I väntan på kungsfiskaren 26 februari

Feb26

I dag var hustrun och jag vid Rådmansö där Infjärden rinner ut i saltsjön för att försöka fotografera den sedan en längre tid rapporterade kungsfiskaren. En art som jag ständigt misslyckats med att få på bild, en annan efterlängtad art är skäggmesen. Bara att fortsätta ”kamerajakten”, till slut så går det säkert bra.

I väntan på att den lilla ”blå” skulle komma fram ägnade jag tiden åt att hitta motiv i vattenspeglingar.

Gott om motiv, kul att försöka få till lite spännande kompositioner.

Nästan gett upp hoppet om att det idag skulle bli några fågelbilder, men oj där satt en mindre korsnäbb på en avbruten gren på ett otroligt bra fotoavstånd. Men var kom den ifrån förresten de var tre stycken, snabbt upp med kameran som jag snabbt måste ändra inställning på efter att försökt skapa speglingsbilder.

Har nu rådfrågad en duktig skådare om hjälp så att det blir rätt, eftersom det är svårt att skilja på mindre och större korsnäbb och jag vill att det ska bli rätt tack för det Stefan.

Tanken är att jag kommer med ett mer informativt inlägg om den mindre korsnäbben senare, det blev till slut en lyckad dag även utan kungsfiskaren som jag får jaga vidare efter.

Fika vid Midsommarberget 25 februari

Feb25

I dag en vacker solig dag med en ganska kall västlig vind, det blev mest skogen där inte vinden kom åt. Vid Midsommarberget var det lugnt och solen sken skönt. Som vanligt när det gäller att spana på fåglar så gäller det ofta att sitta eller stå still på samma plats. Så jag satte mig lugnt och stilla med en kaffe o macka, det tog inte många minuter så kom en gråsiska på marken.

Den tog ingen notis om mig kom riktigt nära i sin jakt på föda.

I närmsta en satt en talgoxe. Talgoxarna känner att våren är på väg det jagar varandra bland trädkronorna, deras kvittrande hörs överallt.

Bakom ryggen hörde jag hur en större hackspett hackade på en kotte.

Entitan sökte föda i tallen, den brukar vara knepig att få på bild.

Blåmesarna krigar med talgoxarna om att höras bäst.

Högt uppe i en asp satt en ensam grönfink också den hördes ljudligt.

En bofink visades sig så snabbt att där hann jag inte (måste dricka lite kaffe) så det blev ingen bild denna gång, ett par ringduvor hördes inåt skogen. Sångsvanar trumpetade, korparna ropade till varandra finns ett häckande par inte långt bort.

Visst det är skönt med sol och värme men det är inte bra för naturen att det redan nu i slutet av februari ska vara så här varmt.

Fasan 24 februari

Feb24

I närheten till Vallentuna kyrka hörs ofta fasaner lite svår a att hitta, men nu kom jag på tre stycken. Tror att det var två tuppar och en höna, de hade säkert någon form av uppvaktning på gång eftersom jag hann få upp kameran och fånga i alla fall en på bild.

Fasanens latinska namn Phasanius colchicus – syftar på floden Phasis som rinner ut i Svarta havet och Colchis är ett område vid Svarta havets strand varifrån arten först beskrivits.

Fasaner häckar mer eller mindre allmänt i landets södra delar upp till norra delarna av Uppland, kan förekomma mer sporadiskt längre norrut. Lever av såväl animaliskt som vegetabilisk kost. Huvudsakligen av gröna växtdelar, frön, skott och knoppar.

Fasanen är ingen naturlig art för den svenska faunan, redan 1740 gjordes försök med inplanteringar men det var först i slutet av 1800-talet som det lyckades ordentligt. Den har även kallats vanlig fasan, jaktfasan och ädelfasan. Sveriges fasanart kallas ofta för ringfasan eftersom den har en vit halsring.

Fasanens rede är en enkel grop, ofta i rishögar, under en slokande grangren eller i högt gräs. I redet läggs från 6 ägg upp till 22 ägg. Första boet som honan lägger sina ägg i brukar vara slarvigt valt och plundras därför ofta av rävar eller kråkor. Fasanhonan lär sig då att gömma sitt bo lite bättre så då lägger hon bara om sin kull med ägg på en bättre skyddad plats. Honan ruvar ensam i 22 till 27 dygn och tar sedan ensam hand om ungarna. Dessa kan flaxa iväg redan efter 12 till 14 dagar. Honan och ungarna håller sedan ihop under en ganska lång tid och övernattar tillsammans. Med förkärlek används då övergivna skatbon.

Fasanen är en stannfågel, men den får ofta matproblem under snöiga vintrar. Den blir då beroende av stödutfodring för att klara sig.

Fakta hämtat från fagel.se

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

Lappuggla 23 februari

Feb23

Det är lätt att gå förbi en stillasittande lappuggla, som trycker sig intill ett träd. Den smälter så fint in i omgivningen, inte ett ljud ger den ifrån sig.

Lappugglan är en typisk norrlandsfågel som endast lever på smågnagare såsom lämlar, sorkar, möss och näbbmöss. Den här individen har befunnits sig en tid i Österhaninge en bit söder om Stockholm och har naturligtvis blivit en välbesökt plats för fotografer och skådare.

Hannen ropar endast under nattens mörkaste timmar, en räcka dova hoanden i fallande
ton-och ljudstyrka

Lappugglans latinska namn Strix nebulosa lapponica vilket betyder dimmig färgad uggla från Lappland. Tur att det förenklats till lappuggla, den har även kallats gråuggla.

Lappugglan häckar oftast i gamla ormvråksbon eller hökbon, den bygger aldrig egna utan övertar gamla, kan även häcka i höga stubbar. Den är en av våra största ugglor.

Lappugglan häckar helst i högstammig granskog gärna med inslag av tall- eller lövskog och gärna i närheten av myrar eller andra gläntor med god sikt efterföda.

I slutet av april eller början av maj läggs de 2 till 6 äggen, antalet beror på hur födotillgången är. Ända upp till 9 ägg har påträffats i ett bo under ett gott lämmelår.

Fakta hämtat från fagel.se

Lappuggla 22 februari

Feb23

Gårdagens strul med kollektivtrafiken som gjorde att vi inte kom iväg till lappugglan, i dag fungerade den åter. Halv 9 tog hustrun och jag Roslagsbanan, tunnelbanan, pendeltåget, buss för att sedan gå ett par kilometer, en resa på två timmar. Inte svårt att hitta platsen där lappugglan fanns, vi var liksom inte först på plats.

Lappugglan satt på ”sin” gren i den strålande februarisolen som fått kvicksilvret att hamna runt noll efter en ganska kall natt.

Vet inte om det var den starka solen eller om den bara var trött efter nattens jakt på föda. Lappugglans vackra gula ögon syntes inte till.

Trots att den såg ut att sova så rörde den huvudet hela tiden åt alla håll liksom att ändå ha koll på vad som hände.

Fotografer och skådare rörde sig lugnt, pratade tyst för att inte störa, lappugglan verkade inte ett dugg stört av uppståndelsen.

Vet inte vad det var som fick ugglan att öppna ögonen för en kort stund.

2 timmars resa tillbaka gick lätt, en fin dagsutflykt där den gula uggleblicken blev dagens stora upplevelse.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

Skata 21 februari

Feb21

Tänk om skatan var en ovanlig fågel då skulle många skådare åka långt för att kryssa denna vackra fågel. Nu när vårens sol lyser så framträder dess fina färger, det visar sig alltså att en skata är inte bara svart och vit. Pica pica är det latinska namnet som faktiskt betyder skata.

Med undantag för norra delen av fjällkedjan finns skatan i hela landet, stadsskator lever nära oss människor i den urbana världen, där den lever av saker vi lämnar efter oss. Utanför stadsmiljön lever på insekter, sniglar, bär, men även ägg och fågelungar.

Skatorna påbörjar bygga boet tidigt på vintern och består av pinnar, kvistar, lera, fjädrar, mm. som med jämna mellanrum byggs på och med tiden kan bli meterhögt.

På vår vintern samlas ibland ett stort antal skator på bestämda platser, där de utför diverse spelhandlingar med kraxanden, höga hopp i luften med utbredda stjärtar. Teorin är att dessa ”massmöten” är ett slags gemensamt parningsspel. Skatan är en stannfågel och i Sverige har arten ökat under senare tid, idag finns mellan 300.000 och 700.000 par.

Långt tillbaka i tiden var en allmän uppfattning världen över att skatan var en demonisk fågel som hörde samman med Hin håle. Många sjukdomar skylldes på skatan, men den kunde även bota sådana. Hade man exempelvis bölder, behövde man bara stryka lite av varet på en bit bröd och slänga den till skatan. Sedan den ätit upp brödet flög den bokstavligen bort med bölden. Ett annat exempel från medeltida tysk tro är att äter man skattkött får man klara ögon. Jag minns också att mina föräldrar berättade om den tjuvaktiga skatan som gärna specialiserade sig på silverföremål. Få fåglar är så mytomspunna som skatan.

Faktatext från faglar.se

Iskristaller 13 februari.

Feb13

Att leta motiv är ett av mina stora intressen, ibland finns motiven nära och då kan det vara lätt att inte se, blir så lätt hemmablind.

Iskristallerna bildar ofta fina former som hela tiden ändras och blir bara kvar en liten stund.

Solen den blå himlen gör det lätt att hitta spännande skapelser.

Folkbrinkströmmen Tyresö 11 februari.

Feb11

Det första jag stötte på idag när jag besökte Folkbrinkströmmen vid Tyresö kyrka, en strömstare som födosökte på iskanten. Hit tar jag mig med Roslagsbanan, tunnelbanan och slutligen buss från Gullmarsplan till slutstationen Tyresö kyrka i förhoppning om att kunna fotografera kungsfiskare och skäggmes. Två arter som jag hittills inte lyckat fånga med kameran. Följde långsamt strömmen i hopp om att kungsfiskaren skulle sitt fint på en gren över vattnet, inte heller denna gång fick jag den efterlängtade bilden.

Promenerade till Notholmen där i vassarna brukar det finnas skäggmesar, satt mig ner tog fram termosen och ostmackan. Lyssnade intensivt efter skäggmesen typiska plingande, då hörde jag ett annat ljud två sångsvanar kom inflygande ivrigt trumpetande. Ljudet som ger känslan att våren är på väg i varje fall i dag när det är plusgrader.

En ensam fiskare på isen i en ganska kall nordvästlig vind, såg inte om det blev fiskelycka denna dag.

Efter kaffepausen åter mot strömmen i hopp att kungsfiskaren skulle synas till. Gott om fåglar vid matningen, gråsiskor förstås det finns fortfarande gott den arten.

Väntade på att stenknäcken skulle komma fram, i stället kom det ett gäng stjärtmesar.

Stjärtmesen en av fågelvärldens ”gulligaste”.

Kan rapportera att gräsandshannarna nu börjar få tillbaka den finna huvudfärgen, snart tid att söka efter villig hona.

Öppen spis 10 februari.

Feb10

Enligt Wikipedia är en öppen spis en fast eldstad med skorsten. Öppen spis var förr den vanligaste värmekällan. även i modern tid. Öppen spis är ej ekonomisk att elda i, den tillför värme + – 10% i en fastighet och den kan även transportera ut värme genom skorstenen.

Detta är klara fakta, men när vi kommer upp till stugan är det så skönt att tända eld i den öppna spisen. Strålvärmen, ljudet av brinnande björkved ger ett stort lugn och välbefinnande.

Jag kommer fortfarande ihåg hur min föräldrar förmanade mig som barn att inte titta in i elden för då skulle jag kissa på mig. Vad de fått det ifrån har jag ingen aning om men troligtvis hade de hört de av sina föräldrar. Fick ju inte heller bada efter att ha ätit det skulle gå någon timme innan jag fick hoppa i vattnet trots att jag kunde simma.

Numera kan jag sitta nära i värmen och titta in den levande elden som hela tiden gör nya former.

Hökuggla Uppsala 6 februari

Feb7

På väg hem från stugan i Hälsingland stannade hustrun och jag till i Uppsala där en hökuggla funnits en längre tid. Tack till Roland (angarngruppen) som hittade den ganska väl skymt i en träddunge.

Surnia ulula är hökugglans latinska namn vilket helt enkelt betyder uggla. Det är en medelstor uggla med lång stjärt och trubbiga spetsiga vingar vilket gör att den i flykten liknar mer en hök än övriga ugglor.

Häckar i Norrlands barrskogar, gärna i närheten av myrar, äng eller hyggen. Visar sig längre söderut under höst och vinter (strykfågel). Livnär sig på sorkar, lämlar och fåglar, ibland så pass stora fåglar som ripor. Uppskattningsvis finns det 2000-6000 par i Sverige.

Lätet består av en 8-9 sekunder lång, snabb ramsa av upprepade ”po-po-po-po-po-po” som kan höras en kilometer bort. Liksom de flesta ugglor börjar hökugglan häcka tidigt om våren. De häckar helst i ett ihåligt träd ett spillkråkebo eller en holk, även i ett äldre risbon.

Honan ruvar ensam de mellan tre till tio äggen, hanen jagar och håller effektiv vakt. Sedan ungarna fått sin delvis vackert ”gråverksgrå” fjäderdräkt beger de sig ut ur boet och tar sig upp i träden i omgivningen. Kommer man på dem, sitter de orörliga och smala som ljus. Familjen håller ihop länge och ännu långt fram på sensommaren hörs de unga ugglorna tigga mat.

Hökugglan i Uppsala verkar ha hittat ett bra ställe med gott om föda där den en längre tid rastat till stor glädje för fågelskådare det är rapporter på Artportalen i stort sätt varje dag.

Fakta hämtade från fageln.se