Bergfink 24 september

Så äntligen har dom kommit hit, bergfinkarna som kommer med höstens färger och gråväder. Bergfinkarna brukar komma i ganska stort antal till vår matning, några veckor innan vi lämnar för vår flytt söder ut. Den påminner om bofinken men har lite starkare färger framför allt så här års.

Svårt att räkna, de flesta äter från marken vilket gör det svårt att få ett exakt antal men troligtvis mellan 25-30 exemplar har vi just nu.

Bergfinkens latinska namnet är Fringilla montifringilla – Fringilla betyder fink och mons betyder berg, vilket blir finken som finns i bergen.

Bergfinken häckar i Norrlands björkskogar och videsnår. Lever på bär, frön och insektslarver

Boet byggs i barrträd eller lövträd, oftast på 1,5 till 5 meters höjd.

Namnet användes första gången 1817 och är direkt översättning av latinet. Detta namnet i sin tur är inspirerat av artens förekomst i fjällvärlden. Arten har även kallats norrkvint och luleåsiska.

Bergfinken kan variera kraftigt i antal år från år vilket gör det svårt att säga något säkert om artens populationsutveckling under 1900-talet. Däremot står det helt klart att bergfinken har förskjutit sitt utbredningsområde söderut. I början av 1900-talet förekom arten bara i de övre delarna av skogslandet i Dalarna. Under 1950-talet inleddes en markant expansion av utbredningsområdet söderut. Efter en kraftig invasion våren 1964 häckade bergfinkar i så gott som hela Dalarna. Det svenska beståndet är uppskattat till 500.000 till 2.000.000 par.

Bergfinken tillhör de fåglarna som inte ruggar fram sin sommardräkt, utan det är vinterskruden som slits ner. Ju närmare tiden kommer för häckning ju mer har den slitit fram sin praktdräkt, så när bergfinken återkommer till sina häckningskvarter under mars, april och maj, så är den äldre vinterdräkten helt nersliten. Den slår sig ned såväl i barrskog som blandskog och lövskog. Högre upp i fjällvärlden finner man den i björkregionen. Biotopsvalet är mycket likt bofinkens och det kan vara så att de två arterna konkurrerar med varandra där de häckar tillsammans.
I september och fram till i november ser man bergfinkar i separata flockar eller blandade med bofinkar på flyttning åt sydväst till västra Europa. En hel del bergfinkar övervintrar i södra och ibland även i mellersta Sverige. Vissa år är arten märkvärdigt sparsam på flyttning över Sydsverige medan man andra år noterat enorma förekomster under vintern i Skånes bokskogar. På en enda nattplats i Skåne vintern 1915 – 1916 flera miljoner exemplar, och deras dagliga konsumtion av bokollon uppskattades till mellan 6 till 7 ton.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

© Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Annonser

Blandad ”natur” komplott 17 september

Höstens första bergfink har anlänt till matningen, snart hoppas jag på att flera hittar hit. Det brukar komma ett tiotal hit under hösten.

Det börja bli ont om insekter, getingarna blir slöa letar efter ställen för vintervilan. De fåtal flugor som syns och hörs verkar också de slöa och söker sig till platser där solen värmen en del.

Grönfinkarna förser sig med solrosfrön, äter mest hela dagarna.

En hare som satt alldeles stilla, tror den försökte spela stubbe.

Det har varit ovanligt gott om skogsfågel denna sommar både tjäder och orre har jag sett fler av än tidigare.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Bergfink

Bergfink, engelska namnet Brambling, latinska namnet Fringilla montifringilla.

I Sverige häckar den i Norrlands skogs- och fjälltrakter, i synnerhet i björkskogar. Man räknar med att det finns ett par miljoner fåglar i Norrland. Artens häckningsområde i Sverige sträcker sig ungefär till Dalälven om vårarna är snörika. En liten del övervintrar i sydligare delar av Sverige om tillgången på mat är tillräcklig. Där kan den ses på fågelbordet. I Skånes bokskogar vid dessa tider, kan bergfinkarna uppehålla sig i tusental, där de äter av bokollon.

Både hanen och honan blir ungefär 16 cm långa och väger ungefär 25 gram.

Dess sång är ganska monoton och för människan inte så njutbar som bofinkens. Man kan jämföra sången med grönfinkens enstaviga ”bräkande”, men med mer kraft och schwung i det. Ornitologen Erik Rosenberg såg det som en liten cirkelsåg i verksamhet.

Under vår- och höststräcket kan man se stora flockar med bergfinkar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält. Rosenberg kallade det här för ”bergfinkstraktorn”, beroende på att sista ledet då och då flyger upp och tar täten.

Dess levnadssätt är mycket likt bofinkens och den uppträder också ofta tillsammans med bofinkar. Den äter framför allt frön. Den äter också insekter och deras larver, särskilt den första tiden, när den matas av föräldrarna.

Boet byggs av gräs, mossa och bark och fodras med fjäder eller hår. Det placeras i en trädklyka i gran, björk, tall eller al eller i en buske. Äggen, omkring 5-7 stycken, är 20 millimeter stora, grön- eller brunaktiga med mörkare fläckar och liknar bofinkens. Äggen ruvas i 11-12 dagar av honan. Ungarna stannar därefter i boet i 12-13 dagar. Bergfinken blir könsmogen efter 1 år och kan bli upp till 15 år gammal.

Förr har bergfinken även kallats ”norrqvinten”, ”norrkvint”, ”getare” och ”qväkaren”.

fakta Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Tillbakablick höstens fåglar, Aspviken

Snön ligger kvar i Stockholmstrakten, ett vinterlandskap så som jag minns från min barndom. Nu hotar SMHI med värme i nästa vecka, då blir det stövlar på. Jag sitter framför datorn och sorterar bilder från sommaren och hösten, som vanligt ett stort antal natur och fågelbilder. Bergfinkarna kommer alltid sent någon gång i mitten av september kommer de till vår matning i ett stort antal.

Talgoxar där mest hela tiden, så här på hösten börjat föräldrarna återhämta sig efter att ha fött fram ett par kullar.

Nötväckan vår fräckaste fågel som tar för sig av solrosfrön, skyr inga medel för att komma först.

Grönfinken även den än gäst under hela sommaren och hösten.

Större hackspetten ett par som i år ofta kom fram, även med en unge som snabbt lärde sig att hitta föda.

Snart firar vi jul och nyår, sen ljusnar det långsamt tills vi åter kan se flyttfåglarna återvända med ljuset.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Vallentuna 20 oktober

Nu går det inte att snacka bort hösten, den är här med fantastiska färger, löv som sakta faller till marken.

Trastarna äter av rönnbären som nu är lite övermogna.

När solen bryter igenom de lätta grå molnen spricker trädens färger ut i ett inferno av gult och rött.

En fjäder från en av de otaliga kajor som samlas runt kyrkan.

Blåmesar och Bergfinkar njuter av höstens röda bär.

Avslutningsvis en höstfärgskavalkad.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Fågel kavalkad

3855

Här följer en serie fågelbilder på de arter som regelbundet kom till matningen i Aspviken, veckan innan vi lämnade Hälsingland för att vara i Vallentuna tills det vänder och på allvar blir ljusare.

3738

3752

3706

3802

3868

3896

3897

3884

Bergfinken kom i stort antal under september månad, innan dess var det bofinken som fanns mest av. Slutet av september minskade bofinkarna, det var tid att flytta söderut för dessa våra vackra sommarfåglar.

3673

3713

Nötskrikorna kom i ett större flertal än tidigare år som mest sågs 6 samtidigt.

3726

Talgoxe och blåmes hör till de trognas skara.

3681

3817

3729

3684

Tofsmesen sågs i ett exemplar hela sensommaren och hösten.

3696

2798

2803

Grönfinkarna är trevliga bekantskaper, ofta stridiga mot varandra.

3836

3876

3877

Nötväckan den tuffaste av de alla.

3762

Talltitan blev den som var minst rädd när jag fyllde på frön, kunde sitta på närmsta gren och vänta på att jag skulle bli klar.

2892

2942

Vid några tillfällen hade vi besök av den stora favoriten Rödhaken som inte verkade trivas tillsammans med den stora mängd fåglar som fanns vid matningen, höll sig väldigt mycket utanför trots att jag hade speciell mat för just Rödhaken. Det har varit väldigt trevligt att ha så mycket fågel omkring huset hela sommaren, underhållande att följa deras strävan efter föda.

© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt —  © © ©

 

Jack i Aspviken

470

Jack mitt fyraåriga barnbarn har varit här hos oss i en vecka. En intensiv vecka men underbart att få vara tillsammans utan föräldrarna, vi har gjort mycket under dessa underbara höstdagar. En utflykt till Gröntjärn där vi gjorde Kolbullar på öppen eld med lingon sylt, populärt hos Jack.

1648

Fisketurer med båten blev det varje dag, Jack en riktig storfiskare som klart slår sin morfar. Många fina abborrar blev det under veckan, fredagsmiddagen ( innan mamma Lisa skulle komma) blev stekt abborre med potatis.

1655

En eftermiddag åkte vi upp på en liten skogsväg för att försöka få se någon älg, nu blev det ett annat möte, i diket såg vi en björn som åt på något, gick sedan över vägen fullt synlig för oss tre i bilen. Det blev dåliga bilder, långt avstånd och genom en smutsig vindruta men ändå en björn såg vi.

663

Naturligtvis en stor spännande upplevelse, men Jack tror jag mer kommer ihåg våra ekorrar som hela dagarna kunde skådas på nära håll genom fönstret.

3724

3722

3718

Det är tre ekorrar som springer runt bland alla våra fåglar som bara blir fler och fler.

3792

Nötskrikan blev också en favorit hos Jack.

3747

Berginkarna har nu precis som förra året kommit i ett stort antal.

3678

Bofinkarna får nu finna sig i att vara i minoritet.

3691

En rufsig Blåmes tittar med huvudet på sned och undrar säkert varför det är så stor konkurrans om födan.

© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt —  © © ©