Aspviken 8 juli

Vi har haft den stora glädjen att ha kusin G med fru H på besök, trevlig att få besök ända från Västerhanninge. Mycket att prata om, naturen är ett gemensamt ämne. Fru H är odling-kompostexpert med grodor (paddor) som sitt stora intresse och stora kunskaper i ämnet. Kusin G älskar alla småkryp allt från de minsta krypen till fjärilar och fåglar, bägge imponerande duktiga på växter, där har jag mycket att lära mig. Vi gjorde en dag med besök vid naturreservatet Ensjölokarna,  urskogsområde norr om Ramsjö, och sedan till Gröntjärn som jag i ett tidigare inlägg presenterat.

 

                                   Urskog, naturens egna konstverk.

Ensjölokarna en unik urskog.

1924 skyddades skogen kring Stora och Lilla Ensjöloken. Loke betyder ”liten vattensamling i skogen”. Här finns en av Sveriges finaste urskogar. På håll möts vi av en skogssilhuett som är typisk för gammal skog. Konturen av gamla tallar med platta kronor och långsmala grantoppar med glest sittande grenar skiljer urskogen från den omgivande produktionsskogen.

 

                         Inte lätt att ta sig fram, men en fascinerande natur.

Ensjölokarna är en minimal rest av en urskog som för ett par hundra år sedan täckte väldiga arealer i Norrlands inland. De äldsta träden är mellan 300 och 400 år gamla och har en imponerande omkrets på upp till två meter. Ett kännetecken för gammal, orörd skog är att det finns gott om död ved, både i form av stående träd (torrakor) och liggande stammar (lågor).
Många av träden bär spår av skogsbränder. På en tall finns spår som tyder på att den har överlevt hela sex bränder!!! Den senaste större branden inträffade 1855.
Branden gynnar lövträd och tall på bekostnad av gran. Inslaget av tall blir större eftersom tallen med sin tjocka bark och högt upphissad krona, klarar en brand bättre än granen. Där branden öppnar upp har unga lövträd en chans att etablera sig.
Vi avslutade med en kopp kaffe med hustruns goda kaka, konstaterade att det inte bara fanns mycket gamla träd, området är ett paradis för myggen. Hustrun gick också på en huggorm, en riktigt stor bjässe, inte ofta vi stöter på orm här skogarna.
Fakta om Ensjölokarna enligt Länstyrelsen Gävleborg. www.x.lst.se

                       Urskogen är också myggens drömtillvaro.

Nu drog vi vidare till Gröntjärn för nästa kaffepaus nu med den goda äggmackan.

 

Denna dag lever Gröntjärn upp till sitt namn, utan att behöva dra färgerna i Photoshop.

                   Här fick vi se en stor mängd grodyngel.

 

            En orädd, nyfiken bofink  på närgånget besök.

Fick lära mig lite om blommorna i området, inte ofta jag tittat neråt på det viset, nu när det inte så mycket till fågelliv, ungarna är ur holkar och bon, inte är det mycket att sjunga för längre och i löven är det svårt att hitta. Då är det tid att lära mig lite mer om annat i naturen. Enlig G så är fjärilar trevliga att studera, ofta väldigt vackra och sköra, men så svåra att fånga med kamerans hjälp. Försökte jaga en svart vacker fjäril utan att lyckas få den på bild. Häromdagen lyckades jag ändå fånga en, men hann bara ta en bild sen fladdrade den iväg och jag efter men hade inte en chans att få fler bilder. Fråga vad heter den??

                       Fjäril, men vad heter den??

                                                             Kattfot.

 

                                         Kärringtand.

 

                      Åter Aspviken, upptäckte vi denna groda en sjögroda enligt fru H .

                             Humlan arbetar på och gör sitt enormt viktiga arbete.

 

                      Storskraken lyfter över Bäckesjön.

 

Det är nu en underbart vacker tid på året, inne i växthuset börjar nu både tomater och gurkan att skjuta fart.

 

 

Björnspaning Hamra 4 juni

Då äntligen skulle vi få skåda björn i den fria naturen, började med att äta en god öring med romsås på Hamra Konferens & Vildmarkscenter. Vi skall tillbringa en natt ute vid en myr i ett gömsle för att få se och fotografera björn. Vi fick noga förklarat för oss att absolut inte lämna gömslet förrän morgonen därpå, och då efter att ha pratat högt och slamra lite med saker vi hade med oss i gömslet.

                                Gömslet där vi skulle tillbringa natten.

Vi gick in 19:30, installerade oss efter bästa förmåga, hade blivit varnade för att det skulle vara väldigt mycket knopp och mygg, vi hade laddat upp med mygghattar och massor med myggolja, nu blev natten lugn vad det gällde de små aggressiva insekterna, vi har mer myggsurr hemma i sovrummet än i gömslet, skönt då det var lättare att koncentrera sig på björnen.

Hustrun spanar, ivrig på att få se björnen.

Inget hände, började bli trött på att bara spana ut i det lilla fönstret, hade förberedd kameran för att kunna vara snabb och inte störa. Då 22:00, plötsligt kom han den stora, vackra, med snälla ögon utanför gömslet. Kan utan överdrift säga att pulsen höjdes och adrenalinet återfanns där någonstan ovanför öronen. Vi mumlade till varandra, oj vad den är stor, kameran gick varm.

                       Den bara stod där inom kamerahåll, fantastiskt.

Detta möte mellan min kamera och en fri björn har jag längtad efter i många år, nu fanns den rakt framför mitt objektiv, mäktigt, mycket mäktigt. Ingen oro för att bli angripen, björnen nyfiken men på sin vakt för ljud och lukt, kamerans ljud blev lite för mycket tror jag, han drog iväg en bit men stannade lyssnade återkom efter ett tag.

                   Maten fanns ju kvar och vi befann oss i gömslet och var ingen fara.

 

                       Det sprutar ordentligt när denna bjässe drar iväg över myren.

 Jag fick mina bilder, björnen småsprang bort mot skogen, ja då har jag bilder, de eftertraktade, kunde nu luta mig tillbaka, njuta lite kaffe och tycka att livet är bra ljuvligt. Igen vid 00:15 kom han tillbaka lika ljudlöst som förra gången, nu blev det på grund av mörkret inga bilder, bara att njuta av detta fantastiska djur, smidig och väldigt muskulöst. Besöket denna gång utan kamera, men ändå något som etsar sig fast på näthinnan. Nu bara att hoppas på ett besök till då gärna när morgonljuset tänds så att kameran kan komma till igen. Jag somnade in någon halvtimme, hustrun höll vakt, där i skymningen kom det en vacker räv, sprang omkring lite hur som helst en bit bort. Hade förväntat mig att få se korpen på nära håll men inte denna gång. Vi spanade, spanade efter att björnen skulle dyka upp där i morgondimman som långsamt lättade med solens hjälp. Vet inte om vår björn tyckte det räckte, men han återkom inte fler gånger och vi höjde våra röster och hustrun sjöng högt och ljudligt så att vi kunde ta vårt pick och pack till bilen för en fin bilfärd i en underbar sommarmorgon. Sömniga efter en natt utan egentlig sömn och en massa spänning sov vi några välbehövliga timmar.

                      En härlig morgon i det norrländska björnriket.

Dimman lättar med solen hjälp och ger oss ett skådespel i världsklass.

Stort tack till Hamra Konferens & Wildmarkscenter för denna mycket speciella natt i en underbar natur och förståss BJÖRNEN.