Fågelmatningen öppen

Okt30

30 oktober en fin höstdag med klar luft, soligt med en skön temperatur runt fem plusgrader. Känns att det varit en kylig natt runt nollsträcket.

Idag ordnade jag så att höstens fågelmatning kom på plats, samma ställe som förra säsongen men med lite modernare matare.

Två med blandning av solrosfrön, havre och nötter, en mindre variant med jordnötter.

Senare när det blir kallt kommer jag att sätta upp talgbollar och en fetare kost. Nu är det bara at vänta så kommer fåglar till det färdigserverade bordet. Det tog inte många minuter förrän både Talgoxe och Blåmes kom fram för att kolla läget. Blir spännande att följa fågellivet i Björkbyskogen även denna vinter.

Det är en fin skogsdunge vid norra änden av Vallentunasjön, där solen idag flödade och kastade långa skuggor.

Naturen är verkligen vacker i höstljuset, nu gäller det att ta vara på dessa fina dagar.

Angarn 26 oktober

Okt26

En frisk sydlig vind drog över angarnsjöängen denna dag, med än för årstiden behaglig temperatur + 10-12 grader. Började uppe på Midsommarberget, ner till Byksberget där jag träffade flera ”fågelkompisar” som där tagit vindskydd. Ett tusental gäss rastade vid sjöängen mest Grågås, Jens räknade till 840, troligt fanns där fler som inte kunde ses från Byksberget.

Vitkindad gås, som jag kunde räkna till 73 när jag gick runt sjöängen och kom till ängen nedanför Kusta.

Även ett antal Bläsgås fanns i flocken av Grågås.

Tog vägen nedanför Midsommarberget och förbi fågeltornet med den friska vinden i ryggen. Det har rapporterads Mindre hackspett i det området, idag hördes inget kanske det var för hårt vind.

Efter allt regnande den sista tiden är det gott om vatten.

Vid Hackstakullen slog jag mig ner i lä för att njuta både ägg och ostmacka, helt tomt på fåglar vid utloppet hade hoppats på att där finna knölsvan, ett kryss som saknas i oktober.

Fortsatte mot Skesta hage för att spana in vad som fanns vid matningen som nu är igång, god aktivitet runt fröautomaterna. Där kom en havsörn cirklande på hög höjd.

Korna som betat runt sjöängen hela sommaren är nu borta men vid Skesta hage finns fåren kvar.

Det var gott om rådjur på ängarna, kunde räkna till ett tjugotal i olika konstelationer på ängarna nedanför Kusta och några vid Åsta.

Den friska vinden har sett till att många löv nu ligger som en heltäckningsmatta.

Vid Lundbydiket på väg tillbaka mot Örsta började regnmolnen komma i hög fart, jag hann precis packa in utrustningen i bilen så började det strila ett tunt fint regn. En lång fin naturupplevelse var till ända.

Björns skärgård 18 oktober

Okt20

Nyss hemkommen från den stora bullrande staden Berlin, åkte jag tillsammans med Angarngruppen till ön Björn i Björns skärgård. En större kontrast är svårt att hitta, här ute i havsbandet är det långa stunder bara ljudet av vinden och vågorna som hörs. Vi startade 05:30 från ett mörkt Vallentuna för att vara på plats när det började ljusna.

Från Fågelsundet kördes vi över av ortens sista fiskare Kjell som med en otrolig säkerhet undvek alla grynnor på vägen till fyrön Björn, som ligger längst ut i Björns skärgård, 5 km utanför norra spetsen av Hållnäshalvön. Detta läge gör ön till en utpräglad sträckfågellokal med flest besökande fågelskådare under september/oktober och maj.

Ett fantastiskt ljusskådespel när solen började gå upp vid horisonten.

Jag spanade till en början efter sträckande fågel ut över vattnet, Kustlabb, Tobisgrissla var nya kryss för min del. Storlom, Knipa, Sjöorre, Storskrake, Alfågel, Salskrake, Havsörn, Fiskmås, Gråtrut, Knölsvan och ett sträck med Grågås kunde jag räkna in.

På vandringen runt ön fanns det en hel del tättingar, trastar, gott om Kungsfågel i enebuskarna en som inte orkat längre och hittades död.

Fram på förmiddagen syntes en skarp molnbank, det mulnade på någon timme men sedan klarnade det upp och solen kunde värma lite grann.

För många fågelskådare blev nog dagens höjdpunkt Vikaren som lade sig en bit ut. Med största sannolikhet var där två individer, även om jag inte kunde se bägge samtidigt. De var så pass olika att det borde vara två.

Vikaren skall normalt inte befinna sig på denna breddgrad, utan den naturliga vistelsen är betydligt mer norrut. Fakta hämtat från Wikipedia; Under 1800-talet fanns det några hundratusen vikare i Östersjön och i början av 1900-talet drygt hundratusen individer. Genom jakt kom arten nästan att utrotas. Också efter införande av skyddsåtgärder minskade populationen, troligtvis på grund av miljögifter ( polyklorerade bifenyler) som förorsakade fortplantningsstörningar. Nu finns det omkring 5500 vikarsälar i havet. Beståndet ökar i Bottenviken där cirka 70 procent av alla Östersjövikare lever, längre söderut är stammen tämligen svag, delvis på grund av de milda vintrarna. Jag tog mina bilder på långt håll, en av oss smög ner på den steniga stranden för att fånga bättre bilder.

Den första bilden på denna bloggsida är fotografer med en liten kompaktkamera genom tubkikaren där av en mycket sämre bildkvalitet.

14:00 blev vi hämtade av Kjell som snyggt och prydligt satte iland oss vid bilarna för en återfärd till Vallentuna. En lång dag, med fina naturupplevelser ett stort tack till Andreas i Angarngruppen som såg till att denna utflykt blev av. Återkommer med stor sannolikhet nästa gång det blir aktuellt.

Berlin oktober 2014

Okt18

Åter hemma efter att ha besökt Berlin där vi promenerat, promenerat drygt 1 mil per dag genom Berlins gator och torg.

Läst kartan för att hela tiden veta var vi befann oss och vart vi skulle.

Svårt att förstå att staden för 25 år sedan var uppdelad i öst och väst med en ofattbar lång och hög mur. Det finns en kilometer mur kvar som ett monument över den tiden.

Ett sätt att hålla reda på vad som varit östsidan är att röda och gröna gubben ser annorlunda ut, gubbar med hatt.

Post och teletornet blev hela tiden till ett riktmärke om vi skulle tappa bort oss på kartan (vilket inte hände). Uppe i tornet ett café som snurrade ett varv per 30 minuter, vår plan var att göra ett besök sista dagen innan bussen till flyget. Naturligtvis den ända dagen med regn och gråväder, alltså dålig sikt så det blev inget av med det. När vi första dagen passerade hängde det tre man i liner och putsade fönstren, såg väldigt spektakulärt och farligt ut.

Första kvällen hittade vi en trevlig restaurang nära hotellet.

Norsk lax spikat på en planka, flamberad i cognac, vitt vin ett fint avslut på en lång dag med många intryck.

Centralstationen en enorm anläggning i 4 plan, tågen längst ner såg snarast ut som leksaktåg.

Vi besökte Judiska museet, en skrämmande upplevelse, svårt att ta in. Stasimuseet var tyvärr stängt, det var som en egen stadsdel med 91000 anställda, med hus för allt från arkiv till idrottsanläggning, Även detta svårt att förstå, det finnas flera mil av arkiv med bilder och information av misstänkta.

Ljusfest, där en del av staden hus lystes upp.

Avancerad gatumusikant som hade med sig egen belysning, förstärkare och mikrofon.

Häst-taxi ett populärt nöje för turisterna.

Vid några tillfällen när vi gått långt och länge, åkte vi tunnelbanan som fungerade bra. Rent och snyggt och med korta väntetider.

Vi lockades till KaDeWa, trodde att det skulle vara någon form av marknad, som visade sig vara ett stort, stort lyxigt varuhus där det fanns för mycket av allting.

En bar där det mitt på dagen en vanlig vardag satt det folk, sippade på en Moet Chandon.

Inget för oss, det blev en kaffe tvärs över gatan.

Karl Marx allé lång och bred gata i det forna öst Berlin.

Stora delar av öst Berlin har restaurerads väldigt smakligt.

Sista kvällen en god lammstek.

Mätt och belåten promenerade vi till hotellet i den mörka kvällen.

Lätt att hitta bra at ta sikte på Berlins höga märke.

Tack min underbara hustru för fina och intressanta dagar i Berlin.

Vallentuna 10 oktober

Okt10

Ett Eklöv som innehåller höstens alla färgnyanser. Efter en veckas förkylning kunde jag idag ge mig ut på höstens första runda i för mig kända Vallentuna marker. En härlig höstdag, varm och med svag sydlig vind.

Träden står nu i all sin färgprakt, bäst att njuta innan höstens första hårda vindar drar in, efter det står träden där kala och vi får vänta på våren innan löven åter kommer på plats.

Gick utefter Vallentunasjöns nordliga vik (Kyrkviken) och bort mot Björkby där jag vintertid har vår fågelmatning.

På sjön fanns Gråhäger, Storskrake, Kanadagäss, Storskarv , Gräsänder och en ensam Sångsvan som jag tror var en årsunge. Vilket verkar konstigt, jag letade länge i ”tuben” men kunde inte hitta vuxna individer.

Bland alla nerfallna höstlöv hittade jag en snigel som med en snigels fart försökte komma bort från stigen.

Hösten bjuder ofta på ett fantastiskt ljus över landskapet.

Nästa vecka åker hustrun och jag några dagar till Berlin, långt ifrån Vallentunanaturen, skall bli spännande, har hört så mycket om staden Berlin. Hoppas på att återkomma med lite bilder därifrån.

Fågel kavalkad

Okt5

Här följer en serie fågelbilder på de arter som regelbundet kom till matningen i Aspviken, veckan innan vi lämnade Hälsingland för att vara i Vallentuna tills det vänder och på allvar blir ljusare.

Bergfinken kom i stort antal under september månad, innan dess var det bofinken som fanns mest av. Slutet av september minskade bofinkarna, det var tid att flytta söderut för dessa våra vackra sommarfåglar.

Nötskrikorna kom i ett större flertal än tidigare år som mest sågs 6 samtidigt.

Talgoxe och blåmes hör till de trognas skara.

Tofsmesen sågs i ett exemplar hela sensommaren och hösten.

Grönfinkarna är trevliga bekantskaper, ofta stridiga mot varandra.

Nötväckan den tuffaste av de alla.

Talltitan blev den som var minst rädd när jag fyllde på frön, kunde sitta på närmsta gren och vänta på att jag skulle bli klar.

Vid några tillfällen hade vi besök av den stora favoriten Rödhaken som inte verkade trivas tillsammans med den stora mängd fåglar som fanns vid matningen, höll sig väldigt mycket utanför trots att jag hade speciell mat för just Rödhaken. Det har varit väldigt trevligt att ha så mycket fågel omkring huset hela sommaren, underhållande att följa deras strävan efter föda.