Visinge Täby 14 april

Vad kan det vara för and som dyker i dagvattendammen i Visinge (Täby)?

En rödhuvud dykand kom snabbt upp med föda.

Rödhuvad dykand är en sällsynt gäst i Sverige, så det är kul att den här individen valt att rasta så nära Vallentuna och en plats där det är lätt att få den på bild.

För mig är det första gången som jag sett rödhuvad dykand. (ett livskryss)

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Mätarlarv Aspviken Hälsingland 19 juni

I vår blommande vita rosbuske trivs många arter nu när blommorna precis slagit ut. Här hittade jag denna mätarlarv låg på ett blad rak som en pinne, alldeles orörlig, efter en stund började den förflyta sig mellan olika blad.

Mätare, Geometridae är en familj av fjärilar

 Det finns omkring 2 000 släkten och 26 000 arter av mätare i världen.

Mätarna har mestadels en spenslig kropp beklädd med tilltryckta fjäll, sällan hårig, sugrör och palper är oftast väl utbildade samt smala, vanligen fjällbeklädda ben. Vingarna är stora och mycket tunna och är oftast plattliggande i vila, de främre vingarna är snett bakåtriktade och sträcker bakvingarna. Flera släkten har vinglösa eller nästan vinglösa honor.

Mätarnas larver är smala, utan behåring och har endast två bukfötter. Larvernas speciella krypstil, att sträcka fram kroppen, böja den uppåt i en båge och flytta bakbenen fram mot bröstfötterna, har gett fjärilarna dess namn, då de ser ut att mäta sig fram. Många arter sträcker stelt ut sig från sin värdväxt då de hotas för att likna en kvist.

I Sverige förekommer 322 arter och ytterligare 12 arter är tillfälligt funna. Av dessa hör 192 arter till underfamiljen Larentiinae, 88 arter till Ennominae, 41 arter till Sterrhinae 11 arter till Geometrinae och 2 arter till Archiearinae.

De största svenska arterna, exempelvis större eklavmätare, har ett vingspann på upp till 65 mm

Fakta hämtat från Wikipedia.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Angarnssjöängen 22 mars

Tidig (05.30) morgon, solen har ännu inte hunnit upp.

Det har varit ytterligare en kall natt, -5 grader när jag anlände Örstaparkeringen.

Kanadagässen sov, brydde sig inte om en tidig fotograf.

Sångsvan och en skrattmås på isen när solens strålar började värma och ge ett fint ljus.

Hermelin i vinterdräkt kom i snabb fart förbi vid Lundbydiket. Den har sin vita päls för att vintertid inte synas så lätt, håller nu på att långsamt få sommardräkten som går i brunt.

Sommardräkten börjar synas vid nosen runt ögonen och vid öronen.

Gräsänder mot en alldeles blå himmel.

En havsörn kom in och ställde till oro bland framför allt gässen.

Vitkindade gäss tillsammans med bläsgäss.

Det finns mat även på isen, skrattmåsen hittar föda.
En fin morgon och förmiddag, efter en kylig morgon, kom solen upp och värmde gott.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Täby centrum 27 januari

Jag är inget stort fan av Täby centrum eller andra stor affärscentrum. Ofta alldeles för mycket folk och ofta väldigt stressigt. I dag var jag på plats 9:30, en halvtimme innan butikerna öppnade. Fick uppleva ett lugnt, stilla och vackert centrum, innan människor kom hann jag med lite bilder på ett folktomt centrum.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Björkby-Kyrkviken 8 januari

Björkby-Kyrkviken, Vallentuna efter en natts snö som så fint ligger kvar på träden.

Nollgradigt och helt vindstilla, skön promenad i lugnt tempo.

En perfekt dag för att göra snöskulptur.

Björktrastarna tar en lång och stillsam paus med fin utsikt.

Nötväckan letar föda.

Vid kyrkan mötte jag en av de fasaner som brukar hålla till där. De brukar snabbt förflytta sig men idag så hann jag med att få en bild på denna så färgglada individ.

Som vanligt så ville inte koltrast vara med på bild, lyfte snabbt och försvann till ett närbeläget träd.

Kråkorna verkade ha en samling, de satt tysta spanande ner över sjön.

Kajorna kan utan tvekan sägas vara Vallentunas kommunfågel, de samlas i stora flockar runt centrum.

Avslutar promenaden med den alltid så fina blåmesen,

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Björkby-Kyrkviken 2 januari

Björkby-Kyrkviken ett naturreservat nära Vallentuna centrum, ett omtyckt och välbesökt område. I dag denna mycket gråa januaridag gick hustrun och jag en tur för att få frisk luft och se vad vi kunde hitta för fåglar i området.

Väldigt snabbt innan vi kommit in i reservatet kunde vi räkna till 12 sidensvansar.

För fotografen är sidensvansen ett besvärligt objekt då de oftast sitter väldigt högt upp så det blir nästan alltid bilder underifrån. Sidensvansarna häckar i de nordliga delarna av landet men under vintern kan stora flockar dra söder ut på jakt efter rönnbär.

Blåmesarna är stationära hela året, syns ofta vid fågelmatningarna framför allt när det blir kallt.

I dag är det flera plusgrader, då hittar de föda bland annat i enbuskar.

Steglitsen är troligtvis vår färgrikaste fågel som har blivit vanligare i vårt område och kan stanna kvar hela vinter.

Steglitsens favoritföda är ståndare av tistlar och kardborre, men ses även den vid vinterns matningar.

Domherre en art som mer och mer närmar sig bebyggelsen, ses ofta parvis eller i smärre rätt glesa flockar.

Koltrast framröstad till Sveriges nationalfågel, milda vintrar stannar den gärna kvar.

Koltrasten hörs tidigt på våren, sjunger från någon taknock eller tv-antenn eller någon trädtopp. Hannen svart med på sommaren en gul näbb, honan lite mer brun.

Tallbit, precis som sidensvansen kommer den norrifrån för att på vintern söka efter fram för allt rönnbär. Den har funnits här i området ca: fjorton dagar i en större flock på ungefär 20 individer, nu är de mesta bären uppätna idag fanns det fyra kvar som smaskade på de sista rönnbären.

Tallbiten kallas i folkmun för dumsnut eftersom den är fullständigt orädd för oss, i Vallentuna har det varit 4 stycken på rönnarna vid stora parkeringen där det passerar både bilar och människor.

Tallbit Vallentuna 26 december

Tallbit en norrlandsfågel som lever långt upp i norr, gärna i äldre orörd barrskog med björkinslag och bärris.

Lever diskret och tillbakadragen under häckningen, men under vintertid helt orädd drar iväg i stora flockar i jakt på rönnbär.

Nu finns ett tjugotal i Vallentuna området runt kvarnen där det nu finns väldigt gott om rönnbär. En trevlig fågel att fotografera då chansen att komma nära är stor. Tallbiten har inget vidare ”bordsskick” när den frossar på djupfrysta rönnbär.

Förutom rönnbär består födan av frön, knopp och skott av gran, björk, blåbär och lingon.

I folkmun förr kallad dumsnut med anledning av att den är så orädd

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Hedblåvinge Hälsingland 5 augusti

Fjärilar har jag ofta svårt att ”arta” det är ofta väldigt små skillnader, någon liten prick på undersidan som skiljer. Efter att noga tittat i fjärilsböcker så bör detta vara en hedblåvinge (Plebejus idas), vilket är Sveriges mest utbredda blåvinge som förekommer i hela landet norrut till nordligaste Lappland. Den kan förväxlas med ljungblåvinge (Plebejus argus).

Den har ett vingspann på 21-28 millimeter. Flygtiden varar från slutet av juni till slutet av augusti, främst i juli. Hedblåvingar påträffas på alla slags magra öppna marker, ibland tillsammans med ljungblåvingar. Syns även på fjällhedar och i yttersta skärgården. Den är en av få dagfjärilsarter som är bofast på Gotska Sandön.

Äggen läggs utspridda ett och ett och övervintrar. Larverna har en nära relation med myror som ömt vårdar den och sällan lämnar dem obevakade. De välkamouflerade larvernas tillhåll avslöjas främst genom myrornas närvaro.

Larven är ljusgul med smal, men distinkt gulvit sidolinje, mörkare grön rygglinje kantad av otydligare ljusa linjer samt med dubbla, otydliga ljusare snedstreck på sidoryggen. Huvudet är grönt.

Fakta hämtat från Nationalnyckeln dagfjärilar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Smalbock Hälsingland 24 juli

Smalbocken tillhör långhorningar, som är slanka skalbaggar med långa ben och mycket långa antenner. De är framme under dagen och flyger i solsken, ofta till blommor för att söka pollen.

Smalbocken Alosterna tabacicolor är 6-9 mm lång med långa antenner.

Den är allmän över hela landet, juni-juli, trivs bra på flockblomstriga växter.

Larven lever i död ganska fuktig ved, men förpuppar sig i mycket torr ved eller i bark, särskilt av ek och avenbok men också i hassel, björk, tall och gran.

Långhorningar (Cerambycidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar som omfattar cirka 35 000 arter. I Norden finns 128 arter varav 118 har påträffats i Sverige.1842

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

 

 

Hedblåvinge Hälsingland 15 juli

På en av ”våra” hjortronmyrar hittar jag ofta gott om hedblåvingar, en ganska liten (vingspann 21-28 mm) blåvinge. Den finns allmänt i hela Norden förutom i Danmark där den har minskar i antal. Längst upp i landet (Norrbotten) förekommer underarten lapponica, hedblåvingens latinska namn Plebejus idas.

Här kan man tydligt se skillnaden mellan könen, hannen något mindre och helt igenom blå, honan betydligt mörkare och med bruna toner samt större (ögon) på vingarna.

Även på undersidan syns en tydlig skillnad, honan här till höger är mörkare i tonen.

Här blev det ingen parning, tydligen något som inte stämde, eller så kanske ett förspel vad vet jag.

Fjärilen larver lever i symbios med olika arter av skogsmyra som erbjuder skydd i utbyte mot en sockerhaltig lösning.

Hannen flög snabbt vidare och lämnade honan kvar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©