Smålom

Upplevelser vid en smålomstjärn 2015.

I flera år har jag sökt småtjärnar där det borde finnas häckande smålommar utan resultat. Detta i ett område mellan Ljusdal och Ånge i Hälsingland. Hösten 2014 kom hustrun och jag till en för oss okänd mindre tjärn när vi plockade lingon och letade svamp, tänkte då att kanske kan det finnas Smålom här nästa vår.

23 maj i år tog jag tubkikare och kamera för att se om förra årets känsla stämde, tog mig sakta fram mot tjärnens västra strand. Mjuk och blöt myrmark, det klafsade om varje steg. Väl framme, upp med stativet med tubkikaren, till min stora glädje jag behövde inte leta utan bara titta i ”tuben” så låg en Smålom på sitt rede i andra sidan sjön.

Med förhöjd puls tog jag snabbt fram kamerautrustningen för att få bilder på årets fynd.

Lugnt spanande åt alla håll, höll den utsikt efter eventuella faror. Ute på tjärnen simmade den andre runt också med full koll på omgivningarna. Gott om Ladusvalor som jagade efter föda, verkade inte bekomma Smålommen det minsta.

28 maj Åter på plats nu med hustrun, för att stolt visa upp vad jag hittat. Försiktigt närmade vi oss tjärnen, med lugna rörelser. I dag var lommen intresse mer riktat på den Grönbena som slagit sig ner på den lilla gräsbevuxna ön.

Den icke ruvande lommen tittade på vad som försiggick runt boet. Den röda halsen lyste vackert, det var en stilla vårdag. Naturligtvis bestämde vi oss för att denna sommar ska vi följa ”vårt” smålomspar.

11 juni 14 dagar som vi senast var vid sjön, spänningen stor om det nu fanns några ungar. Jo häckningen hade lyckats tillsammans med föräldrarna simmade två små dunbollar mitt i tjärnen.

Livet som smålomsföräldrer skiljer inte så mycket från oss, ta alla chanser till att få sova, däremellan ska det ätas.

Eller söka sig lite egen tid.

16 juni åter ett besök för att konstatera att ungarna fanns kvar. I dag när vi kom var en vuxen borta.

Ungarna hade växt på de fem dagar vi inte varit här, nu börjar det ta formen av smålom.

Inflygning från sydost kom en vuxen med nyfångad löja i näbben.

Ungarna hörde på långt håll och simmade med full fart mot den hägrande maten.

Ungarna håller sig mest hela tiden nära en vuxen, men tittar nyfiket omkring sig.

Vi bestämde oss för att här sätta upp vårt camouflagetält för att kunna följa utvecklingen under sommaren och utan att störa för mycket. Slutet av juni satte vi tältet på plats och lät det stå där för att smålommen skulle vänja sig.

24 juni Hela familjen samlade, som brukligt höll de väl samlade till mestadels i mitten av sjön.

Det finns en del småfisk i sjön som ivrigt fiskades.

Vi sitter på parkett i vårt tält och kan njuta när de nu ibland kommer riktigt nära.

1 juli Det har nu gått en vecka sen vi satt här senast, ungarna växer snabbt.

Hela familjen på plats, början av juli då solen håller ut länge ger ett varmt sken.

13 juli satt i kväll ensam i gömslet, hörde redan när jag klev ur bilen att det var full aktivitet i tjärnen.

En stund med mycket ömhet och uppmärksamhet fram för allt från den ena av ungarna som hela tiden simmade runt en vuxen (mamman?).

Så här gör nu efter mig.

När ungen försöker göra likadant så ser den så stor ut, nästan som en vuxen.

Jobbigt att vara förälder, tar alla chanser att få vila.

16 juli Tidig morgon i gömslet, med kaffe och mackor för att följa ”vår” fina lomfamilj.

En unge kom riktigt nära vårt gömsle, tittade nyfiket kanske hörde kameraljudet.

Även en vuxen kom på ett fint kameraavstånd, visade upp sin vackra röda halsfläck. Verkligen pampigt att få uppleva på nära håll.

I vattnet bredvid en vuxen ser ungen liten ut, den ligger djupt i vattnet. Ivrigt spejande på vad den vuxna gör, lär sig så småningom.

22 juli Nu börjar det bli spännande en av ungarna börjar redan testa sina vingar.

Det verkar vara stor skillnad på ungarnas utveckling en som ivrigt tränar en som helst håller sig till en vuxen.

23 juli Vi kom till gömslet vid 14-tiden då vi bara hittade en unge i tjärnen, vad hade hänt kunde verkligen ungen som ivrigt tränade igår verkligen lyft och dragit iväg med föräldrarna ?

Detta faktum oroade oss, var den ensamma övergiven ? I två timmar satt vi och väntade, ingen kom inflygande. Vi bestämde att återvänd lite senare, 17:30 satt vi åter i gömslet. Snabbt kunde vi konstatera att en vuxen återvänt.

Skönt att se mycket kärlek framför boholmen.

Efter någon timme lyfte den vuxna iväg gjorde någon sväng runt tjärnen ivrigt pratandes. Flög iväg och lämnade ungen kvar.

24 juli förmiddag 11:00 ensam unge, 17:30 – 21:30 satt vi i gömslet. En vuxen landade stannade en knapp timme, kändes inte som det var ”mamman” som kom. Ungen verkade rädd och höll sig undan.

Ungen stannade kvar invid stranden inte samma närhet som tidigare, den vuxna simmade rund, höll sig mest i mitten av tjärnen.

Stannade kvar en dryg timme, lyfte och drog iväg mot söder.

25 juli 16:30 kom ”mamman” med fisk.

Tack för maten.

27 juli 16:30 ensam unge 17:00 ”mamman” kom simmande från norr. ett kärt återseende med den vanliga uppvakningen från ungens sida.

Första flygträningen där ”mamman” börjar visa hur det ska gå till.

Och faktiskt vi ser ett försök som går riktigt bra, kommer upp på vingarna om än inte så högt och lite vingligt.

”Mamman” övervakar försöket, lyfter sen själv pratar med ungen, flyger iväg söderut.

28 juli 16:00-19:00 precis om 24 juli kom en vuxen (pappan?) då ungen gömde sig i vasskanten och ville inte på några villkor möta den vuxna som försökte få kontakt.

29 juli 15:00- 18:00 ”Mamman” åter på plats med kel, fiske och flygträning. Kom upp och kunde göra något varv på lite högre höjd än förra gången, en snygg buklandning avslutade övningen.

30 juli 16:00-17:30 idag mer avancerad flygövning två gemensamma övningar från samma startplats med svag motvind. ”Mamman” först ungen kom straxt efter. Kom ytterligare högre upp och kunde ligga kvar ett par varv.

Första turen avklarad, en kort vila så iväg igen.

Detta var sista gången vi såg lomfamiljen 30 juli besökte vi tjärnen dels på förmiddagen och på kvällen. Då låg tjärnen tom och öde, bara att tacka för många timmars underhållning.

9 augusti för att hämta hem tältet, direkt när jag klev ur bilen hörde jag det numera välkända ljudet av smålom, vilken överraskning. Där fanns nu de vuxna lommarna nära varandra i lugn och ro.

Jag fick glädjen under någon timme att njuta av dessa underbart vackra fåglar som skänkt oss så mycket glädje under sommaren. Kanske för sista gången i år drog de söderut mot en sjö med gott om fisk.

På återseende 2016

©©© Fotograf Roffe Andersson  ©©©