Svartvit flugsnappare 22 maj

Den svartvita flugsnapparen har sedan en tid anlänt till Angarnssjöängen, det är hannen som först kommer i början av maj, honorna kommer något senare.

Uppletandet av lämpliga boplatser är ett dominerande problem under häckningsperioden, den här hannen har mutat in holk M18 en av alla holkar som Angarngruppen snickrat och satt upp.

Ficedula hypoleuca är det latinska namnet vilket betyder, snäppa som är vit under.

Den är allmän i större delen av landet, dock lite mindre allmän i norra Norrlands inland. Häckar helst i lövskog eller blandskog, kan även acceptera ren barrskog. Flugor, mygg, fjärilslarver och spindlar är den vanliga födan.

Boet byggs enbart av honan.

Balen utgörs av mossa, rottrådar och allehanda material.

När boet börjar ta form så formas det med hjälp av fötterna, aldrig näbben. 5-7 ljusgrå ägg läggs från mitten av maj till i början av juni och ruvas enbart av honan i fjorton dagar. Hanen matar då honan flitigt under ruvningen, båda föräldrarna hjälps åt med matningen av ungarna.

Det går åt ungefär 15.000 bytesdjur för att föda upp en normalstor kull. Ungarna är flygga och lämnar boet efter ca: 16 dagar.

Den är en av våra mest allmänna häckfåglar mycket tack vare att vi människor hjälper till med holkar i våra parker och trädgårdar. Det svenska beståndet är beräknat till hela 1.000.000-2.000.000 häckande par. Det går åt många mygg för att föda alla dessa svartvita flugsnappare.

Augusti, september är det dags att flytta söder ut till tropiska Afrika. Ringmärkningar har visat att artens medellivslängd uppgår till 1,5 år. Som en jämförelse är motsvarande värde för rödhake 1,1 år och för tornseglaren 4,8 år och för sillgrisslan 16,2 år, Önskar det här paret i Angarn all lycka med häckningen, lovar att det finns gott om mygg i varje fall just nu.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Annonser

Näktergal 12 maj

Förra året kom Näktergalen 8 maj på hustruns födelsedag, i år var där tyst vi letade o lyssnade men utan resultat. I går rapporterades den för första gången på sin årliga plats nära Vallentunas kyrka ganska när Kyrkviken. I eftermiddag var vi på plats och kunde höra och även se den ganska färglösa fågeln med en fantastisk sång.

Näktergalen med det latinska namnet Luscinia luscinia betyder just näktergal satt så fint i en blommande hägg med skirande grönska.

Näktergalen övervintrar i Östafrika, kommer hit i början av maj återvänder i augusti. Finns i Sverige upp till Svealand och södra Norrlandskusten

Trivs i snåriga och fuktiga miljöer t.ex. skuggiga lövskogar, där den bygger ett väl gömt bo nära marken i buskar och snår. Kan även förekomma i trädgårdar och parker.

Näktergalen är Ölands landskapsfågel och landskapsdjur.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Fisktärna 29 april

Jag var Hjälstavik för att för första gången se och fotografera en pungmes som enligt rapporterna på artportalen byggde på ett bo. Visst ett nästan färdigt bo och en pungmes som ideligen flög dit med bomaterial, ett svårfångat motiv eftersom det låg för långt bort. Sågs bra i tubkikare men mitt teleobjektiv räckte tyvärr inte till, men det blev ett första kryss på pungmesen.

Fisktärnorna var mer lättfångade både i luften och på ett tak där de höll till ivrigt och högt skrikandes.

Lite putsning.

Sen var konserten i gång igen.

En tur för att hitta föda.

Nu hände något som jag inte kan förstå, när den kom tillbaka så lämnade den över maten till den andre, som inte kan vara någon årsunge och fjolårsungen måste ha lärt sig jaga själv.

Var det en hane som skulle imponera ? Har letat lite i fågelböckerna men inte hittat något om detta beteende.

Fortsatte skrika en stund sedan drog de vidare. Fisktärnor förekommer allmänt längs våra kuster ända upp till Norrbotten, och i inlandet vis sjöar och åar från Skåne upp till mellersta Dalarna o Gästrikland.

Fisktärnan är lätt att förväxla med den snarlika Silvertärnan. Silvertärnan har hel röd näbb, kortare ben och mörkare undersida med ljusare kinder. Sittande silvertärna ser man att stjärtfjädrarna är längre än vingspetsarna.

Fisktärnor kan bli mycket aggressiva vid häckningsplatsen och går ofta till attack även mot människor. Ibland kan den till och med hugga en människa i huvudet, men absolut vanligast är det skenattacker. Däremot händer det ofta att man blir ordentligt nersmutsad av tärnornas avföring som de träffsäkert bombar mot en om man kommer för nära boet

Fisktärnan kan bli mycket aggressiv vid häckningsplatsen och går ofta till attack även mot människor. Ibland kan den till och med hugga en människa i huvudet, men vanligast är det skenattacker. Däremot händer det ofta att man blir ordentligt nedsmutsad av tärnornas avföring som de träffsäkert bombar mot en om man kommer för nära boet.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Lappuggla 15 mars

Hustrun och jag återvände till Sättra i Upplands-Väsby för att mer ostört få se den rapporterade lappugglan, tre dagar tidigare en lördag var det väldigt mycket folk i rörelse vilket gjorde att den flyttade sig. Men nu skulle den vara tillbaka på det gamla hygget, solen värmde från en klarblå himmel knappt någon vind men heller ingen lappuggla som vi kunde upptäcka. Det kom några fler skådare, vilket är bra fler ögon som kan speja. Vi hade det trevligt sittande på en stubbe men det var ju lappugglan vi var där för. En skådare gick vidare bort mot ett angränsande hygge, kom tillbaka för att berätta att lappugglan satt där. Den verkade väldigt apatisk och satt lågt nästan på marken vilket är ovanligt för en uggla som helst sitter högt för att därifrån leta föda. Svår att hitta när den sitter så lågt, kunde lika gärna varit en stubbe.

Den var heller inte rädd när man började närma sig, vi gick naturligtvis inte alldeles inpå men den reagerade inte, en uggla som sitter så där på marken kan vara ett lätt byte för räven eller lodjur. Efter lite diskussioner mellan oss som var på plats beslutades  att ringa till Stockholms vildfågel rehab (SVR) så fick dom avgöra vad som är bäst.

Efter en dryg timme kom de med stor håv, för att kunna fånga in lappugglan. Kenneth pekade ut var den satt, fortfarande på samma ställe. Andreas från SVR tog sig försiktigt in i skogen bakom ugglan.

Hustrun på plats med kameran för att försöka fånga ingripandet på bild.

Lappugglan hann uppfatta ”faran” flög upp i närmsta träd där den hittade en sittplats högre upp.

Andreas tyckte det var värt ett nytt försök en stege införskaffades, under tiden gick jag lite närmare för att få bilder, den satt tryggt kvar.

Nu blev det riktigt spännande stegen lånades hos ridklubben, nu hoppades Andreas att kunna komma upp och få den i håven.

Det såg ut att lyckas, ugglan kom in i håven som planerat.

Här vände den om och kunde komma ur håven och flygga till ett träd och då ännu högre upp. Vilket betydde att stegen räckte inte upp så försöket att fånga in den avbröts denna gång.

Det ska tilläggas att lappugglan hade en skada på näbben, vilket kanske var avgörande vid fångsten av föda, en teori är att den inte kunna fånga föda och av den anledningen uppträdde så slött.

I dagsläget vet jag inte hur det gått vidare men SVR är intresserade att försöka på nytt för att kunna ta prover och hjälpa lappugglan att leva vidare.

För oss som var på plats blev det en annorlunda uggleskådardag, bara att hoppas att just den här individen repar sig och klarar sig vidare. Ett stort tack till Andreas på SVR som ställde upp och gjorde tappra försök allt för att kunna rädda den troligtvis inte helt kuranta lappuggla. Gå gärna in på http://www.svr.nu och läs om deras arbete för skadade fåglar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Entita Vemlinge 26 januari

Entitans latinska namn Parus palustris vilket betyder mesen som lever i kärren. Entitan är utseendemässigt svår att skilja från talltitan, talltitan har ofta större svart haklapp samt har ett otydligt ljust band längs med vingfjädrarna. De ljusa kinderna är mer vita hos entitan.

Även svarthättan påminner om de bägge titorna, men har en slankare kropp. Svarthättan en sångare som är mer jämngrå över hela kroppen. Entitan finns i huvudsak södra delen av landet upp till Närke och Värmland. Lever av insekter och växtfrön från bland annat örter och gräs.

Entitan häckar i lövskog eller lövblandad skog, ofta intill åar eller alekärr, i parker och trädgårdar. Den är trogen sitt revir året runt.

Namnet nämns första gången ca 1700 men är säkert äldre. ”En-” kommer sannolikt från enbusken och ”tita” är ljudhärmande och troligen besläktad med engelskan tit som betyder mes. Talltitan identifierades som en egen art i Sverige först 1848 och att entita före denna tidpunkt användes som namn för båda arterna tillsammans.

Entitan är en hålhäckande fågel och bygger gärna sitt bo i holkar. Boet byggs av mossa med en bal av hårtussar och fjädrar, i maj läggs de sju till nio äggen och ruvas av honan i sjutton dagar. Efter ytterligare sjutton dagar lämnar ungarna boet.

Under vinter är entitan mycket stationär, paret håller ihop året om och försvarar sitt revir. De  kringströvande entitor som kan ansluta sig till andra mesar (meståg) är ungfåglar eller fåglar som inte funnit någon partner.

Liksom flertalet andra mesar lägger entitan under sommaren och hösten upp förråd för vinter. Likadant gör de om de under vinter hittar en fågelmatning med frön.

Fakta från fagel.se en fågelbok på nätet.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Kajor 30 december

Kajor är kända bland annat för att de håller ihop hela livet, har många gånger tänkt hur kan de känna igen varandra. Det här paret verkar inte riktigt hittat rätt partner, verkar leta efter sina respektive på annat håll.

En drar snabbt iväg åt vänster, tydligen inte rätt partner.

Nästa drar åt höger, för att leta efter rätt partner. Inte så konstigt jag kan i alla fall inte se någon skillnad i en stor flock kajor som vi har gott om i Vallentuna.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Trädkrypare 29 november

Trädkryparen är den enda av våra småfåglar som är brun med böjd näbb, som klättrar omkring på trädstammar. Söker föda som i huvudsak består av spindlar, insekter, larver, och puppor som den med sin långa böjda näbb letar i barken.

Näbben är gjord för att kunna hitta föda.

Trädkryparen är tämligen allmän i södra delarna av landet och längs Norrlandskursen. Mer sparsamt i Norrland.

De flesta trädkrypare stannar kvar i Sverige under vintern, en viss flyttning äger dock rum, troligen främst från de nordligare delarna av häckningsområdet. De flyttar då söderut till landets sydligare delar eller flyger över till Danmark.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©