Igår ägnade jag dagen åt holkvård i Angarn. En kall morgon förbyttes till en solig dag, en dagstemperatur på minus 2 grader, måttlig nordlig vind.
Angarngruppen har 100 holkar att hålla efter i området runt Angarnsjöängen jag håller på att numrera upp alla för att lättare kontrollera häckningar. Mest talgoxar, blåmesar, starar och svart vit flugsnappare är det som häckar i holkarna.
Det blev området Skesta hage och Stora Ekhammaren som jag strövade runt med stege och skruvdragare. Tack vare kalla nätter och ingen riktig dagsmeja så är det förhållandevis lätt att ta sig fram i naturen.
Idag tog hustrun och jag tåget till Lindholmen för att provgå en ny sträckning inför våra måndagsvandringar med kamraterna. Kaffe och en ostmacka bar hustrun denna gång i ryggsäcken själv bar jag på kamerautrustningen, denna gång blev det anledning att ha kameran med.
En stor vacker Havsörn kom svepande över ängen söder om Storsjön i Lindholmen, den svävade på hög höjd med hjälp av vindarna.
Mäktigt med dessa stora fåglar som totalt ljudlöst glider fram på sina stora vingar letande föda, hur de kan se att det finns något på marken från denna höga höjd.
Vi tog oss fram på en liten skogsväg, på sina ställen väldigt hal och besvärlig, gropig svårframkomlig hårt snö.
Många spår på vägen, diket och gärdet utterspår blev vår gissning och efter att ha forskat närmare via Google så talat allt för att det stämmer.
Har i vinter spanat efter varfågeln, brukar finnas vid Angarnsjöängen , har inte lyckats hitta den där i år, trevligt nu att se ett exemplar högt upp på en smal gren i solen. Kom aldrig riktigt nära, vi fick nöja oss att med kikaren och teleobjektivet njuta en stund.
Fikapausen blev vid ”jaktstugan” i lä av vedboden kunde vi lugnt och skönt fika i en skön värmande sol.
Vi gick vidare över en snötäckt åker efter att ha tagit ut kompasskursen, in skogen uppför en liten höjd på en nästan inte befintlig skogsväg kom vi fram till ett vägval, naturligtvis valde vi fel vi tog av mot vänster efter att ha läst fel på kartan. Efter ett antal hundra meter insåg vi vårt misstag, bara att traska tillbaka till vägskälet vi kom ifrån och där hittade vi rätt och kom så småningom till Lappdal som tänkt va. Höger på Angarnsvägen och raskare vandring på ett bättre underlag till Vallentuna. Allt som allt en vandring på 13 kilometer nästan 4 timmar i solen, ikväll känns det i kroppen. Motion och marsluften gör att det skall bli skönt att snart uppsöka sängen.
Denna sträckning blir fin att gå längre fram i vår då snötäcket och isen är borta, då skall vi ta med oss våra vandringskamrater, nu när vi hittar vägen och slipper gå fel.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
naturenochjag.wordpress.com 