Flikfly 23 augusti, Aspviken.

Fick plocka svarta vinbär hos en granne, satt bekvämt på en stol med en korg där jag samlade dessa söta, goda, nyttiga svarta bär. Plötsligt när jag tittade ner i korgen satt där en i mina ögon vacker lite speciell fjäril, som efter lite efterforskning visade sig vara ett flikfly.

Ytterligare ett nytt ”kryss” i listan för ryggradslösa djur. Det har blivit många denna sommar.

Tog försiktigt den med hem för närmare fotografering, den var väldigt samarbetsvillig, satt stilla och lät mig komma nära.

Efter att forskat lite på nätet så visar det sig att flikfly heter Scoliopteryx libatrix på latin, och är en fjärilsart. Flikfly ingår i släktet Scoliopteryx och familjen nattflyn. Den finns i nästan hela landet.

Den har ett vingspann upp till 50 mm, har trekantiga främre vingar med en gråbrun grundfärg och intensiva orange mönster. Den fullbildade fjärilen vilar under vintern i grottor, i källare eller liknande gömställen.

Efter en stunds närgånget fotograferande fick den återgå till en svart vinbärsbuske.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Lissonota setosa 15 augusti, Aspviken.

I min bok om insekter har jag många gånger tittat på en bild som fascinerat mig många gånger, en långbent stekel med orangeröda delar på benen. Trodde nog att den kommer jag aldrig att få se i naturen, men så i går när jag borstade tänderna som vanligt ute på toaletten såg jag en stekel på fönstret.

Först vid fotograferingen kunde jag konstatera att det var Lissonota setosa som jag ändå lyckats hitta.

Lissonota setosa är en stekelart som  ingår i släktet Lissonota och familjen brokparasitsteklar. Den är utbredd i stora delar av Sverige och är reproducerande i Sverige. Parasitstekeln flyger i maj – juni i skogsmark, parker och äldre trädgårdar.

Honan söker upp vedlevande larver av fjärilar och skalbaggar, hon lokaliserar dem genom att med antennerna uppfatta svaga vibrationer från larvernas gnag. Efter att med äggläggningsröret (som är lika långt som kroppen) ha borrat in till en larv lägger hon ett ägg i den. Parasitlarven utvecklas i dessa larver och kläcks så småningom fram i stället för dem.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Mittfältsdelat metallfly 13 augusti, Aspviken.

Hustrun rensade ogräs härom dagen, ropade på mig och kom med denna luring på ett blad. Intressant tyckte jag naturligt vis och tackade artigt för fyndet, hade aldrig tidigare sett något liknande, visste inte vad det var.

Hittade inget i mina böcker som kom i närheten av denna vad det nu var för någonting.

Återigen blev det att fråga jourhavande biolog på Riksmuseet om råd. Svaret från Rasmus Hovmöller lät inte vänta på sig,
fjärilen är ett mittfältsdelat metallfly, Diachrysia stenochrysis. Va är det här en fjäril??

Snabbt började jag googla och visst den är en fjärilsart och ingår i släktet Diachrysia och familjen nattflyn. Det finns inte så mycket mer att läsa om den, finns i Sverige från söder  och upp till Medelpad

I närbild ser den ut som en gammaldags ”rot/diskborste” som mamma hade.

Återigen fick jag lära mig något nytt.

Fakta hämtat från Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Citronfjäril 19 juli

Citronfjärilen är en vanlig fjäril som finns i hela landet, den lever ovanligt länge för att var fjäril.

Inte ofta sitter fjärilarna still så att det är lätt att få närbilder, de här exemplaret satt länge på ett syrenblad och lät mig komma nära.

Latinska namnet är Gonepteryx rhamni.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Angarn 29 januari.

Morgonfukten låg som ett dis vid Örsta, 2 plusgrader, vindstilla.

I stort så är all snö nu borta, landskapet liknar mer som slutet av mars. SMHI spår att det åter ska komma snö under veckan.

Stannade länge nedanför Midsommarberget, hoppades på att få se någon skäggmes som finns där ute vassen.

Inte i dag heller, inte ens ett ”pling” vilket är skäggmesens läte.

I den för dagen mörka skogen hördes svartmesen.

Ljusnar något mitt på dagen, Grävlingholmen syns väl i gråvädret.

Det är gott om vatten vid sjöängen liknar mest en vårflod, vid Lundbydiket står vattnet ovanligt högt.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Norra Djurgården 19 december

Några minusgrader och markens löv ligger där som konstverk.

Titta ner och upplev hur det gröna orkar komma upp trots den allt hårdare mark.

En bild som ska ge en uppfattning av hur en koltrast ser naturen när den letar föda bland höstens alla blad och grenar.

Löv, löv, löv som snart åter blir till bördig jord.

Vänder mig om, och det ser betydligt vintrigare ut.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Angarn 6 december

Ett varv runt Angarnssjöängen på lättgången frusen mark, 6 minusgrader vid 8:30.

Höstplöjningen är klar och ger grafiska former.

Sångsvanar drar nu söderut, nu när marken är frusen är det svårt att hitta föda

På gamla trädstammar växer svampar med lite frost skapar de fina kompositioner.

I den grunda delen ligger nu isen.

Vid Grävlingholmen är det fortfarande den gröna mossan som har greppet.

Det skymmer tidigt, och solen står lågt redan vid 14-tiden.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©