Nötskrika 26 september

Så nu har även skogens fågel kommit fram till matningen,  ser ofta nötskrikan när vi är i skogarna under sommaren. En skygg fågel som genast drar iväg när vi rör oss. I slutet av september brukar de komma fram till vår matning just nu så är det fyra som förser sig, med jordnötter men även solrosfrön.

Nötskrikans latinska namn Garrulus glandarius – vilket betyder, sladdrande, ätandes ollon.

Nötskrika leve i alla typer av skog, men trivs bäst i äldre blandskog, framför allt med inslag av ek, eftersom ekollon är en viktig vinterföda. Nötskrikan förekommer allmänt till tämligen allmänt från Skåne till södra Lappland och södra Norrbotten. I de inre delarna av norra Norrland är dock arten ovanlig.

Födan består av ekollon, bär, insekter, smågnagare, fågelägg och daggmaskar.

Boet är vanligen beläget på några meters höjd intill stammen i en gran. Båda könen bygger boet av tunna kvistar, invändigt fodrat med rottrådar

Kring sekelskiftet förekom Nötskrikan upp till mellersta Värmland, centrala Dalarna och längs Norrlandskusten upp till södra Norrbotten. På 1900-talet har arten därefter gradvis expanderat norr- och västerut in i skogslandskapet och numera uppskattas den svenska populationen till 200.000 – 400.000 par. De flesta individer är stannfåglar, men ungefär vart femte år brukar Nötskrikan lämna landet i stora mängder med destination Danmark. Dessa masssutvandringar sammanfaller enligt studier med dåliga ek- och bokollonår.

Nötskrikan har i gamla tider ansetts både som en oturs- och lyckofågel. I Ljusdal kallar man fågeln för potatisskrika. Då man ser den, är man övertygad om att man ska få tur. Å andra sidan trodde man i 1700-talets Småland att om Nötskrikan under vintern kom fram till husen, blev det blidväder. Därför kallades den i Växjötraken också för blidkråka 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

© Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Annonser