Hökuggla 11 februari

Feb11

Jag är väl medveten om att mitt förra inlägg var om en Hökuggla, men jag blir så glad i hela kroppen av blicken den ger mig vid varje tillfälle.

Jag hoppas att det är fler än jag som kan njuta av dessa bilder.

Hökugglan har nu varit stationär i snart tre veckor, den hittar sannolikt väldigt lätt byte är omkring, lättare än vanligt när det inte finns snö. I dag satt den väldigt stilla i en ganska kall vind.

Den burrade upp sig, gömde huvudet eller rättare sagt så höll den på med fjäderputsning.

Den hade naturligtvis full koll på mig och de andra skådarna som fanns på plats i dag. Verkade inte bry sig om uppståndelsen.

©© Roffe Andersson©©

Svartvit flugsnappare 22 maj

Maj23

Den svartvita flugsnapparen har sedan en tid anlänt till Angarnssjöängen, det är hannen som först kommer i början av maj, honorna kommer något senare.

Uppletandet av lämpliga boplatser är ett dominerande problem under häckningsperioden, den här hannen har mutat in holk M18 en av alla holkar som Angarngruppen snickrat och satt upp.

Ficedula hypoleuca är det latinska namnet vilket betyder, snäppa som är vit under.

Den är allmän i större delen av landet, dock lite mindre allmän i norra Norrlands inland. Häckar helst i lövskog eller blandskog, kan även acceptera ren barrskog. Flugor, mygg, fjärilslarver och spindlar är den vanliga födan.

Boet byggs enbart av honan.

Balen utgörs av mossa, rottrådar och allehanda material.

När boet börjar ta form så formas det med hjälp av fötterna, aldrig näbben. 5-7 ljusgrå ägg läggs från mitten av maj till i början av juni och ruvas enbart av honan i fjorton dagar. Hanen matar då honan flitigt under ruvningen, båda föräldrarna hjälps åt med matningen av ungarna.

Det går åt ungefär 15.000 bytesdjur för att föda upp en normalstor kull. Ungarna är flygga och lämnar boet efter ca: 16 dagar.

Den är en av våra mest allmänna häckfåglar mycket tack vare att vi människor hjälper till med holkar i våra parker och trädgårdar. Det svenska beståndet är beräknat till hela 1.000.000-2.000.000 häckande par. Det går åt många mygg för att föda alla dessa svartvita flugsnappare.

Augusti, september är det dags att flytta söder ut till tropiska Afrika. Ringmärkningar har visat att artens medellivslängd uppgår till 1,5 år. Som en jämförelse är motsvarande värde för rödhake 1,1 år och för tornseglaren 4,8 år och för sillgrisslan 16,2 år, Önskar det här paret i Angarn all lycka med häckningen, lovar att det finns gott om mygg i varje fall just nu.

Näktergal 12 maj

Maj12

Förra året kom Näktergalen 8 maj på hustruns födelsedag, i år var där tyst vi letade o lyssnade men utan resultat. I går rapporterades den för första gången på sin årliga plats nära Vallentunas kyrka ganska när Kyrkviken. I eftermiddag var vi på plats och kunde höra och även se den ganska färglösa fågeln med en fantastisk sång.

Näktergalen med det latinska namnet Luscinia luscinia betyder just näktergal satt så fint i en blommande hägg med skirande grönska.

Näktergalen övervintrar i Östafrika, kommer hit i början av maj återvänder i augusti. Finns i Sverige upp till Svealand och södra Norrlandskusten

Trivs i snåriga och fuktiga miljöer t.ex. skuggiga lövskogar, där den bygger ett väl gömt bo nära marken i buskar och snår. Kan även förekomma i trädgårdar och parker.

Näktergalen är Ölands landskapsfågel och landskapsdjur.

Fisktärna 29 april

Apr30

Jag var Hjälstavik för att för första gången se och fotografera en pungmes som enligt rapporterna på artportalen byggde på ett bo. Visst ett nästan färdigt bo och en pungmes som ideligen flög dit med bomaterial, ett svårfångat motiv eftersom det låg för långt bort. Sågs bra i tubkikare men mitt teleobjektiv räckte tyvärr inte till, men det blev ett första kryss på pungmesen.

Fisktärnorna var mer lättfångade både i luften och på ett tak där de höll till ivrigt och högt skrikandes.

Lite putsning.

Sen var konserten i gång igen.

En tur för att hitta föda.

Nu hände något som jag inte kan förstå, när den kom tillbaka så lämnade den över maten till den andre, som inte kan vara någon årsunge och fjolårsungen måste ha lärt sig jaga själv.

Var det en hane som skulle imponera ? Har letat lite i fågelböckerna men inte hittat något om detta beteende.

Fortsatte skrika en stund sedan drog de vidare. Fisktärnor förekommer allmänt längs våra kuster ända upp till Norrbotten, och i inlandet vis sjöar och åar från Skåne upp till mellersta Dalarna o Gästrikland.

Fisktärnan är lätt att förväxla med den snarlika Silvertärnan. Silvertärnan har hel röd näbb, kortare ben och mörkare undersida med ljusare kinder. Sittande silvertärna ser man att stjärtfjädrarna är längre än vingspetsarna.

Fisktärnor kan bli mycket aggressiva vid häckningsplatsen och går ofta till attack även mot människor. Ibland kan den till och med hugga en människa i huvudet, men absolut vanligast är det skenattacker. Däremot händer det ofta att man blir ordentligt nersmutsad av tärnornas avföring som de träffsäkert bombar mot en om man kommer för nära boet

Fisktärnan kan bli mycket aggressiv vid häckningsplatsen och går ofta till attack även mot människor. Ibland kan den till och med hugga en människa i huvudet, men vanligast är det skenattacker. Däremot händer det ofta att man blir ordentligt nedsmutsad av tärnornas avföring som de träffsäkert bombar mot en om man kommer för nära boet.

Angarnssjöängen 25 april

Apr26

24 april när vi lämnade stugan i Hälsingland landade de första storlommarna där isen släppt land, då är våren på gång.

25 april vid Angarnssjöängen här har isen gått för länge sen, det känns som om sommaren redan är här. Plusgrader dygnet runt, gör att väldigt många av våra flyttfåglar har landat eller rastat vid sjöängen och en del dragit vidare norrut.

Bläsand

Snatterandspar

Knipor drar iväg.

Skrattmåsar kivas och låter högt, Angarn var tidigare känt för sina många häckande skrattmåsar, nu hoppas vi att de återkommer när det har muddrats och skapats öar som de kan häcka på.

Även tofsviporna trivs på öarna där det finns en hel del föda.

Mindre strandpipare jagar fram och tillbaka även den på ständig jakt efter föda.

16 vitkindade gäss rastar.

Sädesärlorna finns lite överallt i området.

Grågässen tar snabbt till flykten när jag kommer gående på stigen.

En havstrut kommer inflygande gör en snabb överblick och drar snabbt vidare.

Sävsparven borde sitta i säven, men det går lika bra i ett lite högre träd.

Tror inte att det är så bra med denna tidiga vår/sommar, skönt att få stoppa undan vinterkläderna men det vore bättre om det gick lite långsammare. Naturen hinner inte med när det går så här fort, skogarna brinner och då är det fortfarande bara april. Det här känns inte bra.

Skäggdopping 8 april

Apr8

Skäggdoppingarna har börjat ”para” ihop sig, dessa två planerar ett bo bara 4-5 meter från en väl trafikerad gångväg i Danderyd. Hustrun o jag satt en stund för att med kameran följa bobygget.

De dök och kom upp med bomaterial som mycket noga placerades ut.

Plötsligt klev en (honan visade det sig) upp.

Hanen blev som vi upplevde det, lite orolig och simmade runt ivrigt spanande.

Honan låg och väntade på att något skulle hända.

Han närmade sig sakta, vi fattade först då vad som var på gång.

Ett skutt upp och så var kärleksakten i gång.

Det gick med blixtens hastighet.

Efteråt verkade bägge nöjda, simmade ihop ett strävsamt par som snart väntar tillökning.

Hustrun och jag hade fått varit med om något oväntat men spännande och vackert.

Lappuggla 15 mars

Mar15

Hustrun och jag återvände till Sättra i Upplands-Väsby för att mer ostört få se den rapporterade lappugglan, tre dagar tidigare en lördag var det väldigt mycket folk i rörelse vilket gjorde att den flyttade sig. Men nu skulle den vara tillbaka på det gamla hygget, solen värmde från en klarblå himmel knappt någon vind men heller ingen lappuggla som vi kunde upptäcka. Det kom några fler skådare, vilket är bra fler ögon som kan speja. Vi hade det trevligt sittande på en stubbe men det var ju lappugglan vi var där för. En skådare gick vidare bort mot ett angränsande hygge, kom tillbaka för att berätta att lappugglan satt där. Den verkade väldigt apatisk och satt lågt nästan på marken vilket är ovanligt för en uggla som helst sitter högt för att därifrån leta föda. Svår att hitta när den sitter så lågt, kunde lika gärna varit en stubbe.

Den var heller inte rädd när man började närma sig, vi gick naturligtvis inte alldeles inpå men den reagerade inte, en uggla som sitter så där på marken kan vara ett lätt byte för räven eller lodjur. Efter lite diskussioner mellan oss som var på plats beslutades att ringa till Stockholms vildfågel rehab (SVR) så fick dom avgöra vad som är bäst.

Efter en dryg timme kom de med stor håv, för att kunna fånga in lappugglan. Kenneth pekade ut var den satt, fortfarande på samma ställe. Andreas från SVR tog sig försiktigt in i skogen bakom ugglan.

Hustrun på plats med kameran för att försöka fånga ingripandet på bild.

Lappugglan hann uppfatta ”faran” flög upp i närmsta träd där den hittade en sittplats högre upp.

Andreas tyckte det var värt ett nytt försök en stege införskaffades, under tiden gick jag lite närmare för att få bilder, den satt tryggt kvar.

Nu blev det riktigt spännande stegen lånades hos ridklubben, nu hoppades Andreas att kunna komma upp och få den i håven.

Det såg ut att lyckas, ugglan kom in i håven som planerat.

Här vände den om och kunde komma ur håven och flygga till ett träd och då ännu högre upp. Vilket betydde att stegen räckte inte upp så försöket att fånga in den avbröts denna gång.

Det ska tilläggas att lappugglan hade en skada på näbben, vilket kanske var avgörande vid fångsten av föda, en teori är att den inte kunna fånga föda och av den anledningen uppträdde så slött.

I dagsläget vet jag inte hur det gått vidare men SVR är intresserade att försöka på nytt för att kunna ta prover och hjälpa lappugglan att leva vidare.

För oss som var på plats blev det en annorlunda uggleskådardag, bara att hoppas att just den här individen repar sig och klarar sig vidare. Ett stort tack till Andreas på SVR som ställde upp och gjorde tappra försök allt för att kunna rädda den troligtvis inte helt kuranta lappuggla. Gå gärna in på http://www.svr.nu och läs om deras arbete för skadade fåglar.

Kråkor 1 mars

Mar1

Nu är det många kråkor på isen som letar föda, det finns många hoppstjärtar på isen som tydligen är bra föda för kråkorna. Corvus corone cornix är det latinska namnet vilket betyder, korp kråka kråka. Kråkan förekommer allmänt i hela landet och föredrar miljöer i närheten av bebyggelse eller odlad mark, men förekommer även långt in i skogstrakter och i den yttersta skärgården.

Kråkan är en allätare, lever av as, avfall, säd, mask, insekter, fågelägg, fågelungar m.m. En som hittar en fjäder som antagligen skall användas till bobygget.

Kråkorna leker så här års ofta i luften med olika flygövningar.

Boet byggs vanligen högt upp i en grenklyka i ett barr – eller lövträd. Det är huvudsakligen honan som står för bobygget. Boet består av torra kvistar, jord och lera. Vanligtvis bildar arten livslånga revir. Vanligtvis stannar kråkorna i landet året om, men norrlandskråkorna flyttar söderut under vintern och kan då söka sig till kontinenten och England. Antalet häckande par av kråkan uppskattas till 250.000 till 500.000

Kråkan är enligt svensk folktro en av fågelvärldens mest intelligenta varelser: ” Bryter hon benet av sig, spjälkar hon det själv med grässtrån.” ( Liden, Medelpad). ” Har hon löss, befriar hon sig från dessa genom att som räven lägga sig i vatten.” (Sibbo, Sv Finland). Dessa påståenden är nog en smula överdrivna, men kråkan anses inte så bundna av instinktshandlingar som andra fåglar och lär sig därför snabbt nya saker. Man har t.ex. funnit att kråkor ibland vittjar fiskarnas saxar och ståndkrokar vintertid genom att dra upp revarna och äta betesfisken.

Kråkan var i gamla tider ansedd som Odens fågel. Så småningom övergick den i folkmedvetandet mer och mer till att bli Hins fågel. Därmed följde att kråkan ansågs ha en del att göra med häxor och ”kloka”. När en trollkunnig människa dog, syntes kråkor vid dödslägret. Vid självmördares gravar såg man dem ofta samlade.

Fakta fagel.se

Fika vid Midsommarberget 25 februari

Feb25

I dag en vacker solig dag med en ganska kall västlig vind, det blev mest skogen där inte vinden kom åt. Vid Midsommarberget var det lugnt och solen sken skönt. Som vanligt när det gäller att spana på fåglar så gäller det ofta att sitta eller stå still på samma plats. Så jag satte mig lugnt och stilla med en kaffe o macka, det tog inte många minuter så kom en gråsiska på marken.

Den tog ingen notis om mig kom riktigt nära i sin jakt på föda.

I närmsta en satt en talgoxe. Talgoxarna känner att våren är på väg det jagar varandra bland trädkronorna, deras kvittrande hörs överallt.

Bakom ryggen hörde jag hur en större hackspett hackade på en kotte.

Entitan sökte föda i tallen, den brukar vara knepig att få på bild.

Blåmesarna krigar med talgoxarna om att höras bäst.

Högt uppe i en asp satt en ensam grönfink också den hördes ljudligt.

En bofink visades sig så snabbt att där hann jag inte (måste dricka lite kaffe) så det blev ingen bild denna gång, ett par ringduvor hördes inåt skogen. Sångsvanar trumpetade, korparna ropade till varandra finns ett häckande par inte långt bort.

Visst det är skönt med sol och värme men det är inte bra för naturen att det redan nu i slutet av februari ska vara så här varmt.

Fasan 24 februari

Feb24

I närheten till Vallentuna kyrka hörs ofta fasaner lite svår a att hitta, men nu kom jag på tre stycken. Tror att det var två tuppar och en höna, de hade säkert någon form av uppvaktning på gång eftersom jag hann få upp kameran och fånga i alla fall en på bild.

Fasanens latinska namn Phasanius colchicus – syftar på floden Phasis som rinner ut i Svarta havet och Colchis är ett område vid Svarta havets strand varifrån arten först beskrivits.

Fasaner häckar mer eller mindre allmänt i landets södra delar upp till norra delarna av Uppland, kan förekomma mer sporadiskt längre norrut. Lever av såväl animaliskt som vegetabilisk kost. Huvudsakligen av gröna växtdelar, frön, skott och knoppar.

Fasanen är ingen naturlig art för den svenska faunan, redan 1740 gjordes försök med inplanteringar men det var först i slutet av 1800-talet som det lyckades ordentligt. Den har även kallats vanlig fasan, jaktfasan och ädelfasan. Sveriges fasanart kallas ofta för ringfasan eftersom den har en vit halsring.

Fasanens rede är en enkel grop, ofta i rishögar, under en slokande grangren eller i högt gräs. I redet läggs från 6 ägg upp till 22 ägg. Första boet som honan lägger sina ägg i brukar vara slarvigt valt och plundras därför ofta av rävar eller kråkor. Fasanhonan lär sig då att gömma sitt bo lite bättre så då lägger hon bara om sin kull med ägg på en bättre skyddad plats. Honan ruvar ensam i 22 till 27 dygn och tar sedan ensam hand om ungarna. Dessa kan flaxa iväg redan efter 12 till 14 dagar. Honan och ungarna håller sedan ihop under en ganska lång tid och övernattar tillsammans. Med förkärlek används då övergivna skatbon.

Fasanen är en stannfågel, men den får ofta matproblem under snöiga vintrar. Den blir då beroende av stödutfodring för att klara sig.

Fakta hämtat från fagel.se