Björkby-Kyrkviken, Vallentuna efter en natts snö som så fint ligger kvar på träden.
Nollgradigt och helt vindstilla, skön promenad i lugnt tempo.
En perfekt dag för att göra snöskulptur.
Björktrastarna tar en lång och stillsam paus med fin utsikt.
Nötväckan letar föda.
Vid kyrkan mötte jag en av de fasaner som brukar hålla till där. De brukar snabbt förflytta sig men idag så hann jag med att få en bild på denna så färgglada individ.
Som vanligt så ville inte koltrast vara med på bild, lyfte snabbt och försvann till ett närbeläget träd.
Kråkorna verkade ha en samling, de satt tysta spanande ner över sjön.
Kajorna kan utan tvekan sägas vara Vallentunas kommunfågel, de samlas i stora flockar runt centrum.
Avslutar promenaden med den alltid så fina blåmesen,
Björkby-Kyrkviken ett naturreservat nära Vallentuna centrum, ett omtyckt och välbesökt område. I dag denna mycket gråa januaridag gick hustrun och jag en tur för att få frisk luft och se vad vi kunde hitta för fåglar i området.
Väldigt snabbt innan vi kommit in i reservatet kunde vi räkna till 12 sidensvansar.
För fotografen är sidensvansen ett besvärligt objekt då de oftast sitter väldigt högt upp så det blir nästan alltid bilder underifrån. Sidensvansarna häckar i de nordliga delarna av landet men under vintern kan stora flockar dra söder ut på jakt efter rönnbär.
Blåmesarna är stationära hela året, syns ofta vid fågelmatningarna framför allt när det blir kallt.
I dag är det flera plusgrader, då hittar de föda bland annat i enbuskar.
Steglitsen är troligtvis vår färgrikaste fågel som har blivit vanligare i vårt område och kan stanna kvar hela vinter.
Steglitsens favoritföda är ståndare av tistlar och kardborre, men ses även den vid vinterns matningar.
Domherre en art som mer och mer närmar sig bebyggelsen, ses ofta parvis eller i smärre rätt glesa flockar.
Koltrast framröstad till Sveriges nationalfågel, milda vintrar stannar den gärna kvar.
Koltrasten hörs tidigt på våren, sjunger från någon taknock eller tv-antenn eller någon trädtopp. Hannen svart med på sommaren en gul näbb, honan lite mer brun.
Tallbit, precis som sidensvansen kommer den norrifrån för att på vintern söka efter fram för allt rönnbär. Den har funnits här i området ca: fjorton dagar i en större flock på ungefär 20 individer, nu är de mesta bären uppätna idag fanns det fyra kvar som smaskade på de sista rönnbären.
Tallbiten kallas i folkmun för dumsnut eftersom den är fullständigt orädd för oss, i Vallentuna har det varit 4 stycken på rönnarna vid stora parkeringen där det passerar både bilar och människor.
Ur ett minimalt hål i det gamla trädet flög en blåmes snabbt iväg vilket gjorde att jag stannade för att se om det verkligen kunde vara ett bo.
Redan efter någon minut kom en tillbaka med en stor larv i näbben.
Ett skrovmål till ungarna, innehållande mycket näring och protein.
Trångt men det gick bra att komma in, undrar hur det får plats med ungar i det som verkar ett så litet bo. Det måste ändå vara gott om plats med tanke på att blåmesar kan få flera ungar.
In med mat ut med ”bajspåsar” set måste hållas rent även i ett fågelbo.
I dag en vacker solig dag med en ganska kall västlig vind, det blev mest skogen där inte vinden kom åt. Vid Midsommarberget var det lugnt och solen sken skönt. Som vanligt när det gäller att spana på fåglar så gäller det ofta att sitta eller stå still på samma plats. Så jag satte mig lugnt och stilla med en kaffe o macka, det tog inte många minuter så kom en gråsiska på marken.
Den tog ingen notis om mig kom riktigt nära i sin jakt på föda.
I närmsta en satt en talgoxe. Talgoxarna känner att våren är på väg det jagar varandra bland trädkronorna, deras kvittrande hörs överallt.
Bakom ryggen hörde jag hur en större hackspett hackade på en kotte.
Entitan sökte föda i tallen, den brukar vara knepig att få på bild.
Blåmesarna krigar med talgoxarna om att höras bäst.
Högt uppe i en asp satt en ensam grönfink också den hördes ljudligt.
En bofink visades sig så snabbt att där hann jag inte (måste dricka lite kaffe) så det blev ingen bild denna gång, ett par ringduvor hördes inåt skogen. Sångsvanar trumpetade, korparna ropade till varandra finns ett häckande par inte långt bort.
Visst det är skönt med sol och värme men det är inte bra för naturen att det redan nu i slutet av februari ska vara så här varmt.
En väldigt vacker, kall, vindstilla dag med snö som ligger kvar på träden.
Hustrun och jag åkte till våra vänner i Vemlinge (norr om Norrtälje) för att räkna vinterfåglarna vid deras fina matning. Det är nu femte året i rad som vi räknat vinterfåglar. I år kunde vi räkna in 12 arter, sammantaget 62 individer. Som vanligt var det mest talgoxar och blåmesar som fort kom tog ett frö eller jordnöt och så iväg.
En tofsmes
Ett flertal Pilfinkar
Två större hackspett
En svartmes
Tre gråsiskor
En entita
Förutom dess arter så räknades det in koltrast, skata, nötväcka och gulsparv. Jämfört med tidigare år så låg artantalet ungefär lika men antal individer var lite större i år, helt klart beroende på det stora antalet talgoxar och blåmesar, även koltrastarna var betydligt fler än tidigare.
Efter en så fin dag ville inte skymningen vara sämre.
Solen sken från en molnfri blå himmel, 6 minusgrader, svag nordvästlig vind. Blåmesarna for omkring mellan träden verkade ha vårkänslor, jagade varandra och trots minusgraderna hördes början till vår sång. Akrobatiska övningar visade den här blåmesen mot en knallblå himmel.
Att få vara ute i naturen ( Angarnssjöängen ) en så här underbar januaridag är så stimulerande.
Bråda dagar för våra vingförsedda vänner, det gäller att hitta ett bra boende utan alltför många störningsmoment. Det här blåmesparet har hittat ett säkert ställe, ofta får våra holkar duga men den här naturliga bostaden känns säkert mer skyddad.
Lite avvaktande, tittar sig gärna omkring så att det är lugnt att krypa in.
Efter en nu för tiden lång och kall vinter så är nu våren på gång, Lite snö ligger fortfarande kvar på norrsidorna, solen värmer skönt och äntligen så är ljuset tillbaka.
Fasanen har i flera år gäckat mig, har hört den och bara sett den springa iväg utan att ha fått den i kamerans sökare. Den här tuppen har ”vårsminkat” sig för att få tag i den höna som finns i området.
Blåmesen letar efter en bra bostad till årets familj.
Koltrasten sjunger högt och vackert även den för att ”ragga” en hona.
naturenochjag.wordpress.com 