Lappuggla 15 mars

Hustrun och jag återvände till Sättra i Upplands-Väsby för att mer ostört få se den rapporterade lappugglan, tre dagar tidigare en lördag var det väldigt mycket folk i rörelse vilket gjorde att den flyttade sig. Men nu skulle den vara tillbaka på det gamla hygget, solen värmde från en klarblå himmel knappt någon vind men heller ingen lappuggla som vi kunde upptäcka. Det kom några fler skådare, vilket är bra fler ögon som kan speja. Vi hade det trevligt sittande på en stubbe men det var ju lappugglan vi var där för. En skådare gick vidare bort mot ett angränsande hygge, kom tillbaka för att berätta att lappugglan satt där. Den verkade väldigt apatisk och satt lågt nästan på marken vilket är ovanligt för en uggla som helst sitter högt för att därifrån leta föda. Svår att hitta när den sitter så lågt, kunde lika gärna varit en stubbe.

Den var heller inte rädd när man började närma sig, vi gick naturligtvis inte alldeles inpå men den reagerade inte, en uggla som sitter så där på marken kan vara ett lätt byte för räven eller lodjur. Efter lite diskussioner mellan oss som var på plats beslutades  att ringa till Stockholms vildfågel rehab (SVR) så fick dom avgöra vad som är bäst.

Efter en dryg timme kom de med stor håv, för att kunna fånga in lappugglan. Kenneth pekade ut var den satt, fortfarande på samma ställe. Andreas från SVR tog sig försiktigt in i skogen bakom ugglan.

Hustrun på plats med kameran för att försöka fånga ingripandet på bild.

Lappugglan hann uppfatta ”faran” flög upp i närmsta träd där den hittade en sittplats högre upp.

Andreas tyckte det var värt ett nytt försök en stege införskaffades, under tiden gick jag lite närmare för att få bilder, den satt tryggt kvar.

Nu blev det riktigt spännande stegen lånades hos ridklubben, nu hoppades Andreas att kunna komma upp och få den i håven.

Det såg ut att lyckas, ugglan kom in i håven som planerat.

Här vände den om och kunde komma ur håven och flygga till ett träd och då ännu högre upp. Vilket betydde att stegen räckte inte upp så försöket att fånga in den avbröts denna gång.

Det ska tilläggas att lappugglan hade en skada på näbben, vilket kanske var avgörande vid fångsten av föda, en teori är att den inte kunna fånga föda och av den anledningen uppträdde så slött.

I dagsläget vet jag inte hur det gått vidare men SVR är intresserade att försöka på nytt för att kunna ta prover och hjälpa lappugglan att leva vidare.

För oss som var på plats blev det en annorlunda uggleskådardag, bara att hoppas att just den här individen repar sig och klarar sig vidare. Ett stort tack till Andreas på SVR som ställde upp och gjorde tappra försök allt för att kunna rädda den troligtvis inte helt kuranta lappuggla. Gå gärna in på http://www.svr.nu och läs om deras arbete för skadade fåglar.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Annonser

Entita Vemlinge 26 januari

Entitans latinska namn Parus palustris vilket betyder mesen som lever i kärren. Entitan är utseendemässigt svår att skilja från talltitan, talltitan har ofta större svart haklapp samt har ett otydligt ljust band längs med vingfjädrarna. De ljusa kinderna är mer vita hos entitan.

Även svarthättan påminner om de bägge titorna, men har en slankare kropp. Svarthättan en sångare som är mer jämngrå över hela kroppen. Entitan finns i huvudsak södra delen av landet upp till Närke och Värmland. Lever av insekter och växtfrön från bland annat örter och gräs.

Entitan häckar i lövskog eller lövblandad skog, ofta intill åar eller alekärr, i parker och trädgårdar. Den är trogen sitt revir året runt.

Namnet nämns första gången ca 1700 men är säkert äldre. ”En-” kommer sannolikt från enbusken och ”tita” är ljudhärmande och troligen besläktad med engelskan tit som betyder mes. Talltitan identifierades som en egen art i Sverige först 1848 och att entita före denna tidpunkt användes som namn för båda arterna tillsammans.

Entitan är en hålhäckande fågel och bygger gärna sitt bo i holkar. Boet byggs av mossa med en bal av hårtussar och fjädrar, i maj läggs de sju till nio äggen och ruvas av honan i sjutton dagar. Efter ytterligare sjutton dagar lämnar ungarna boet.

Under vinter är entitan mycket stationär, paret håller ihop året om och försvarar sitt revir. De  kringströvande entitor som kan ansluta sig till andra mesar (meståg) är ungfåglar eller fåglar som inte funnit någon partner.

Liksom flertalet andra mesar lägger entitan under sommaren och hösten upp förråd för vinter. Likadant gör de om de under vinter hittar en fågelmatning med frön.

Fakta från fagel.se en fågelbok på nätet.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Kajor 30 december

Kajor är kända bland annat för att de håller ihop hela livet, har många gånger tänkt hur kan de känna igen varandra. Det här paret verkar inte riktigt hittat rätt partner, verkar leta efter sina respektive på annat håll.

En drar snabbt iväg åt vänster, tydligen inte rätt partner.

Nästa drar åt höger, för att leta efter rätt partner. Inte så konstigt jag kan i alla fall inte se någon skillnad i en stor flock kajor som vi har gott om i Vallentuna.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Trädkrypare 29 november

Trädkryparen är den enda av våra småfåglar som är brun med böjd näbb, som klättrar omkring på trädstammar. Söker föda som i huvudsak består av spindlar, insekter, larver, och puppor som den med sin långa böjda näbb letar i barken.

Näbben är gjord för att kunna hitta föda.

Trädkryparen är tämligen allmän i södra delarna av landet och längs Norrlandskursen. Mer sparsamt i Norrland.

De flesta trädkrypare stannar kvar i Sverige under vintern, en viss flyttning äger dock rum, troligen främst från de nordligare delarna av häckningsområdet. De flyttar då söderut till landets sydligare delar eller flyger över till Danmark.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Bergfink 25 september.


Mitt förra inlägg handlade om bofinken som flög in vårt fönster men klarade sig bra. I dag gjorde en bergfink samma misstag.

Det är minst 40 bergfinkar nu vid matningen konkurrerar om solrosfröna tillsammans med ett antal bofinkar.

Bergfinken häckar Norrlands björkskogar och videsnår, sprider sig långsamt söderut i landet. Den övervintras i centrala o södra Europa, vissa år kan ett antal stanna i södra Sverige.

Bergfinken har även kallats norrkvitt och luleåsiska.

Efter fem minuter tyckte den att det fick räcka med fotograferande så den flög upp under taket för att få lite lugn o ro, satt en stund flög sedan i väg troligen tillbaka till matningen.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Fiskmåsungar 20 juli

Fiskmåsen som låg länge på ett dåligt rede fick ut tre ungar som nu snart är flygfärdiga.

Spatserar stolta längs stranden.

De är ganska orädda när jag närmar mig från sjön, med roddbåt kommer jag nära.

Ofta väl samlade, känns naturligtvis tryggare att hålla ihop.

Men så ibland kan det vara skönt att ha en stund för sig själv och blicka ut över det loggande vattnet.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Småskrake, Bäckesjön 10 juni

Tidig morgon och det plaskade till vid strandkanten, insåg att det fiskades småfisk, snabbt in efter kameran.

Det visade sig vara ett småskrakepar som letade föda.

Trevligt med ett besök men samtidigt lite sorgligt att de kom utan ungar, en knipa som passerade i går hade 11 små ulltussar i släp.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©