Grön bärfis augusti Aspviken 2022

Grön bärfis (Palomena prasina) tillhör familjen bärfisar och är utbredd över större delen av Europa, samt i tempererade delar av Asien och norra Afrika. I Sverige norrut till Ångermanland, är allmän och ofta talrik.

Den gröna bärfisen är enfärgat grön på över- och undersidan. Blir på hösten och vintern brunfärgad och efter övervintringen åter gröna.

Den förekommer på örter, buskar och lövträd i både torrare och fuktigare miljöer. De yngre larverna suger på blad och knoppar. Äldre larver och vuxna djur främst på mognande frön och frukter.

De vuxna djuren övervintrar på torra skyddande platser bland löv, under buskar, i skogsbryn och häckar. De kommer fram i maj. Parning och äggläggning sker i maj-juni. Larven förekommer i juni-oktober och den nya generationen blir fullbildade från slutet av juli.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Korsspindel  juli Aspviken 2022

Korsspindel (Araneus diadematus) är en spindelart i familjen hjulspindlar.

Honorna, som är större än hanarna, kan bli upp till 18 mm långa och bakkroppens bredd brukar vara drygt hälften av kroppslängden. Dess grundfärg varierar kraftigt mellan olika individer, från ljust gul eller brunröd till mörkgrå. Korsspindlarna har dock alltid flera vita prickar på bakkroppen som formar ett kors, där av namnet. Den saknar luktsinne och har dålig hörsel.

Korsspindeln är mycket vanlig i hela landet, trivs på ängsmark, skogsmark kan ofta ses på husväggar.

Korsspindlarna är kända som skickliga nätbyggare och honorna kan spinna upp till en halv meter stora nät, ofta i trädgårdar eller ute i skogen. I nätet fastnar insekter och korsspindeln förlamar sina byten med gift när de sitter fast i nätet.

Parningsritualen är lång och invecklad, för att hannen ska kunna närma sig honan utan att hon misstar honom för ett byte. Det händer att hanen inte överlever parningen, utan blir dödad och uppäten av honan. Anmärkningsvärt är att honans äggantal ökas efter att hon har ätit upp hanen. Parningen sker oftast i augusti – september. Efter att honan lagt sina ägg dör hon. Äggen kläcks nästföljande vår.

Korsspindeln har ett mycket svagare gift än en geting. För människor ger ett bett lätt klåda och en svullnad som ett myggstick. Besvären går över inom en timme.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Gräsgrön guldbagge

(Cetonia aurata), eller guldsmed är en skalbagge i underfamiljen guldbaggar.

Den är mellan 14 och 20 millimeter lång. Den äter nektar och ses ofta på blommor. Guldbaggen flyger ofta i solsken. Till skillnad från andra skalbaggar kan den flyga utan att lyfta på och sära på täckvingarna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.

Variationen inom arten visar sig i att det även finns individer som kan vara mer eller mindre guldfärgade, ha en bronsfärgad glans, eller vara mörkare grönblå eller närmast blåvioletta. Huvudet är litet och antennerna är ganska korta, böjda och har solfjäderformade antennklubbor.

 I Sverige är den vanlig upp till Jämtland.

Guldbaggen genomgår fullständig förvandling med de fyra utvecklingsstadierna ägg, larv, puppa och imago. Livscykeln är tvåårig och den största delen av levnadstiden tillbringas som larv, som fullbildad skalbagge lever den bara i några veckor. Larven lever i håligheter i murket trä där det samlas mulm eller i jorden. Dess föda är olika multnade växtdelar, påträffas därför även ofta i komposthögar, där den gör nytta som nedbrytare. Efter en övervintring förpuppar den sig i juni eller juli. De fullbildade skalbaggarna kommer fram till våren, i april eller maj (beroende på skillnader i klimatet i olika delar av utbredningsområdet). Guldbaggarna ses ofta sittande på blommor och kan hittas i trädgårdar. De flyger i soligt väder

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©

Fakta Wikipedia

Större gaffelsvans.

En larv som jag bara tidigare sett på bilder i diverse insektsböcker, trodde aldrig jag skulle få se den i naturen. Den är svår att hitta då den ser ut och sitter på ett blad, men jag hade den stora turen att en dag i slutet av juli upptäcka ett exemplar utefter en skogsbilväg i norra Hälsingland.

Av denna spektakulära larv blir det en stor nattfjäril, den är nattaktiv och flyger från april – juli.

Cerura vinula  är det latinska namnet, och tillhör familjen tandspinnare.

Den är vanlig i hela Sverige förutom i fjälltrakterna.

Larven ser redan från födseln egendomlig ut med sin gaffel på bakändan. Från början är den mörkbrun och liknar mest en snigel. Vid varje hudömsning får den en alltmer utbredd grön färg. När larven blir störd skjuter den ut en röd tråd ur vartdera stjärtsprötet. Samtidigt sväller partiet bakom huvudet upp och visar de falska ögonen, ett par svartbruna fläckar. Den kan dessutom spruta ut en skarp, myrsyrehaltig vätska som bränner. Detta utgör skyddsmekanismer mot larven fiender.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©