Fika vid Midsommarberget 25 februari

I dag en vacker solig dag med en ganska kall västlig vind, det blev mest skogen där inte vinden kom åt. Vid Midsommarberget var det lugnt och solen sken skönt. Som vanligt när det gäller att spana på fåglar så gäller det ofta att sitta eller stå still på samma plats. Så jag satte mig lugnt och stilla med en kaffe o macka, det tog inte många minuter så kom en gråsiska på marken.

Den tog ingen notis om mig kom riktigt nära i sin jakt på föda.

I närmsta en satt en talgoxe. Talgoxarna känner att våren är på väg det jagar varandra bland trädkronorna, deras kvittrande hörs överallt.

Bakom ryggen hörde jag hur en större hackspett hackade på en kotte.

Entitan sökte föda i tallen, den brukar vara knepig att få på bild.

Blåmesarna krigar med talgoxarna om att höras bäst.

Högt uppe i en asp satt en ensam grönfink också den hördes ljudligt.

En bofink visades sig så snabbt att där hann jag inte (måste dricka lite kaffe) så det blev ingen bild denna gång, ett par ringduvor hördes inåt skogen. Sångsvanar trumpetade, korparna ropade till varandra finns ett häckande par inte långt bort.

Visst det är skönt med sol och värme men det är inte bra för naturen att det redan nu i slutet av februari ska vara så här varmt.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Annonser

Fågelräkning Vemlinge 26 januari

En väldigt vacker, kall, vindstilla dag med snö som ligger kvar på träden.

Hustrun och jag åkte till våra vänner i Vemlinge (norr om Norrtälje) för att räkna vinterfåglarna vid deras fina matning. Det är nu femte året i rad som vi räknat vinterfåglar. I år kunde vi räkna in 12 arter, sammantaget 62 individer. Som vanligt var det mest talgoxar och blåmesar som fort kom tog ett frö eller jordnöt och så iväg.

En tofsmes

Ett flertal Pilfinkar

Två större hackspett

En svartmes

Tre gråsiskor

En entita

Förutom dess arter så räknades det in koltrast, skata, nötväcka och gulsparv. Jämfört med tidigare år så låg artantalet ungefär lika men antal individer var lite större i år, helt klart beroende på det stora antalet talgoxar och blåmesar, även koltrastarna var betydligt fler än tidigare.

Efter en så fin dag ville inte skymningen vara sämre.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Vallentuna 8 oktober

Gårdagens långa vandring i ett för mig nytt område i Vallentuna är förbytt till ett riktigt grått ”grisväder” i dag, kyligt regn med en ganska kall vind.

Tillbaka till gårdagen då hösten var som allra finast, solen värmde nästan vindstilla och så dessa fantastiska färger.

Flera större hackspettar hackade högt och ljudligt. Vackra i det sköna höstljuset med sin starkt röda.

Kanadagäss drog i väg söderut i stora flockar, tack för i år välkomna tillbaka.

Solens strålar gör landskapet så levande.

Det har sagt så många gånger under åren men tänk om de gamla träden kunde tala och berätta. De har stått där så länge, nere vid marken dör många växter inför vinter, kommer åter när det vänder och blir varmare o ljusare.

Ett gott år för äpplen, även de vildäpplen som hittas lite här och var, troligt vid någon gammal för länge sen nerlagt hus.

Åter i Vallentuna centrum finns dom där kajorna som är så vanliga i centrum.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Skesta hage 19 januari.

!0 minusgrader vid Angarn Skesta hage, en dimma ligger i ett band, solen försöker bryta igenom en helt magisk förmiddag.

Det känns att solen när den väl värmer bort dimmorna värmer mot ansiktet, fåglarna ser ut att njuta lite extra.

Gulsparven sitter i granen där solen värmer gott.

Koltrasten sitter länge, väntar säkert på att jag ska dra mig tillbaka.

Vid fågelmatningen är de vanligaste fåglarna på plats.

Gråsiskor avvaktar bland enbären.

Grönfinken plockar frön i snön.

Nötväckan, den mest aggressiva runt matningen.

Talgoxar letar frön i närliggande björk.

Blåmesen tar en paus i födosöken.

Större hackspett letar föda utan att använda matningens frö.

Lämnar Skesta hage efter två timmars naturlycka

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Angarn 2 december

Efter en kall natt med flera minusgrader gjorde det lätt att gå på frusen mark vid Angarn, mitt första besök i december.

Ett trettiotal steglits sökte föda i björkarna vid Tältholmen, nära de nu vissna solrosfältet.

Rådjuren tittade upp undrade om de skulle fly eller inte, de bestämde sig för att jag inte utgjorde något hot.

En större hackspett hämtade en kotte, satt den på plats för att hacka fram frön.

Fint att se hur den placerar kotten på plats, sätter fast den ordentligt för att sedan bearbeta den med ivrigt hackande.

Den är vår vanligaste hackspett, förekommer allmänt i hela landet norrut till Lycksele lappmark och södra Norrbotten. Längre norrut blir den mer sällsynt och sknas helt som häckfågel i fjällbjörkskogen.


Den lever främst av insekter, larver och andra smådjur som den hittar i trädstammarnas barkspringor eller under barken på döda och sjuka träd. På vintern lever den framför allt av barrträdens frön.

Dendrocopos major är det latinska namnet vilket betyder, större trädhuggare.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Tivoliparken 12 mars

Våra flyttfåglar börjar nu återkomma, Sävsparv blev ett årskryss när jag hade en härlig stund vid en för mig ny lokal. Tivoliparken Bergshamra  norr om Stockholm.

Större hackspetten bearbetar gammal gren i jakten på föda.

Gröngölingens märkliga läte hördes länge innan jag kunde lokalisera den.

Två nötskrikor jagade varandra vilt, stannade upp en stund bland trädtopparna.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Tillbakablick höstens fåglar, Aspviken

Snön ligger kvar i Stockholmstrakten, ett vinterlandskap så som jag minns från min barndom. Nu hotar SMHI med värme i nästa vecka, då blir det stövlar på. Jag sitter framför datorn och sorterar bilder från sommaren och hösten, som vanligt ett stort antal natur och fågelbilder. Bergfinkarna kommer alltid sent någon gång i mitten av september kommer de till vår matning i ett stort antal.

Talgoxar där mest hela tiden, så här på hösten börjat föräldrarna återhämta sig efter att ha fött fram ett par kullar.

Nötväckan vår fräckaste fågel som tar för sig av solrosfrön, skyr inga medel för att komma först.

Grönfinken även den än gäst under hela sommaren och hösten.

Större hackspetten ett par som i år ofta kom fram, även med en unge som snabbt lärde sig att hitta föda.

Snart firar vi jul och nyår, sen ljusnar det långsamt tills vi åter kan se flyttfåglarna återvända med ljuset.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©