Natt och dag 19 juni

Hans-Georg Wallentinus har gett mig följande information om växten natt och dag, eller svensk soldat som den ofta kallas.

Det syftar på karolinernas uniformer som var blå och gula. Namnet ”natt och dag” kommer sig av att den adliga ätten Natt och dag har gult och blått i sin sköld.
Ett mer neutralt namn på arten är väl lundkovall. Den är östlig i Sverige och är vanligast i östra delen av Uppland, gärna där det är lite mer kalk i marken än det normala.
Som kuriositet: den blå färgen i karolineruniformen kom från växten vejde, som växer längs Östersjökusten. Det är den enda svenska växt som ger blå färg.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Strimlus 18 juni

Strimlus, Graphosoma lineatum det latinska namnet, det är ingen lus utan tillhör familjen bärfisar i ordningen halvvingar, skinnbagge. Strimlusen är Södermanlands landskapsinsekt. Den ca 7 millimeter bred och 10-12 millimeter bred, strimlusen finns numera i stora delar av sydöstra och södra Sverige som utgör nordgränsen för artens utbredning i Europa.

Strimlössen övervintrar som adulter i markskiktet och brukar visa sig på näringsväxterna i början av juni månad. Efter parningen, som ofta är en utdragen process under många timmar, och äggläggning dör så småningom de vuxna djuren. Som alla skinnbaggar har de ofullständig förvandling, vilket innebär att puppstadium saknas. Äggen kläcks och de små nymferna, som liknar de vuxna djuren, ömsar successivt skinn. Efter fem sådana tillväxtstadier utgör de en ny sensommarpopulation av adulta djur. Nymferna är brunaktiga med gula teckningar och djuren blir även i sitt avslutande vuxenstadium litet brunare än den klart svartröda teckningen hos försommarpopulationen. Strimlössens klara teckning i rött och svart under försommaren utgör en signal till fåglar och andra insektsätare att strimlusen är giftig och inte bör ätas. Även för oss människor upplevs den som illaluktande, och strimlusen hör till den grupp skinnbaggar som i vardagligt tal brukar kallas för ”bärfisar”, familjen Pentatomidae.

Strimlössen är lättast att upptäcka då solen skiner. Vid mulet väder kryper de oftast ner mot markskiktet. De kan vid lämplig väderlek ta till vingarna och uppsöka nya lokaler. Varma somrar med många soltimmar innebär att strimlössen är fullvuxna i början av augusti. Kalla och regniga somrar kan slå ut delar av populationen, som aldrig hinner nå sitt vuxenstadium.

Fakta Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Blåmes 17 juni

Ur ett minimalt hål i det gamla trädet flög en blåmes snabbt iväg vilket gjorde att jag stannade för att se om det verkligen kunde vara ett bo.

Redan efter någon minut kom en tillbaka med en stor larv i näbben.

Ett skrovmål till ungarna, innehållande mycket näring och protein.

Trångt men det gick bra att komma in, undrar hur det får plats med ungar i det som verkar ett så litet bo. Det måste ändå vara gott om plats med tanke på att blåmesar kan få flera ungar.

In med mat ut med ”bajspåsar” set måste hållas rent även i ett fågelbo.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Blåbärslundmätare

I går 7 juni var jag på fjärilsjakt, många av våra dagfjärilar har börjat flyga. Aurorafjärilen flyger nu, men med den starka sydvästliga vind som rådde så blev det inga fjärilsbilder ute på ängarna. Tog mig in i skogen i lä för vinden hörde fågelsång och de första liljekonvaljerna började komma med blommor. Då någonstans i ögonvrån såg jag något som liksom dallrade till i luften och landade på ett blad.

Konstaterade snabb att det inte var en dagfjäril, den satt snällt på sitt löv, jag kunde i lugn o ro byta objektiv vilket inte är vanligt när det gäller fjärilar som flyger från blomma till blomma i ett rasande tempo.

Efter några bilder konstaterade jag att detta måste vara en mätare av något slag. Tack vare sociala medier där jag la ut en bild kom snabbt svaret det är en blåbärslundmätare.

På Wikipedia står det inte så mycket men det är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné 1758 och att den ingår i släktet Jodis och familjen mätare. Latinska namnet är Joodis putata och att arten är reproducerande i Sverige.

Blåbärlundmätaren var en ny art för mig, det är så fantastiskt att någon timme ute i skogen ger nya kunskaper, så mycket livskvalitet och njutning.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©