Tranor vid Hornborgasjön 2016

Okt31

Tidig morgon vid Hornborgasjön, för att vara med när tranorna kommer inflygande från nattens ståplats i norra delen av sjön.

I det tidiga morgonljuset kommer de ljudligt trumpetande.

De kommer ofta i grupper, ljudet stiger för varje minut.

Snart börjar det bli svårt att hitta plats att landa.

Bjurums kyrka med tranor en mycket vanlig syn så här års. Luften fylls av inflygande tranor det känns som om de kommer från alla håll.

Det var potatisen som en gång i tiden bidrog till att tranorna valde att rasta vid Hornborgasjön. Men det är länge sedan de kunde hitta de åtråvärda knölarna på fälten runt Dagnäs och Bjurum.

Idag bjuds tranorna på korn. Mängderna varierar, men i storleksordning 150 ton korn sprids på tranfälten varje vår.

Om tranan känns stor när den flyger så blir den större och pampigare på marken. En vuxen trana är ungefär 115–130 cm lång, har ett vingspann på 200–230 cm och väger 4–6 kg.

Tranorna anländer i mars – april och flyttar söderut i september – oktober.

I Sverige häckar tranor mer eller mindre sparsamt i hela landet utom i fjällen, dock mer sällan utefter sydkusten och kring Göteborgstrakten.

Tranor som häckar i södra Sverige övervintrar i regel i sydvästra Spanien, de som häckar längre norrut har sina vinterkvarter i Tunisien. Extremadura är Europas viktigaste övervintringsplats, i regionen finns från slutet av oktober till och med februari varje år cirka 75000 tranor.

Där lever de bland annat på ekollon och restsäd som blivit kvar på fälten efter årets skörd. Mellan vinter- och sommarkvarter tar det cirka tre veckor.

Lunnefågel, Runde 2016

Okt30

Lunnefågelns vetenskapliga släktnamnet Fratercula betyder ”den lille brodern”.
I juni besökte hustrun och jag Runde en ö längs den norska västkusten, där vi bland annat fick uppleva Lunnefåglar. Det går inte annat än tycka om dessa till utseendet annorlunda fåglar.

Lunnefåglar är skickliga simmare och dykare. De flyger oftast mycket lågt och snabbt över vågorna med surrande rörelser av de korta vingarna. Lunnefåglar kan bli gamla och man har hittat individer i Skottland som är äldre än 30 år.

Lunnefågeln häckar kolonivis på gräsbevuxna branta sluttningar på öar och vid klippiga kuststräckor. De placerar sina bon i jordhålor i gångar och små hål i stenrösen intill kustklippor. När ungarna är uppfödda i augusti sker en för hela kolonin synkroniserad avfärd då föräldrarna tar sina ungar på en promenad ut ur bohålan och ner till vattnet för att före gryning ha simmat långt ut till havs. Denna avfärd sker vid olika tidpunkter beroende på vilken latitud kolonin ligger på, vilket innebär att den sker senare i norr än i söder. De unga lunnefåglarna återvänder till häckningsplatsen som tidigast två år efter att de kläckts men då bara för att studera de adulta fåglarnas förehavande. De bildar par och häckar först vid fem års ålder.

Lunnefågel har ett uppvaktningsbeteende som den delar med andra arter bland alkor och tärnor, nämligen att hanen överlämnar mat i form av småfisk till honan. Detta sker både före och under äggläggningen. Detta beteende fungerar både som ett sätt för honan att se till att hon parar sig med en duglig hane, likväl som hanen genom att föda honan ser till att äggen på detta sätt blir av god kvalitet.

Fågelns föda är små blötdjur och fiskar och ett normalt födointag för en adult fågel ligger på 100–130 gram. Vid kolonierna livnär den sig främst på tobis men även sill och skarpsill. Normalt fångas småfiskar som mäter mellan fem och tolv cm med en maximal höjd på 23 mm.

Fakta hämtat från Wikipedia

Tranors kamp Hornborgasjön 2016

Okt27

Kan detta vara trandans eller bara ett sätt att bestämma rangordning eller allmänt bråk?

Bland alla tusentals tranor vid Hornborgasjön utkämpas det strider, det är trångt så det är inte så konstigt att det blir lite fight ibland.

Det slutar ändå oftast lyckligt det är nog mest ett spel som måste göras.

Lite närmare bilder ser det ändå ut som en allvarlig lek.

Kricka

Okt26

Kricka (Anas crecca) tillhör gruppen simänder inom underfamiljen änder. Den kan bilda stora flockar utanför häckningssäsongen. Under häckningen förekommer den främst i skyddade våtmarker. På land är den, i jämförelse med många andra änder, ganska snabb och lättrörlig.

I Sverige häckar krickan över hela landet men är talrikast i mindre insjöar i Norrland. Den svenska populationen flyttar i september/oktober, främst till Nederländerna och Storbritannien, och återkommer vid islossningen i mars och april. I Skåne kan den räknas som en stannfågel.

Under häckningsperioden lever den främst av vattenlevande insekter, som kräftdjur och dess larver, blötdjur och maskar. Vintertid lever den istället främst vegetation som frön, vattenväxter olika sorters gräs, som starrgräs. Krikan är dagaktiv under häckningssäsongen medan den främst födosöker i skymningen eller till och med nattetid under vintern.
Parbildningen sker i vinterkvarteret och de når häckningsområdet tillsammans i början av mars. Häckningen påbörjas några veckor senare men inte förrän i maj i det nordligaste häckningsområdena.
Boet består av en fördjupning i marken som fodras med torra löv och dun, och placeras väl skyddat i tät vegetation i närheten av vatten. Hanen lämnar honan så fort hon påbörjat att lägga äggen och flyttar en längre eller kortare sträcka till specifika sjöar där han slår följe med andra hanar för att rugga. Hanarna flyttar vanligtvis separat och möter ofta sin avkomma först i vinterkvarteret. Honan lägger vanligtvis 8-11 grönaktiga och äggen ruvas i 21–23 dagar. Ungarna lämnar boet snart efter att de kläckt och tas om hand av mamman i 25–30 dagar, tills de är flygfärdiga.

Hanen har ett karakteristiskt upprepande visslande läte som hörs på våren utan uppehåll och som kan beskrivas som kriick. Det svenska namnet och det vetenskapliga namnet anses vara ljudhärmande och syfta på hanens läte om våren. Den har tidigare bland annat kallats för krickand, knikand, kräcka och kräka.

Sångsvan Tysslingen 2016

Okt23

Så här års ser vi hur Sångsvanar i sina V-formationer drar söderut till varmare trakter för att övervintra. När det vänt och ljuset börjar komma tillbaka så återvänder de till oss igen. Tidigt på våren då det ännu inte blivit helt isfritt, det går att hitta föda trots allt.

Bilderna är tagna mitten av maj från ett gömsle vid sjön Tysslingen i Närke.
Jag kommer att återkomma med fler bilder på Sångsvanar.

Blåmes Vallentuna 20 oktober

Okt22

Blåmesen en av våra vanligaste stannfåglar, som ofta finns i vår närhet. Det här exemplaret ägnade sig under en längre tid att äta av de mogna rönnbären. Fortfarande finns det gott om föda i skog och mark.

Bilderna talar sitt tydliga språk, här behövs inga mer ord.

Sidensvansar

Okt21

Bällstaberg i Vallentuna har idag invaderads av 700-1000 Sidensvansar.

Det blev en magisk upplevelse att stå med alla Sidensvansar som flög omkring i stora grupper, slogs sig ner tillfälligt i trädtoppar för att snabbt lyfta och flyga runt runt.

Hade naturligtvis hoppats på att de skulle slå sig ner på bra fotoavstånd men under tiden jag var på plats, men flockarna uppträdde väldigt rastlöst.

Hoppas på morgondagen att det blir möjlighet till närmare bilder. Det blev en mäktig upplevelse något åt Hitchcokvarning (filmen fåglarna)

Vallentuna 20 oktober

Okt20

Nu går det inte att snacka bort hösten, den är här med fantastiska färger, löv som sakta faller till marken.

Trastarna äter av rönnbären som nu är lite övermogna.

När solen bryter igenom de lätta grå molnen spricker trädens färger ut i ett inferno av gult och rött.

En fjäder från en av de otaliga kajor som samlas runt kyrkan.

Blåmesar och Bergfinkar njuter av höstens röda bär.

Avslutningsvis en höstfärgskavalkad.

Påfågelöga

Okt18

Påfågelöga (Inachis io) är en fjärilsart; den enda i släktet Inachis. Den förekommer i stora delar av Europa och Asien.

Påfågelögat har ett vingspann på 55-65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsakligen på nässelblad och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna sina favoritblommor.

Fjärilen övervintrar som vuxen, och kan därför ses mycket tidigt på våren. I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året.

Påfågelöga har fått sitt namn från de ögonliknande fläckar på fjärilens vingar som påminner om påfågels fläckar på fjäderdräkten.

Faktatext från Wikipedia

Akrobatisk Grönsiska

Okt17

Det har varit många grönsiskor vid vår matning denna sommar. Ibland ser vi de som gör det svårare än att komma fram till fröautomaten, som gör akrobatiska övningar för att hitta föda.