
Lavskrika (Perisoreus infaustus)

Vår guide Anders, med lång erfarenhet av ringmärkning satt upp ett fångstnät för att om möjligt kunde fånga in och ringmärka årets ungar. De vuxna lavskrikorna är ringmärkta sedan länge, Anders med flera har ringmärkt och kartlagt Lavskrikor i området de senaste 30 åren. Det har skett en ganska markant minskning de senaste åren, i samma takt som den gamla skogen avverkas och därmed försvinner Lavskrikans naturliga biotop. Lavskrikan trivs i gammal granskog rik på trädlavar, arten kan dock ses i andra typer av barrskog. Gamla, slutna skogar, oftast äldre än 60 år, brukar föredras av lavskrikan, eftersom den täta skogen utgör ett gott skydd mot predatorer som exempelvis duvhök.

Med varliga, rutinerade händer tar Anders hand om Lavskrikan som fastnad i nätet.




Allt tyder på att detta exemplar är en ungfågel vilket bl.a syns på stjärtfjädrarna som har en rund form.

Men också på fjädrarna på lillvingen.

Vingarna mäts och lavskrikan vägs, allt tyder på att detta exemplar är en hona, som väger mindre och har en något kortare vinge.

Till slut så sätts märkesringen med unikt nummer.


Nu är märkningen klar och den vackra Lavskrikan skall tillbaka ut i skogen och den väntande maten, ett tack för att fått vara så nära en så vacker individ.


Direkt efter friheten så flyger hon till närmsta träd, där hon sitter länge, funderar över vad som hänt, hon burrar upp sig till ett litet klot. Snart är hon dock tillbaka till de övriga utan att vara påverkad av att ha en ring runt benet, önskar lycka till och hoppas på ett långt och härligt Lavskrikeliv.

Lite fakta om Lavskrikan

Lavskrikan är en utpräglad stannfågel inom sitt utbredningsområde. Inlandet från norra Värmland, i mitten av Dalarna och nordvästra Gästrikland och norrut, men saknas i ett 20 – 50 kilometer brett bälte längs norrlandskusten. Norrut (och upp i fjällkedjan) går den lika långt som granskogen
Lavskrikan är allt annat än en skygg fågel och skogsvandrare får ofta se fågeln som kan bete sig nyfiket i människors närhet. Efter bara en liten stunds bekantskap kan den vilda lavskrikan mycket väl låta sig handmatas. Norrbottens landskapsdjur är Lavskrikan.

Lavskrikan är mindre än de flesta kråkfåglar, genomsnittlig längd är 26-29 centimeter, vingspann på 40-46 centimeter och väger 80-95 gram. Lavskrikan är mindre än sin släkting nötskrika och något större än björktrast. Lavskrikans mycket yviga fjäderdräkt är gråbrun med en brunsvart hjässa och roströd övergump, liksom stjärtsidorna. Mellersta pennparet på stjärten är askgrått. Även vingknogarna är klart roströda på ovansidan vilket tydligast syns i flykten. Strupen är gråaktig, den svarta näbben är liten och rätt kort och dess befjädring på näsborrarna bildar en liten beige tuss vid pannan. Ögon och tars är svarta. Könen och åldrarna är lika men honan är något mindre och juvenila lavskrikor skiljer sig med ett något brunare ryggparti och mer enfärgad fjäderdräkt.
Lavskrikans sång utgörs av en sällan hörd, jamande, kvittrande och visslande skuggsång som endast kan höras inom cirka 20 meters avstånd. Båda könen sjunger.
Häckningen inleds från slutet av mars – början av april, när det fortfarande är kallt och snö. Boet byggs av båda könen, och består av en grund bale av pinnar, kvistar, lavar och bark. Det är omsorgsfullt byggt, placeras ganska nära marken, tätt intill en gran, -björk eller tallstam och fodras med näver och fjädrar från olika sorters hönsfåglar som ripa, orre och tjäder. Den ses ibland plocka upp fjädrar som först placeras i barkspringor i träden, för att senare användas till bobygget.
Honan lägger 3-5 ägg som är smutsvita med grönaktig anstrykning, tecknade med grå- och grönbruna fläckar. Ruvningen pågår i cirka 20 dagar. Båda könen matar ungarna i runt 20-24 dygn, under denna tid är fåglarna väldigt diskreta för att undgå upptäckt av boet. Kråka, korp och nötskrika är de främsta orsakerna till en misslyckad häckning, men även ekorre. Lavskrikan är allätare och dess diet består till större delen av bär (mest blåbär), samt mindre däggdjur, insekter, fågelungar, och svamp, beroende på tillfälle och tillgång. Syns ibland vid något dött villebråd som björn eller varg lämnat efer sig. Från och med juli tills den första snön faller, hamstrar lavskrikorna mat som den placerar på många olika ställen inför vintern. En lavskrika kan hålla reda på ca 5000 olika förråd Födan samlas in individuellt och så gott som alla lavskrikor använder sig av sina egna förråd. Av samtliga matbitar som har samlats in av en lavskrika äts cirka 90 %, vilket kräver en otrolig minneskapacitet.
Under högvintern sänker lavskrikan sin kroppstemperatur för att spara energi, och är mycket inaktiv.