27 mars 2013

Mar27

Idag har jag varit inne i Stockholm för att uträtta ett ärende, inte ofta som jag numera flanerar runt i staden. Tog tåget med hustrun som idag skulle jobba, en sval morgon men återigen en molnfri himmel, det doftade vår i Stockholm för första gången i år.

Ägnade förmiddagen år lite gatufotografering, runt i citykärnan. Lägger nu ut bilderna utan text, jag hoppas det känns att dagen var vårlik.

Tog tunnelbanan till Solna, nu river man Norra ståplats. 1 april årets första allsvenska match borta mot Elfsborg (tippade vinnare till SM-guldet) 7 april årets första hemmamatch på den nya arenan, skönt att fotbollen rullar igång. ”Kulan i luften” betyder även det att nu är våren här

Väl tillbaka i Vallentuna så kommer ännu ett gott tecken på att våren är här, vinterns all sand skall nu bort trevlig både för fotgängare och cyklister.

I eftermiddag blev det sista matningen i Björkbyskogen, där jag fyllde det sista för säsongen. Grönfinken tittade undrande på mig.

Till er alla som följer min blogg eller är inne för första gången, jag önskar att ni får en härlig, varm och trivsam Påsk.

Ugglekväll 26 mars 2013

Mar26

I kväll har jag varit ute för att lyssna efter ugglor, Lappdal vid Angarn är platsen för att höra Pärluggla. En fin helt stjärnklar kväll med ett starkt sken från en nästan fullmåne, imorgon är det en hel fullmåne. Jag var tidigt på plats för att eventuellt se och fotografera den räv som enligt rykten brukar passera helt nära observationsplatsen. Någon räv dök aldrig fram trots mina försök att locka den med ”muspipan”, en liten pipa som låter som en mus vilket skall locka fram räven. Skall försöka igen när vi kommer till Aspviken där jag vet att det finns rävar i området.
Vid 18:30 kom det fler ”skådare” för att lyssna och spana, då hördes en Sparvuggla runt om i hygget som ligger framför oss. Sparvugglan vår minsta uggla inte mycket större än en trast, alltså väldigt svår att se i det allt skumma ljuset, solen har gått ner och mörkret lägger sig snabbt över skogen. Jag tar ner kameran från stativet och ner i ryggsäcken, har gett upp hoppet att kunna fånga något på bild. Då naturligtvis sitter den lilla Pärlugglan i toppen på en asp bara ett 50-tal meter från oss, efter ett kort ögonblick flyger det bort till en gran ännu närmare, lätt att se i kikaren, Snabbt fram med kameran, på stativet och där en bild.

Inte någon höjdarbild men ändå jag hann med en ända bild, Sparvugglan drog iväg lika tyst som när den kom. En höjdare att få se och inte bara höra denna lilla spännande uggla som verkar vara ganska nyfiken av sig.
Lite senare brukar Pärlugglan sätta igång med sitt spel, så vi är ett gäng på 12-15 personer som står tysta med öronen riktade ut över hygget, tysta lyssnar vi efter Pärlugglans speciella sång/spel. I kväll ville det sig inte, började i det starka månskenet gå tillbaka genom skogen, kände mig väldigt nöjd med kvällens spännande möte med Sparvugglan.

Våffeldagen 25 mars 2013

Mar25

Våffeldagen men först en vandring tillsammans med hustrun, R och V tyvärr så har M ont i foten och kunde inte vara med denna gång. Efter en som numera vanligt kall natt så blev det med solens hjälp en strålande fin dag, den första utan handskar och med den varma tröjan nerpackad i ryggsäcken.

Vi startade vid Örsta för vandra runt Angarnsjöängen, det går fortfarande att gå på isen, de kalla nätterna ser till att det är en hållbar skare, trots solens värmande strålar så tar det inte så mycket på snö och is, det är fortfarande minusgrader i skuggan.

Termosarna med choklad/kaffe och ägg/ostmackor togs fram vid Skesta hage, i solen satt vi längre än vanligt då det inte kändes kallt.

De få moln som fanns på himlen denna dag blev till trevliga tussar, mot en knallblå himmel.

Tillbaka vid bilarna så hade värmen tagit ordentligt på grusvägen, det porlade, sipprade vårlikt skönt utefter vägen.

Nu efter dagens motion i det fria så kom kvällens våffelfrosseri, som sig bör en gång per år.

Bordet dukades upp med bubblande vin, finhackad lök, gräddfil och rom, de första frasiga våfflorna skall njutas med denna blandning. Tänk så enkelt men underbart gott, är det för att det bara blir en gång per år? Traditioner är till för efter levas på rätt sätt, vilket nu för tiden är svårt, semlorna finns i flera månader, kräftor är hela året, surströmming njuts det också av hela året nej det blir godare om man väntar in rätt tillfälle.

Det är huvudrätten, nu till efterrätten som innehåller våfflor med vispad grädde, först med egenplockade hjortron, gott, gott egentligen helt oslagbart.

Avslutningen på detta frosseri blir ytter liggare en variant med vispgrädde hallon och blåbär det vi brukar kall drottningsylt, även dessa bär självplockade i Hälsingeskogarna.

Nu på kvällskvisten efter en dag fylld av sol, motion, våfflor och en väldigt belåten mage infinner sig en härlig och behaglig känsla.

Rädda Råstasjön 24 mars 2013

Mar24

Ikväll kommer jag direkt från ett fackeltåg för att Rädda Råstasjön.

Detta fantastiska naturområde i Solna , ett område med ett rikt fågelliv och en flora som är speciell för ett område så nära storstaden.

Uppskattningsvis 300 personer demonstrerade med facklor utefter sjön, skanderande Rädda Råstasjön.

Solnas politiker vill bygga bostäder just här där naturen och djurlivet är så speciellt. De kommer dessutom att göra avkall på strandskyddet, alltså bygga betydligt närmare en lagen föreskriver.
Ibland när det passar de höga herrarna och kapitalet så spelar lagarna och de fina orden ingenting.

Det är inte bara Vattenrallen som trivs vid sjön och dess omgivningar.

Området är ett mycket populärt strövområde för alla åldrar. I sjöns västra del samlas varje vinter ett 50-tal hägrar.

RÄDDA RÅSTASJÖN RÄDDA RÅSTASJÖN RÄDDA RÅSTASJÖN RÄDDA RÅSTASJÖN

Stort tack Kajsa för att kom med ikväll och tack för skjutsen, det va en första träning inför större demonstrationer som du planerar längre fram i livet.

20 mars 2013

Mar20

I tisdags tog jag mig ut till Lidingö – Brevik för att försöka spana in den Vitvingade trut som hade rapporterads därifrån. Via Roslagsbanan-buss-Lidingöbanan (en spårvagn) gick jag i hård vind med kraftigt snöväder ner mot Breviks brygga. Där det redan fanns några skådare i sina bilar med kikarna i full beredskap. Själv sökte jag lä så gott det nu gick i den hårda vinden, svårt att få skärpa i det kraftiga snöfallet.

Många trutat och måsar låg tryckta på isen med huvudena mot vinden, uppburrade försökte de hålla värmen, 6-7 minusgrader som i vinden kändes som 15. Där skulle det alltså det ligga en raritet som sällan visar sig här i området, en trut som brukar övervintra i norra Norge och som häckar på bl a. Grönland och Svalbard alltså en arktisk trut. Efter drygt en timmes spanande med tubkikaren så hittade jag vad jag sökte, ur bilarna klev skådarna de hade också sett den Vitvingade truten från bilarna. Någon skickade iväg rikslarm för att fler skulle kunna hinna hit för att titta och kryssa.

Så här ser den ut liggandes på isen.

Så här i en stående pose. Efter att ha blivit ordentligt skådad och fotograferad lyfte den och drog vidare först österut och mot Nackalandet sedan in mot staden och troligtvis till Fjäderholmarna där den också skådats. Kul att jag hann med att se och ta några bilder, nu blev det bilder på de övriga som uthärdade väder och vind.

Skrattmåsarna lyfte med jämna mellanrum för att sträcka på vingarna.

Även gråtrutarna visade upp sin flygakrobatik.

En stor och fin Havstrut stod länge vid iskanten medan en skrattmås tog en siesta nu när det slutat snöa och solen försökte tränga igenom det kompakta molntäcket.

En fin och spännande dag vid Breviks brygga, fick skjuts till Ropsten av Jens en skådare jag lärt känna vid Angarn.

Det är tröttande att vara ute hela dagen man blir liksom lite gäspig.

Angarn 17 mars 2013

Mar18

En tid när naturen bjudet ut sig för olika intressen, skidåkning på skarsnö eller fågelskådning med hopp om en snabbt kommande vår med alla fåglar som är på ingång.
Som vanligt ännu en kall morgon med 12 minusgrader, blev idag till en strålande vacker dag där solen för första gången på länge gjorde snötäcket mjukt.

Grågässen 10 stycken finns kvar vid Lundbydiket, där jag gick runt sjöängen med tubkikare och kamera, njöt av ljuset och naturen.

Isen börjar ändra färg på vissa ställen, troligtvis beroende på att det är lite strömt, snart spricker det upp och blir lite öppet vatten då anländer snart fler vårfåglar som bara inväntar rätt väder.

Vid Skesta hage fick jag möjlighet till ett par bilder på en Sparhök, den brukar finnas i närheten av matningen. Sällan sitter den still och på så nära håll att det blir någon bild men denna gång gick det bra.

Blåmesar och Talgoxar börjar redan hitta rätt partner inför vårens första kull, det är ett evigt jagande och tjattrande. Vid några holkar var det en hel del aktivitet, det gäller att vara först för att komma till det bästa reviret.

Även den större Hackspetten som jag oftast ser var för sig, sågs idag parvis både i Skesta och Midsommarberget.

Steglitsen som det varit sämre med denna vinter hade en ”återsamling” vid Midsommarberget.

Det fanns inte bara fåglar i luften.

En härlig dag runt Angarnsjöängen, jag hann lagom hem för att bevittna en något galen SM-final i bandy. Ett stort GRATTIS till er alla som håller på BAJEN, ni bevisade i går att även ni kan vinna.

Vallentuna 16 mars 2013

Mar16

Kan tänka mig att Svenska kyrkan önskade samma trängsel i kyrkan som på dess tak.

Efter ytterligare en väldigt kall natt så värmde solen gott på kyrkans tak där kajorna hade morgonsamling, vilket hördes lång väg.

Mycket kalla nätter har vi nu haft en längre tid, klara soliga dagar med molnfri himmel, gör att det är lättframkomligt att ta sig fram på skaren. Trots att solen strålar så blir det inte plusgrader på dagarna, tror att de tidiga vårfåglarna har vänt söderut igen.

Kråkspår i snön, det är spännande att försöka tyda alla djurspår som så här års syns tydliga i snön och som blir tydliga i det kalla vädret, när det blir töväder flyter spåren ut och blir svåra att tyda.

Vid matnigen är det inte samma fart längre nu mest Pilfink, Blåmes och Talgoxe som finns runt fröstationen. Skatorna bygger ivrigt på sina bon, de gör ett fantastiskt arbete att kunna få ett hållbart rede av bara pinnar, under trädet ligger pinnar som inte kan användas.

Ljuset har återvänt, det är så behagligt, nu får gärna värmen komma för att sätta fart på fågel och växtlivet igen.

Lindholmen-Vallentuna 13 mars 2013

Mar13

Igår ägnade jag dagen åt holkvård i Angarn. En kall morgon förbyttes till en solig dag, en dagstemperatur på minus 2 grader, måttlig nordlig vind.

Angarngruppen har 100 holkar att hålla efter i området runt Angarnsjöängen jag håller på att numrera upp alla för att lättare kontrollera häckningar. Mest talgoxar, blåmesar, starar och svart vit flugsnappare är det som häckar i holkarna.

Det blev området Skesta hage och Stora Ekhammaren som jag strövade runt med stege och skruvdragare. Tack vare kalla nätter och ingen riktig dagsmeja så är det förhållandevis lätt att ta sig fram i naturen.

Idag tog hustrun och jag tåget till Lindholmen för att provgå en ny sträckning inför våra måndagsvandringar med kamraterna. Kaffe och en ostmacka bar hustrun denna gång i ryggsäcken själv bar jag på kamerautrustningen, denna gång blev det anledning att ha kameran med.

En stor vacker Havsörn kom svepande över ängen söder om Storsjön i Lindholmen, den svävade på hög höjd med hjälp av vindarna.

Mäktigt med dessa stora fåglar som totalt ljudlöst glider fram på sina stora vingar letande föda, hur de kan se att det finns något på marken från denna höga höjd.

Vi tog oss fram på en liten skogsväg, på sina ställen väldigt hal och besvärlig, gropig svårframkomlig hårt snö.

Många spår på vägen, diket och gärdet utterspår blev vår gissning och efter att ha forskat närmare via Google så talat allt för att det stämmer.

Har i vinter spanat efter varfågeln, brukar finnas vid Angarnsjöängen , har inte lyckats hitta den där i år, trevligt nu att se ett exemplar högt upp på en smal gren i solen. Kom aldrig riktigt nära, vi fick nöja oss att med kikaren och teleobjektivet njuta en stund.

Fikapausen blev vid ”jaktstugan” i lä av vedboden kunde vi lugnt och skönt fika i en skön värmande sol.

Vi gick vidare över en snötäckt åker efter att ha tagit ut kompasskursen, in skogen uppför en liten höjd på en nästan inte befintlig skogsväg kom vi fram till ett vägval, naturligtvis valde vi fel vi tog av mot vänster efter att ha läst fel på kartan. Efter ett antal hundra meter insåg vi vårt misstag, bara att traska tillbaka till vägskälet vi kom ifrån och där hittade vi rätt och kom så småningom till Lappdal som tänkt va. Höger på Angarnsvägen och raskare vandring på ett bättre underlag till Vallentuna. Allt som allt en vandring på 13 kilometer nästan 4 timmar i solen, ikväll känns det i kroppen. Motion och marsluften gör att det skall bli skönt att snart uppsöka sängen.

Denna sträckning blir fin att gå längre fram i vår då snötäcket och isen är borta, då skall vi ta med oss våra vandringskamrater, nu när vi hittar vägen och slipper gå fel.

Vallentuna 10 mars 2013

Mar10

Idag en dag som inifrån köksfönstret såg ut att vara en skön varm vårdag, visade sig vara en av nordanvinden kylslagen dag. Solen orkade knappt få termometern att visa plusgrader trots den klarblå himmeln.

Solen har under några dagar sett till att det börjar bli barmark fram för allt på södersidorna, nästan så jag förväntar mig att den första tussilagon skall komma. Vänder blicken och kameran ner mot Vallentunasjön och ser att där åks det fortfarande skridsko på den plogade banan. Vårvintern är speciell med sina olika sidor, vårlikt i söderbackarna vinterlikt på andra ställen, bara att njuta av bägge sidor.

Solen gör dock sitt till för att det i lä är riktigt behagligt, stannar till på en södersluttning med ett äpple och lite nötter. Blir sittande en halvtimme i solen njuter av ljuset som känns uppiggande efter vinterns mörker.

Zooomar in super-rambon, Nötväckan som letar föda under barken.

Snart behöver jag inte fylla på matstationen, fåglarna börjar klara sig själva när det gäller födan. Så fort det blir plusgrader på nätterna slutar jag med matningen. Talgoxarna sjunger nu ivrigt mest hela dagarna, det börjar bli tid för parbildning.

Det är inga stora mängder Grönfinkar längre vid matningen idag bara två, Blåmesarna däremot verkar fortfarande vara i behov av utlagda frön och nötter.

10 mars 2013

Mar10

Igår lördag, en hel dag i fåglarnas tecken. En kall morgon förbyttes med solens hjälp till en underbar vårvinterdag, svag vind och en sol som värmde skönt. En tur vid Angarn på dagen med två Sångsvanar som det största vårtecknet men även se att skådarvännerna intagit Byksberget med sina tuber för att spana vårens första gäster.

Mars är verkligen en tid då vintern och våren möts, samtidigt som skådarna letar vår så åks det fortfarande skidor i vackra skidspår.

Björkarna väntar intensivt på att få sina första lövknoppar, en så länge skimrar marssolens strålar så fint i grenverket.

Grönfinken letar inte längre mat hela dagarna, ägnar mer tid till att sjunga in vårens, ljuset och värmens tid.

Koltrasten börjar få tillbaka färgerna, hannarna börjat morska upp sig för att snart börja spela för damerna och föra sina gener vidare.

Vid matningen Skesta hage fick jag uppleva Sparvhöken snabba jakt på en mes. Det gick en signal hos de ätande småfåglarna som direkt flög in i skyddande granar och buskar, en hann inte fly tillräckligt snabbt, vilket naturligtvis Sparvhöken utnyttjade med sin snabbhet tog den sin lunch i flykten. En fascinerande uppvisning och skönhet, försvann blixtsnabbt med sitt byte.

Ugglelysning i Uppländska skogar i regi av STOF under kunnig ledning av Tomas Viktor blev eftermiddagens och nattens äventyr. Samling Mörby 16.00 för avfärd, första anhalt norr om Uppsala mot Forsmark för att göra ett försök att få se en Hökuggla innan mörkret kom över oss.

Där skulle den hålla till i något torrträ i sen solbelysning, efter en timmes letande gav vi upp, solens gick snabbt ner, det började bli svårt att se med kikaren.

När nu mörkret kom åkte vi vidare på små isiga skogsvägar, stannade med jämna mellanrum för att lyssna efter ugglor. Mörkret lägrade sig med en stjärnklar himmel, temperaturen sjönk för varje stopp som lägst minus 15 grader. Pärlugglan hördes vid ett stopp, långt bort och bara två gånger, kunde förväxlas med en hund tur att det fanns experter med på turen. En kopp varm choklad, en ostmacka på en mörk skogsväg med en stjärnklar himmel är en naturupplevelse i sig, att då också få höra Slagugglans hoande gör det ännu trevligare. Innan hemfärd snart midnatt hade vi hört Pärluggla och Slaguggla samtidigt haft en fin naturupplevelse.