Tordyvel 27 september.

Sep27

Slutet av september, nu är det inte många insekter i farten här i södra Norrland. I går hittade jag dock en tordyvel, efter lite studerande i insektsböckerna så tror jag mig kunna säga att detta är en skogstordyvel som är en skalbaggsart.

Skogstordyveln (Anoplotrupes stercorosus) förekommer från Skåne till Lule lappmark.

Den lever på ruttna svampar, spillning, förmultnande växtdelar och ruttnande kadaver.

Den hittas framförallt under försommaren och hösten i skogar, betesmarker och i jordbrukslandskap.

Fullbildade tordyvlar bildar par och uppvisar omsorg om avkomman genom att gräva ett slags bo, i form av gångar i marken med flera kammare där äggen läggs, genom att gräva ner föda till larverna. Boet kan grävas ned till cirka 30 centimeters djup. Den nya generationen visar sig först nästa sommar, då larvutvecklingen tar ungefär 10 månader.

Tjäder 26 september.

Sep26

Nu börjar det bli lite stressigt, vi har ännu inte sett någon björn denna sommar. Vi far nu runt på kända skogsvägar ser björnspillning på många ställen men inge björn ännu, har ett några dagar kvar innan vi lämnar det björnrika Hälsingland.

Väldigt ofta ser vi tjäder många fler en tidigare år, i dag efter att farit runt på skogsvägarna så mötte vi två stiliga tuppar när vi svängde ner på vår väg.

Pampig fågel, går ofta på vägarna flyger ogärna spatserar ner i diket och försvinner.

Bergfink 25 september.

Sep25

Mitt förra inlägg handlade om bofinken som flög in vårt fönster men klarade sig bra. I dag gjorde en bergfink samma misstag.

Det är minst 40 bergfinkar nu vid matningen konkurrerar om solrosfröna tillsammans med ett antal bofinkar.

Bergfinken häckar Norrlands björkskogar och videsnår, sprider sig långsamt söderut i landet. Den övervintras i centrala o södra Europa, vissa år kan ett antal stanna i södra Sverige.

Bergfinken har även kallats norrkvitt och luleåsiska.

Efter fem minuter tyckte den att det fick räcka med fotograferande så den flög upp under taket för att få lite lugn o ro, satt en stund flög sedan i väg troligen tillbaka till matningen.

Bofink 21 september.

Sep22

I dag hände det som ibland sker när det som vi har fågelmatningen ganska nära huset, att någon individ snabbt drar i väg och krockar med fönstret.

Oftast så klara de krocken bra, den här bofinken blev lite yr men efter en stunds fotograferande och vila så flög den i väg på stabila vingar.

Klart jag passar på att ta närgångna porträtt och kan studera på nära håll hur fantastiskt vackra de är.

Bofinken var den första arten som jag lärde mig känna igen, har sedan dess tyckt den är så fin och så kommer den med våren, välsjungande hörs den tidigt och länge.

Nu dröjer det inte så länge innan den drar söderut, vid matningen har den sedan en tid hård konkurrens av sett stort antal bergfinkar.

Vitmossa 18 september.

Sep18

Att bara slå sig ner vid en vanlig vitmossa, nyfiket titta närmare på alla dessa formationer som skulpteras fram.

Det finns så fantastiska former överallt i naturen, och de är inte skapade av människor. Helt på egen hand vilket gör det så vackert, det är helt klart så att vi inte ska vara med o kladda överallt.

”Målande kamera” 17 september.

Sep17

(ICM (Intentional Camera Movement) låter högtravande och lite märkvärdigt så det få bli ”målande kamera” i framtiden här på bloggen.

Vissa av bilderna är tagna med fish-eye-objektiv vilket ger den runda känslan.

Ett spännande sätt att leka med kameran, som ibland kan ge annorlunda spännande bilder.

Aspviken 13 september.

Sep13

Förmiddagen ägnade jag åt att klyva ved, lite sent på året men de hinner torka till nästa höst. Såg hur en som jag trodde humla slog sig ner på en björkkubbe, snabbt in efter kamera med macroobjektivet. Fick en paus från vedklyvningen, smög nära och såg hur den åt av den nyfällda björken.

Tanken slog mig efter en stund inte är det väl så att humlor äter trä, där finns inget av deras föda (pollen).

Vid datorn kunde jag konstatera att det inte var en humla, saknar den obligatoriska antennerna. Då kommer frågan vad kan det vara liknar ju trots allt en typ av humla. Har fastnad vid att det är någon art av blomfluga, det finns massor av olika blomflugor, Jag kan trots lite letande inte fastställa vilken detta är.

Åkervinda 10 september.

Sep10

Svårt att tro men denna vackra blomma hör till de svåra ogräsen, Åkervinda (Convolvulus arvensis) en art inom familjen vindeväxter.

Varje blomma kan ge upp till 500 frön, fröna kan överleva i jorden i upp till 20 år innan det gror.

Det finns odlade former med blommor i många olika färgställningar. I det vilda finns den upp till mellersta Norrland.

Det här exemplaret hittade vi (hustrun) i ett dike i Lill-Jansskogen, tyckte den absolut var värd att lägga sig på knä för att föreviga.

Ekollon 9 september.

Sep9

En ny upptäckt för mig, hur vackert ett ekollon är.

Inget jag tidigare tänkt på men i fredags när vi gick till ugglorna i Lill-Jansskogen passerade vi gamla fina ekar med många ekollon på tunga grenar.

Ekollon är en nöt som är fästade i en ollonskål (cupula). Att ha nötter i cupula är gemensamt för alla bokväxter.

Jag blir aldrig för gammal att lära nytt i naturen, bara att vara nyfiken så hittas det saker som jag inte tänkt på eller brytt mig om.

Löv fascinerar mig med sin former färger och olika mönster. Snart kommer de riktiga höstfärgerna då är det bara njuta och hitta nya bildvinklar.

Kattugglorna, Lill-Jansskogen 8 september.

Sep8

Är tillfälligt hemma i Vallentuna och passade på att besöka de två trogna kattugglorna som häckar i Lill-Jansskogen. Nu satt det ”gamla” paret i sitt träd, enligt rapporter under sommaren har det fått två ungar som nu har lämnat föräldrarna.

Det gör mig på så gott humör när jag besöker dessa spännande fåglar, hoppas ad blir kvar länge i sitt gamla träd.