Gräsgrön guldbagge 15 juli Aspviken.

Den här gröna pärlan hittade jag mumsande på en älgört nära dikeskanten, fullständigt oberörd över mitt närmande. Den skimrade vackert mot den nästan vita älgörten.

Cetonia aurata är guldbaggens latinska namn, den är en skalbagge i underfamiljen guldbaggar. Den är mellan 14 och 20 millimeter lång och livnär sig på nektar, syns ofta på blommor. Den flyger ofta i solsken, till skillnad från andra skalbaggar kan den flyga utan att lyfta på och sära på täckvingarna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning genom vilken flygvingarna kan fällas ut.

Den förekommer i större delen av Europa och österut genom norra Asien till Sibirien. I Sverige är den vanlig upp till Jämtland.

Guldbaggen genomgår fullständig förvandling med de fyra utvecklingsstadierna ägg, larv, puppa och imago. Livscykeln är tvåårig och den största delen av levnadstiden tillbringas som larv, som fullbildad skalbagge lever den bara i några veckor. Larven lever i håligheter i murket trä där det samlas mulm eller i jorden. Dess föda är olika multnade växtdelar. Efter en övervintring förpuppar den sig i juni eller juli. De fullbildade skalbaggarna kommer fram till våren, i april eller maj beroende på skillnader i klimatet i olika delar av utbredningsområdet.

Fakta hämtat från Wikipedia.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Annonser

Blåbock Aspviken 4 juli

Den här juvelen med sin fantastiska blåa färg hittade jag i en dikesren inte långt från stugan. En färg som får mig att tänka på bilarnas metallicfärg (något som kostar extra) i naturen är det säkert gratis.

Finns inte så mycket information att hämta, men den tillhör långhorningar, den blir mellan 8-13 mm är svart och har läckra blå täckvingar.

Den föredrar vita blommor där den äter pollen, den är vanlig i hela landet förutom de nordliga fjällnära skogarn och Skåne.

Prästkragar, hundkäx och älggräs tillhör favoritblommorna.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Humlebagge Aspviken 21 juni

Om jag skulle få vara en skalbagge, skulle jag välja humlebaggen Trichius fasciatus. Humlebaggen är en riktig livsnjutare. Den kan sitta i en och samma blomma i flera dagar och bara äta pollen. Den humlelika utstyrseln med gulsvarta täckvingar och tät kroppsbehåring, skrämmer bort potentiella fiender. Så varför bekymra sig? Detta hämtat från Artsidan

Kan hålla med om det, har sparat ett område på gräsmattan med prästkragar, under en solig dag med lite vind satt humlebaggen kvar helt obekymrad om en närgången fotograf.

Humlebagge är en insekt tillhörande skalbaggfamiljen bladhorningar. Ses ofta på blommor där den äter pollen.

Som larv lever den i murket trä, gärna björk. I Sverige betecknas arten som livskraftig och reproducerande.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Vanlig snytbagge, Aspviken 10 juni

Hittade denna på trappen till utedasset, den är ungefär 10-13 millimeter, det är först i närbild som det går att se mönstret och det lite skräckinjagande utseendet.

Det latinska namnet Hylobius abietis, den är en skalbagge som tillhör familjen vivlar (Curculionidae). Vuxna snytbaggar kan hittas året om även om dessa vanligtvis övervintrar under vintermånaderna. De som är redo att reproducera sig söker sig till områden med stubbar av barrträd i vilka ett ägg om gången läggs (en till två gånger om dagen) under marken invid tjocka rötter eller i närheten av dessa. De kan med stor precision genom luktsinnet hitta platser att gräva ner sig i, parningen sker vanligtvis i marken.

Snyltbaggen betraktas av skogsindustrin som en skadeinsekt då deras levnadsätt orsakar omfattande skador på nyplanterad skog. Skadorna uppkommer främst då de nykläckta snytbaggarna på hösten gör ett så kallade näringsgnag innan de blir utfärgade och könsmogna. Totalt görs tre gnag per år, vår, sommar och höst.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Harlekinnyckelpiga 12 oktober

Harlekinnyckelpiga (Harmonia axyridis) är en skalbagge Coccinellidae inom familjen nyckelpigor (Coccinellidae).

Hyresföreningen där vi bor bytte i går kodnumret till porten vilket tydligen inte denna harlekinnyckelpiga fått information om.

Det naturliga utbredningsområdet för harlekinnyckelpigan är östra Asien, men i och med att den används som biologisk bekämpning mot bladlöss har den fått spridning även i andra världsdelar. På grund av att den konkurrerar ut inhemska arter klassas den i Europa som invaderande främmande art.

I Europa började den säljas i mitten av 1990-talet. Bara några år senare (2001) upptäcktes de första acklimatiserade exemplaren i Belgien. Andra länder har därefter i rask följd gjort liknande observationer: Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien, Luxemburg och Schweiz.  I Norge och Danmark påträffades den första gången 2006. I maj 2007 gjordes det första svenska fyndet av denna art, i Malmö.

Att harlekinnyckelpigan blivit ett populärt biologiskt bekämpningsmedel har flera förklaringar. Den är mycket glupsk och klarar sig bra i skiftande livsmiljöer. Dessutom är den enkel att föda upp. Den har mycket bra fortplantningsförmåga och är en allätare som kan matas med annat än just levande bladlöss. Det här gör produktionskostnaden lägre än för andra nyckelpigearter som också används inom biologisk bekämpning, till exempel tvåprickig nyckelpiga. Dess huvudsakliga föda är bladlöss men den äter även andra mjuka insekter som bladloppor och sköldlöss eller ägg och larver av vivlar, fjärilar och bladbaggar. Användandet av harlekinnyckelpigan inom biologisk bekämpning har dock fått oönskade effekter. Det man ser är att den med sitt aggressiva beteende och sin anpassningsbarhet snabbt etablerar sig i den naturliga faunan och att den tränger ut andra arter.

Än så länge är det svårt att säga vilka ekologiska konsekvenser utvecklingen kommer att få. En undersökning i Belgien visar att det framförallt är nyckelpigearter som är starkt specialiserade på en viss sorts föda eller livsmiljö vars existens kan komma att hotas.

All fakta hämtat från Wikipedia.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Purpurlöpare, Aspviken 25 maj

Nu är det en härligt tid för att hitta de små krypen som kommer fram med ljuset och värmen. När jag klippte gräset så fick jag syn på denna skalbagge en Purpurlöpare ( Carabus violaceus) som tillhör familjen jordlöpare.

Ett annat namn på arten är violett jordlöpare.

Purpurlöparen är allmän i hela Sverige förutom längst upp i norr. Finns i större delen av Europa, arten är reproducerande i Sverige

Den är ett nattaktivt rovdjur som springer ifatt sina byten, som till exempel sniglar och andra småkryp, även larven är ett rovdjur.

På dag tid finns den mest under stenar, bark eller liknande ställen.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Tordyvel 19 juli

Hittade detta lilla kryp liggandes på rygg med benen sprattlande i luften, tog naturligtvis upp den för en närmare titt och fotografering. Har nu fått reda på (se text nedan ) att jag har fått tio synder förlåtna, härligt undrar hur många det finns kvar?

Tordyvlar (Geotrupidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar.

Tordyvlar är vanligen glänsande svarta och lever till stor del på djurspillning, speciellt från betande däggdjur.

I svensk folktro ansågs tordyveln vara en lyckobringare. Därför fick man inte döda en tordyvel, utan måste behandla den med respekt. Om hittade en tordyvel som ramlat på rygg och vände den rätt skulle man få tio synder förlåtna. Tordyveln hade också en varslande roll. Om årets första tordyvel kom fort flygande skulle vårens arbete förlöpa smidigt, om den hade löss mellan frambenen borde sådden inledas tidigt och om den hade löss mellan bakbenen var det bäst att dröja med sådden

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©