norra stå stol, vad skall du med den till? hustruns (som följde med) självklara fråga. Tänker mig att sitta på den när jag i framtiden ser Gnaget på TV, den går att lägga i fåtöljen, kan bli en mäktig känsla. Eller kanske ta den med till nya stadion, ett möjligt senario.  Jack fick alltså vara med för första gången på Råsunda vilket också blev den sista, tråkigt men sant.

Råsunda har helt klart betytt härliga känslor för många, det fanns människor i alla åldrar inte bara unga från Black Army, utan en massa äkta AIK-fans med hjärta för Råsunda och AIK.

Avslutningsvis kan jag alltså konstatera att jag sett Råsunda inifrån och utifrån för sista gången, vill naturligtvis inte bli någon sur gammal gubbe som ideligen skall framhärda att det var bättre förr. När det här har lagt sig, så skall jag se framåt och naturligtvis följa Gnaget även på den nya stadion, kommer troligtvis inte att säga annat än nya Råsunda det klingar behagligare i mina öron än vad dom nu försöker få mig att säga. Råsunda kommer för alltid att finnas i mitt hjärta, där finns så många minnen, upplevelser av alla slag. Ljudet från alla sånger och ramsor. Jag hoppas, önskar att vi även i framtiden kommer att kunna stå tillsammans som ger en kollektiv upplevelse att vi slipper sitta på varsin stol. Råsunda står kvar några få månader till men ”solen kommer aldrig mer att stiga över Råsunda”.

Vi finns överallt, stolta A.I.K.

Vallentuna 22 november

Jag har i flera inlägg plussat för många fina novemberdagar, idag tvärtom en blygrå dag med frisk sydlig vind och ett tjockt blöt täcke. Fortfarande plus 6-8 grader, kändes betydligt kallare i vinden och diset.

Tog promenaden till fågelmatningen, tubkikaren med för att eventuellt se några sjöfåglar bland vågorna och naturligtvis om hägern skulle dyka upp. 4 Knipor, 1 Storskrake som dök ideligen för att söka föda, någon Häger ville inte synas till troligtvis låg den i skydd av vassen, behövde antagligen inte ut i vinden.

Dylika blågrå dagar är det svårt att se färger även på småfåglarna allt blir grått, grått Talgoxe Blåmes kan mycket väl förväxlas. 3 Grönfinkar kunde jag i alla fall fånga in med hjälp av ”tuben”.

Fågelmatningen har inte riktigt kommit igång, fröstation som hänger skyddat i en tall är den som det går åt mest frön i, den andra hänger mer öppet, där är åtgången dålig. Skall nog flytta den till en mer skyddad plats, men visst en del trafik av Talgoxe och Blåmes var det. Uppskattningsvis 8-10 Talgoxar och 3-5 Blåmesar kunde jag räkna in.

Vid 14:30-tiden började det regna intensivt, skymningen kommer snabbt, en snabb promenad med ett fikastopp i Vallentunas nya härliga kulturhus med ett stort fint bibliotek. En kopp kaffe och ett par tidningar i lugn och trevlig miljö innan jag gick hem i regn och mörker. Hustrun är på ”typ” fest ikväll och jag skall ägna kvällen åt att titta på den absolut sista matchen på Råsunda fotbollsstadion. Den blir till att följa på TV, jag har gjort mitt avslut tidigare, vid den sista allsvenska matchen det får räcka. Tro att det blir svårt att vinna ikväll, men, men hoppet finns där, kanske Italienarna inte direkt blir inspirerade av en halvbra höstlig gräsmatta, snålblåst och regn. En stor enögd publik som kommer att sjunga i 90 minuter för att hedra Gnaget och Råsunda som skall rivas och vara helt jämnat med marken i februari.

För mig världens vackraste och stoltaste klubbmärke.  Framåt STOLTA AIK.

Waldemarsudde 21 november

Hustrun och jag mötte upp kusin G med fru H utanför Dramaten, en dag med 7-8 plusgrader, en vacker tunn soldimma över sjön utefter Strandvägen. Målet idag, Waldermarsudde och konstutställningen med Lars Jonsson fågel och naturmotiv.

Väldigt imponerande verk, otroligt levande bilder på fåglar allt ifrån skisser till olja och akvareller.

Efter en lunch i prinsens kök, stekt inlagd strömming med små härliga potatisar, två koppar svart kaffe, kunde rundvandringen i alla salar börja. Det är svårt att se sig mätt på dessa naturtrogna, välkomponerade alster.

Utställningen håller på ytterligare ett tag, jag vill verkligen rekommendera ett besök, 80 spänn inträde för pensionärer väl använda pengar. Jag gick därifrån med ett lätt hjärta och en lugnare själ och en undran hur någon kan bli så skicklig helt på egen hand ”bara” genom träning, otroligt.

Waldermarsudde ett underbart hus, verkligen som gjort för konst. En vacker interiör med sitt läge vid inloppet till Stockholm och härliga vyer genom gammaldags stora fönster.

Blommor i prins Eugens designade krukor pryder fönstren och rummen med blommor.

På väg till ”tricken” kunde jag inte låta bli att fota lite gräsänder, som kom nära bara jag stannade totalt präglade på människan, det betyder mat.

Längesen jag åkte spårvagn, ”tricken” det vanliga ordet för oss som växte upp på söder när det fortfarande fanns ett bra spårvagnsnät. Nu tycker jag att spårvagnen mer liknar en buss sett framifrån, interiören har också bytt skepnad, men en konduktör fanns med precis som förr i tiden.

”Tricken” påminner mig om en historia som jag tror ingen vågade göra i verkligheten, fast många skryt om att ha gjort följande. Fyllde handen med småsten, klev på ”tricken” gick fram till konduktören som hade sitt bås längst bak, frågade om det gick bra med grus (slangord för småpengar) konduktören nickade och fick då en näve småsten, sen gällde det att snabbt komma av ”tricken”.

Lite väl tidigt med juldekorationer, NK hade redan julskyltat sina skyltfönster, något som på 50-talet skedde söndagen andra advent och då var ett stort folknöje. Tiderna har ändrat, nu finns det dessutom redan semlor i butikerna, ja menar vadåååå? Är tiden ur led eller?

Vallentuna 20 november

Hustrun och jag tog på förmiddagen en promenad för att fylla på mat till våra bevingade vänner. SMHI talade om regn fram på dagen, det blev frukost och sedan ut. 6-8 plusgrader, frisk sydlig vind, en riktig novembergrå dag. Våra fröautomater ligger i Vallentunasjöns norra ände i Björkby-Kyrkvikens naturreservat.

En vacker natur med enedungar, martallsliknade tallar, björkar, fin brukad jordbruksmark runt omkring och en fin utsikt över Vallentunasjön. Här är det populärt att promenera, för hundägare, motionärer, barndagisgrupper och människor som vill njuta av naturen och insupa frisk luft.

Det är fortfarande skapligt varmt, fåglarna har gott om mat i naturen, snart när kylan kommer och snön lägger sig kommer det säkert vara full aktivitet vid fröautomaterna.

Dagar som idag med gråväder och frisk vind är det inte någon större aktivitet i fågelvärlden. Vid sjön, 8 gräsänder lite frusna på bryggan. Där brukar det vara gott om Pilfinkar, idag som bortblåsta, en Gråhäger kom flygande över sjön från väster och öster ut troligen på jakt efter föda, en stund senare tillbaka till den vassdunge där jag mest hittar den. En Storskrake fiskade, runt stenen som ofta används som torkplats för Storskarven när den besöker sjön, för övrigt ingen aktivitet i de kraftiga vågorna.

Skator verkar inte bry sig om vädret, hoppar alert omkring letande föda. Vallentunas karaktärsfågel måste vara Kajan, den finns i mängder och hörs ständigt, just nu verkar kyrkan vara ett bra, kärt tillhåll snart kommer den in mot centrum och värmer sig runt skorstenarna.

Vi har nu passerat halva november den månad som jag tror flest människor upplever som tristast, hittills i år så tycker jag ändå att det har varit gott om fina, soliga, klara dagar med hög härlig luft.

Slutligen ett citat ur Årspraktikan, Britt-Marie Hallbert.

”Hösten är ingalunda den avdöende tid som man frestas tro, utan förnyelsens tid, då grunden läggs till ett nytt års aktivitet. På våren fullbordas vad som grundläggs på hösten. På våren gror de frön som hösten låtit mogna, på våren utvecklas de skott som anlagts föregående sommar och höst. På våren brister de knoppar som de avlövade träden burit alltsedan hösten”.

Vallentuna 15 november

Åter en underbar novemberdag, efter en natt med regn klarnade det upp under förmiddagen och blev till en varm, klar dag. I solen uppmättes +15 grader, sydlig frisk vind. Jag valde att gå till min fågelutfodring, längs med norra Vallentunasjön som för några dagar sedan hade en del is på sig. Nu med frisk vind och många plusgrader så guppade 4 knipor, ständigt dykande efter föda.

En Gråhäger har funnits där några dagar och intar ofta stenen som brukar innehas av Storskarven.

Pilfinkarna har tydligen valt ut värmestugan för vintern, ett väldigt stökande i och runt holken, nästan som om det vore vår. Kanske det ändå känns som vårkänslor i den varma solen, vet inte hur Pilfinkar känner det.

Vid fågelmatningen, full fart på Talgoxar, Blåmesar, Pilfinkar, Nötväckor även Skatorna gav sig på talgbollarna.

Vinden över sjön tilltog under dagen, vassens rörelse ger vackra former.

Kråkan, kanske den klokaste av våra fåglar, sitter högt upp, spanar ut över sitt område. Gräsänder simmar lugn i det solglittrande vattnet.

Som avslutning på detta inlägg en bild och en fråga, vadå 17 procent mer i påsen. Mer av vad?? I tider när det färgar fläskfilé för att vi skall köpa det som oxfilé, så blir jag frågande inför en lapp som säger 17 procent mer i påsen, mer luft, mer salt, mer av vad? Hur det än är så känner jag mig alltid lurad, märkligt att det inte finns regler för hur produkter får marknadsföras.

Angarn 14 november

När november bjuder på en så här underbar dag, då får det gärna vara november. I går gick jag med kameran och handkikaren några timmar vid Angarnsjöängen. Från Örsta, Midsommarberget och nordsost förbi fågeltornet och till Hackstakullen. I lugnt skådartempo, det gäller också att titta var jag sätter fötterna. En underbar dag med hög ren luft runt noll och ingen vind.

Ordentlig natt frost, vilket skapar nya motiv och mönster i naturen som hela tiden lever med.

Fågellivet börjar nu mest bestå av våra stannfåglar (övervintrare), även om någon bofink och sångsvan håller sig av någon anledning kvar. Vid matplatsen är det hög trafik av talgoxar, blåmesar som idogt samlar på sig fett för att klara vår vinter.

 

 

Steglitsarna börjar närma sig matningen, idag satt de mest uppe i träden, lapade sol och åt av frön som fortfarande finns kvar. Gulsparvarna lyste gulare än någonsin i solen även de verkade vara nöjda med ljuset från en svagt värmande novembersol. Vintern och julkortens fågel, domherren börjar även den synas efter att varit skogsfågel tidigare under året. Härligt att återse en så vacker, legendarisk och berömd fågel.

Sångsvanen flög runt, trumpetade ljudligt, om det är i syfte att locka till sig fler för att i ”ploga” till varmare breddgrader.

Fler natur bilder från en så härlig novemberdag.

Är det en ny sorts hamburgare från någon av de stora kedjorna eller ??

Vallentuna 8 november

Tidig morgon och på väg till fågelmatningen för första gången, spännande att se om de bevingade vännerna har hittat till maten. På väg passerar jag Vallentunasjön, denna lite kalla morgon -1, helt vindstilla och då snabbt har isen börjat få fäste vid land och faktiskt 25-30 meter ut. Vallentunasjön är en av de sjöar i området som lägger sig först, nu skall det bli varmare och blåsigare enligt SMHI det blir att vänta på skridskofärderna, brukar bli tidiga turer på sjön.

Precis som jag anade, visst hade småfåglarna hittat till matningen, naturligtvis Talgoxen fanns på plats.

Blåmesen tog för sig ordentligt.

Pilfinken höll sig lite i skymundan, kommer säkert att ta för sig framöver.

Nu skall det bli kul, spännande att följa hur det blir med livet runt matningen, tror att det blir fler arter när det blir snö och kallare.

En vy som kommer att dyka upp lite då och då för att spegla naturens växlingar under höst och vinter.

Vallentuna, Angarn 6 november

På lagom promenadavstånd hemifrån, öppnade jag den 6 november min fågelrestaurang, en helt ideell verksamhet utan någon som helst tanke på ekonomisk vinning. Bara med omtanke på mina vingförsedda vänner som nu börjar få det lite svårt, med tanke på minusgraderna som har nått oss. Här hoppas jag kunna hålla igång serveringen tills solen, värmen, insekterna och ljuset kommer åter, naturligtvis kommer jag att noga följa vilka som blir mina gäster, de får tolerera att bli porträtterade ideligen. Det har inte matats tidigare på denna plats, skall bli spännande se hur lång tid det tar innan någon hittar dit. Framför allt vilka arter det blir, kommer naturligtvis att visa bilder på bloggen .

Nu är det bara ekarna som har lite löv kvar, alla andra lövträd har släppt ner sina löv till maskarna som kommer att ta hand om allt. Ekens löv hänger kvar och bildar vackra tavlor i motljuset, även markens löv är vackra det gäller att komma nära om inte så ser det mest skräpigt ut.

Sjöängen i Angarn visar nu upp sig i all sin höstliga prakt. Tyst med fåglar, har tagit ledigt när det gäller sången ett och annat svagt kvitter hörs dock mest talgoxe, blåmes och nötvecka. Till sammans med Angarngruppen som spanade runt sjöängen idag 7 november observerades 36 arter själv såg jag 26, vilket är för mig väldigt många en kall, blåsig dag i början av november. Det är lärorikt att gå med dessa väldigt kunniga fågelskådare som har ”falkögon” och mycket god hörsel. Observade bl. a
4 Havsörnar, en så här års vanlig rovfågel här i området.
Bilderna nedan togs den 6 november då jag ensam var ute för att dokumentera naturen med min kamera.

En självklar titel på denna bild blir ”ge mig en kram älskling”

Nu när hösten och vintern är här och många fåglar flyttat söderut, finns det tack och lov en del som stannar. Mesar och en del finkar är trogna gäster vid matborden och i skogen, skönt att de finns kvar, vore oerhört trist om det skulle vara helt fågeltomt under höst och vinter.

Tack och adjö till sångsvanarna som drar söderut, välkomna tillbaka.

Aspviken 30 oktober

Tisdag, sista dagen på årets sista vistelse i stugan, vemodigt men inser att det är den mörka kalla årstiden som snabbt närmar sig. Stugan är inte byggd för att vara bebolig på vintern och snart ligger isen då är det borrning, göra vak för att få vatten. Det har varit skönt de här dagarna, långa promenader och faktiskt ett försök att fiska, hade räknat med mer fiske efter fram för allt sik, vädrets makter var emot denna gång.

Tog under några timmar en tur utefter en skogsväg, för att fånga lite julstämning, snön hängde tungt på fram för allt granarna. Jag har sagt det tidigare men blir lika överraskad varje gång hur tyst det är så här års och nu när snön lägger sitt täcke blir det verkligen helt tyst.

Trots kylan och snön så håller en hel del blåbär stången och lyser upp med sin mörkblåa färg. Snö och barr bildar egna motiv det ena inte likt det andra, bara att leta och fantisera.

Skogen är spännande, vackert ödslig när det inte hörs några ljud, lite snö som ljudlöst faller till marken, ibland naturligtvis i nacken och långsamt rinner ner på ryggen. Snön som faller ner bildar ibland spår som mycket lätt kan förväxlas med spår från något djur. Genast sätter fantasin igång, försöker memorera för att vid hemkomsten bläddra i spårboken, tittar sedan rund omkring och inser att något djur inte gått förbi.

Åter vid stugan har vinden mojnat, sjön ligger där lugn, vacker men kall, det blev inte många dopp i somras och nu känns det absolut inte aktuellt. Imorgon återvänder vi till Vallentuna, där har inte vintern kommit så långt, det blir säkert en hel del att göra i skog och mark. Hoppas på att vintern skall ge bra skridskoisar eller ordentligt skidföre.

Det blir fantastiska månsken, när natten är så svart, ikväll en del moln, det blir trots det en kall natt och morgon. Läste i tidningen att det nästa år skall det bli ett år med mycket norrsken, det är tydligen ungefär som med lemmlarna, olika år som det blir mer.