Kattuggla 21 januari

Jan21

Idag tog jag mig till Norra Djurgården för att titta till kattugglan som brukar sitta i sitt gamla träd. När jag kom såg jag att den satt där väldigt fint, jag började plocka fram kameran ur ryggsäcken. När jag tidigare varit här har ugglan suttit stilla utan att bry sig om att jag rörd mig nedanför, idag hann jag inte ta första bilden innan ugglan gömde sig. Det var inte vad jag räknat med, bestämde mig att försöka vänta för att se om den kom fram igen.

Efter några minuter kom en ilsken nötskrika, satte sig ovanför ugglan och skrek som bara nötskrikan kan. Nu blir det nog inga bilder, men nötskrika gav upp, jag stannande kvar i hopp att ugglan ändå skulle titta fram igen. Som fågel/natur fotointresserad så är det tålamodet att vänta som är det viktigaste för att få bilder, efter en timmes väntan så tittar den försiktigt fram.

Ugglan och jag fick ögonkontakt, vi tittade på varandra, min närvaro accepterades så att jag kunde låta kameran göra sitt.

Innan jag gav mig iväg så somnade kattugglan in. Tack för denna gång alltid lika roligt att vara på plats.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

Kattuggla 6 december

Dec6

I dag tog jag en tur till norra Djurgården för att se om kattugglorna satt kvar i sitt gamla träd. När jag kom så satt en av dom fullt synlig, kul för förra gången såg jag ingen. Snabbt tog jag några bilder på fri hand, vilket är knepigt eftersom det är väldigt dåligt ljus där i skogen och december är inte den ljusaste månaden.

Under tiden jag monterade upp stativet, kröp ugglan ner i boet, oj skulle jag inte få fler bilder. Hade kaffetermosen och en macka med, så jag satte mig för att vänta. Tog ungefär 10 minuter så tittade den fram lite försiktigt som att kontrollera att jag var kvar.

Så här har dom inte reagerat vid mina tidigare besök, det förbryllade mig varför så ”blyg” nu ?

En nötskrika kom och satte sig och skrek alldeles ovanför boet, det kom en till på en gren bredvid och förde ett oväsen som bara nötskrikkor kan åstadkomma. De höll konsert, under tiden försvann kattugglan ner och gjorde sig osynlig.

När nötskrikorna tystnad och dragit iväg så tittade ugglan försiktigt fram med ett öga, tyckte tydligen att det var bäst att gömma sig igen. Jag satt kvar, trots att kaffet var slut men efter en kvart utan att den vågade sig fram gick jag vidare. Tror inte det var mig som den var rädd för, utan nötskrikorna fanns hela tiden i närheten som gjorde det olustigt att sitta synlig.

Nötskrika 26 september

Sep26

Så nu har även skogens fågel kommit fram till matningen, ser ofta nötskrikan när vi är i skogarna under sommaren. En skygg fågel som genast drar iväg när vi rör oss. I slutet av september brukar de komma fram till vår matning just nu så är det fyra som förser sig, med jordnötter men även solrosfrön.

Nötskrikans latinska namn Garrulus glandarius – vilket betyder, sladdrande, ätandes ollon.

Nötskrika leve i alla typer av skog, men trivs bäst i äldre blandskog, framför allt med inslag av ek, eftersom ekollon är en viktig vinterföda. Nötskrikan förekommer allmänt till tämligen allmänt från Skåne till södra Lappland och södra Norrbotten. I de inre delarna av norra Norrland är dock arten ovanlig.

Födan består av ekollon, bär, insekter, smågnagare, fågelägg och daggmaskar.

Boet är vanligen beläget på några meters höjd intill stammen i en gran. Båda könen bygger boet av tunna kvistar, invändigt fodrat med rottrådar

Kring sekelskiftet förekom Nötskrikan upp till mellersta Värmland, centrala Dalarna och längs Norrlandskusten upp till södra Norrbotten. På 1900-talet har arten därefter gradvis expanderat norr- och västerut in i skogslandskapet och numera uppskattas den svenska populationen till 200.000 – 400.000 par. De flesta individer är stannfåglar, men ungefär vart femte år brukar Nötskrikan lämna landet i stora mängder med destination Danmark. Dessa masssutvandringar sammanfaller enligt studier med dåliga ek- och bokollonår.

Nötskrikan har i gamla tider ansetts både som en oturs- och lyckofågel. I Ljusdal kallar man fågeln för potatisskrika. Då man ser den, är man övertygad om att man ska få tur. Å andra sidan trodde man i 1700-talets Småland att om Nötskrikan under vintern kom fram till husen, blev det blidväder. Därför kallades den i Växjötraken också för blidkråka

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

Nötskrika 6 augusti

Aug6

I dag kom en ung nötskrika fram från skogen, ungdomligt oblyg brydde den sig inte så mycket om en närgången fotograf. En vuxen nötskrika är betydligt skyggare och flyger iväg väldigt snabbt.

Nötskrikans latinska namn Garrulus glandarius – vilket betyder, sladdrande, ätandes ollon.

Dialektalt har nötskrikan haft flera olika namn exempelvis på Gotland där den kallats aidskräika eller aldskreika. På fornnordiska betyder ”aldin” generellt trädfrukt medan det på fornsvenska innebar ollon. På samma sätt kallades den i Blekinge för akarnaskrika där ”akarn” på blekingskt bygdemål betyder ollon. Den har också bara kallats ollonskrika. I Östergötland har den kallats kornskrika och i Skåne för skogskata. I delar av Norrland har den kallats rågskrika och lokalt har den även kallats pärskira, ”pärskrika” och skogsskira.

I Ljusdalsområdet kallas nötskrikan för potatisskrika. Då man ser den är man övertygad om att de ska ge tur.

I folktron i vissa delar av Sverige ansågs nötskrikan vara en lyckobringade fågel, som exempelvis kunde ge god jaktlycka. I andra delar av landet var den däremot en olycksfågel och där ansågs det att om man stötte på en nötskrika när man var på väg någonstans i ett ärende så var det bäst att vända om.

Tivoliparken 12 mars

Mar13

Våra flyttfåglar börjar nu återkomma, Sävsparv blev ett årskryss när jag hade en härlig stund vid en för mig ny lokal. Tivoliparken Bergshamra norr om Stockholm.

Större hackspetten bearbetar gammal gren i jakten på föda.

Gröngölingens märkliga läte hördes länge innan jag kunde lokalisera den.

Två nötskrikor jagade varandra vilt, stannade upp en stund bland trädtopparna.

Nötskrika

Okt13

Nötskrikan var en av de arter som Linné ursprungligen beskrev i sin Systema Naturae från 1700-talet. Han placerade den i gruppen med kråkfåglar under namnet Corvus glandarius.

I Sverige häckar den allmänt i de södra och mellersta delarna, samt upp till och med mellersta Norrland. Nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel.

Vingarna är korta och trubbiga, stjärten lång och avrundad, fjäderbeklädnaden yvig och silkeslen och huvudet har en tofs. Kroppslängden är 32-37 cm, vingspannet 54-58 cm. Den väger ungefär 170 gram. De flyger tyst och svävande och rör sig med lätthet mellan träden. På marken är deras rörelser mer otympliga och hoppande.

Vanligast är ett högljutt skränande läte, (räk, räk) som används som varnings- och lockläte. Nötskrikan har också ett jamande läte som liknar ormvråkens och kan härma andra fåglar, särskilt duvhöken. Dessutom har den en lågmäld sång.

Nötskrikan Garrulus glandarius lever parvis under häckningstiden, annars familjevis eller i spridda flockar. Boet placeras i träd, ofta gran, 2-10 meter över marken. Det består av grenar och strån som invändigt fodras med rötter, mossa och liknande material. Äggen 5-8 stycken kläcks efter 16-19 dagar. Båda könen matar ungarna, och fortsätter med detta även när de blivit ganska stora. Ungarna är kvar i boet i 19 till 20 dagar. Nötskrikan lägger bara en kull om året.

Födan är väldigt varierad. Den lever av många sorters frukter, insekter, kräldjur, fågelägg och fågelungar, smärre däggdjur, med mera. På hösten hamstrar de föda som de senare lever av på vintern. I de södra delarna består födan då främst av nötter och ekollon. Norr om ekens utbredningsområde är dess vinterföda inte lika bra känd. Bland annat hamstrar den spillsäd, frön, frukt och talg. Där deras vinterområden möts förekommer det att nötskrikan i mindre utsträckning parasiterar på den föda som lavskrikor hamstrar.

Dialektalt har nötskrikan haft flera olika namn exempelvis på Gotland där den kallats aidskräika eller aldskreika. På fornnordiska betyder ”aldin” generellt trädfrukt medan det på fornsvenska innebar ollon. På samma sätt kallades den i Blekinge för akarnaskrika där ”akarn” på blekingskt bygdemål betyder ollon. Den har också bara kallats ollonskrika. I Östergötland har den kallats kornskrika och i Skåne för skogskata. I delar av Norrland har den kallats rågskrika och lokalt har den även kallats pärskira och skogsskira.

(faktatexten om ön och fyren är hämtad från Wikipedia.)

Fågel kavalkad

Okt5

Här följer en serie fågelbilder på de arter som regelbundet kom till matningen i Aspviken, veckan innan vi lämnade Hälsingland för att vara i Vallentuna tills det vänder och på allvar blir ljusare.

Bergfinken kom i stort antal under september månad, innan dess var det bofinken som fanns mest av. Slutet av september minskade bofinkarna, det var tid att flytta söderut för dessa våra vackra sommarfåglar.

Nötskrikorna kom i ett större flertal än tidigare år som mest sågs 6 samtidigt.

Talgoxe och blåmes hör till de trognas skara.

Tofsmesen sågs i ett exemplar hela sensommaren och hösten.

Grönfinkarna är trevliga bekantskaper, ofta stridiga mot varandra.

Nötväckan den tuffaste av de alla.

Talltitan blev den som var minst rädd när jag fyllde på frön, kunde sitta på närmsta gren och vänta på att jag skulle bli klar.

Vid några tillfällen hade vi besök av den stora favoriten Rödhaken som inte verkade trivas tillsammans med den stora mängd fåglar som fanns vid matningen, höll sig väldigt mycket utanför trots att jag hade speciell mat för just Rödhaken. Det har varit väldigt trevligt att ha så mycket fågel omkring huset hela sommaren, underhållande att följa deras strävan efter föda.

Nötskrika

Sep28

Nötskrikan (Eurasian Jay), (Garrulus glanarius), är mycket vaksam, skygg och tämligen svår att komma nära. Den har blivit mer och mer bekväm vid vår matning i Hälsingland under hösten, den spanar trots allt in området noga innan den kommer inflygande. Samsas riktigt bra både med småfåglar och de ekorrar som hela tiden söker föda vid matningen.

Nötskrikan hamstrar utlagda nötter, fyller krävan, flyger iväg för att gömma inför vintern.

Nötskrikan tillhör kråkfåglarna, längd 32-35 cm. Vingspann 54-58 cm.

Nötskrikan är för det mesta en stannfågel, den häckar i olika slags skogsmark såväl i barrskog som i lövskog. Boet i hög buske eller i träd.

Allätare, kan på sommaren ta en del småfåglar, ägg och ungar.

Nu har hustrun och jag flyttat (hem) till Vallentuna igen, idag har jag spanat efter en Härfågel i Täby, kom lite försent denna gång, hoppas att jag hinner fånga den på bild innan den far söderut.

Jack i Aspviken

Sep17

Jack mitt fyraåriga barnbarn har varit här hos oss i en vecka. En intensiv vecka men underbart att få vara tillsammans utan föräldrarna, vi har gjort mycket under dessa underbara höstdagar. En utflykt till Gröntjärn där vi gjorde Kolbullar på öppen eld med lingon sylt, populärt hos Jack.

Fisketurer med båten blev det varje dag, Jack en riktig storfiskare som klart slår sin morfar. Många fina abborrar blev det under veckan, fredagsmiddagen ( innan mamma Lisa skulle komma) blev stekt abborre med potatis.

En eftermiddag åkte vi upp på en liten skogsväg för att försöka få se någon älg, nu blev det ett annat möte, i diket såg vi en björn som åt på något, gick sedan över vägen fullt synlig för oss tre i bilen. Det blev dåliga bilder, långt avstånd och genom en smutsig vindruta men ändå en björn såg vi.

Naturligtvis en stor spännande upplevelse, men Jack tror jag mer kommer ihåg våra ekorrar som hela dagarna kunde skådas på nära håll genom fönstret.

Det är tre ekorrar som springer runt bland alla våra fåglar som bara blir fler och fler.

Nötskrikan blev också en favorit hos Jack.

Berginkarna har nu precis som förra året kommit i ett stort antal.

Bofinkarna får nu finna sig i att vara i minoritet.

En rufsig Blåmes tittar med huvudet på sned och undrar säkert varför det är så stor konkurrans om födan.

Östra Finland juli 2014

Jul25

Nätterna i björngömslena fanns det även tid att fotografera de arter som befann sig på och runt myren. En Silltrut som befann sig på nära håll höll mig sysselsatt under en längre tid.

Det fanns ett fågelgömsle inte långt från ”lodgen” , under någon timme där observerade jag 2 Lavskrikor tyvärr gömda i en gran omöjligt att fånga i bild. Talgoxen matade ivrigt sin unge.