Björkby-Kyrkviken, Vallentuna efter en natts snö som så fint ligger kvar på träden.
Nollgradigt och helt vindstilla, skön promenad i lugnt tempo.
En perfekt dag för att göra snöskulptur.
Björktrastarna tar en lång och stillsam paus med fin utsikt.
Nötväckan letar föda.
Vid kyrkan mötte jag en av de fasaner som brukar hålla till där. De brukar snabbt förflytta sig men idag så hann jag med att få en bild på denna så färgglada individ.
Som vanligt så ville inte koltrast vara med på bild, lyfte snabbt och försvann till ett närbeläget träd.
Kråkorna verkade ha en samling, de satt tysta spanande ner över sjön.
Kajorna kan utan tvekan sägas vara Vallentunas kommunfågel, de samlas i stora flockar runt centrum.
Avslutar promenaden med den alltid så fina blåmesen,
Björkby-Kyrkviken ett naturreservat nära Vallentuna centrum, ett omtyckt och välbesökt område. I dag denna mycket gråa januaridag gick hustrun och jag en tur för att få frisk luft och se vad vi kunde hitta för fåglar i området.
Väldigt snabbt innan vi kommit in i reservatet kunde vi räkna till 12 sidensvansar.
För fotografen är sidensvansen ett besvärligt objekt då de oftast sitter väldigt högt upp så det blir nästan alltid bilder underifrån. Sidensvansarna häckar i de nordliga delarna av landet men under vintern kan stora flockar dra söder ut på jakt efter rönnbär.
Blåmesarna är stationära hela året, syns ofta vid fågelmatningarna framför allt när det blir kallt.
I dag är det flera plusgrader, då hittar de föda bland annat i enbuskar.
Steglitsen är troligtvis vår färgrikaste fågel som har blivit vanligare i vårt område och kan stanna kvar hela vinter.
Steglitsens favoritföda är ståndare av tistlar och kardborre, men ses även den vid vinterns matningar.
Domherre en art som mer och mer närmar sig bebyggelsen, ses ofta parvis eller i smärre rätt glesa flockar.
Koltrast framröstad till Sveriges nationalfågel, milda vintrar stannar den gärna kvar.
Koltrasten hörs tidigt på våren, sjunger från någon taknock eller tv-antenn eller någon trädtopp. Hannen svart med på sommaren en gul näbb, honan lite mer brun.
Tallbit, precis som sidensvansen kommer den norrifrån för att på vintern söka efter fram för allt rönnbär. Den har funnits här i området ca: fjorton dagar i en större flock på ungefär 20 individer, nu är de mesta bären uppätna idag fanns det fyra kvar som smaskade på de sista rönnbären.
Tallbiten kallas i folkmun för dumsnut eftersom den är fullständigt orädd för oss, i Vallentuna har det varit 4 stycken på rönnarna vid stora parkeringen där det passerar både bilar och människor.
Koltrasten blev efter en omröstning vald till Sveriges nationalfågel, nu hörs den överallt från skorstenar, lyktstolpar, tv-antenner och gärna i toppen ar ett träd.
Den här avbryt sången för att ta ett renande dopp.
Torkning och rengöring.
Aningen förargad blick på en efterhängsen fotograf.
Efter en nu för tiden lång och kall vinter så är nu våren på gång, Lite snö ligger fortfarande kvar på norrsidorna, solen värmer skönt och äntligen så är ljuset tillbaka.
Fasanen har i flera år gäckat mig, har hört den och bara sett den springa iväg utan att ha fått den i kamerans sökare. Den här tuppen har ”vårsminkat” sig för att få tag i den höna som finns i området.
Blåmesen letar efter en bra bostad till årets familj.
Koltrasten sjunger högt och vackert även den för att ”ragga” en hona.
Gjorde en kollektiv resa med tåg, tunnelbana och pendeltåget till Alhagen, Nynäshamn. Alhagens våtmark är ett vattenreningsområde och en fågellokal i Nynäshamns kommun.
Sångsvanar kommer trumpetande för att rasta.
Alhagen är anlagd på ett 35 hektar stort område av tidigare åkermark, kärr, mossar och består av en serie grunda dammar. En flera hektar stor översilningsyta i Starrträsk och Vassträsk.
Inom området har kommunen anlagt sex kilometer gångstråk
Gräsänder samlas i stor mängd, här en hona som vant sig vid människans närhet.
Alhagen lockar mängder med änder, vadare och småfåglar. Det hade rapporterads kungsfiskare och strömstare nere vid utloppet, har inte lyckads fånga den vackra kungsfiskaren på bild. En stor utmaning för det är en svårfångad art, efter två timmars vänta i den gråkalla vinden gav jag upp, det får bli en annan gång.
Vandrade mot matningen för att där ta en välbehövd varm fikarast. Där fanns de vanliga småfåglarna ivrigt sökande föda. Talgoxar, blåmesar, koltrastar och gulsparvar i stort antal.
Det fanns många vatten utan is där ett par knipor följde varandra på nära håll, klar för parbildning.
Årligen häckar sångsvanar i området, nu är det många som rastar och söker föda. Deras trumpetande påminner om att ljuset är på väg och att våren närmar sig.
Än så länge samsas sångsvan och knölsvan bra, men när det börjar närma sig häckning är det sångsvanen som vinner och kör bort alla knölsvanar från området (reviret).
Knölsvanarnas fjolårsunge söker föda i den grunda viken.
Snön ligger kvar ett par minusgrader en alldeles perfekt dag att med kollektivtrafikens hjälp åka till Solna. Råstasjön och Lötsjön brukar bjuda på fina tillfällen att fotografera på ett bra avstånd. Rörhönan hittade jag i vassen inte speciellt skygg, Till min glädje kom den fram så att jag kunde få en helbild.
Rörhönan avklarad, nu gällde det om jag skulle få se den fina vattenrall som jag vet finns men inte alltid vill visa sig.
Den brukar matas med leverpastej, vattenrallens favoritmat. Jag kom utan något att locka med.
Jag hade tur denna gång, vattenrallen visade upp sig på ett fantastiskt sätt inför min klickande kamera.
Fortsätter med glatt hjärta gå mot den delen av Råstasjön där de ”grå gamla gubbarna” gråhägern står och väntar på att bilen med strömming ska komma.
Även en gråtrut verkar veta att det brukar komma mat.
Vidare till Lötsjön där bland hundratals gräsänder simmar en skedand, en någon ovanlig gäst så här års.
Med lite fantasi så går det att förstå namnet skedand, med den näbben.
Två viggar, två sothönor simmade lugnt omkring bland alla gräsänder.
I träden vilade sig både björktrastar och koltrastar.
Början av maj, vårfåglar sjunger i många träd ännu utan löv vilket gör det lättare att hitta våra sjungande vänner. Årets första sv/v flugsnappare, vilket betyder att även insekterna har kommit fram. Flugsnapparen lever av insekter av olika slag.
Bofinken har hörts några veckor men nu är det full fart på den välkända sången.
Koltrasten också den en välkänd sångare valt till Sveriges nationalfågel.
Staren är inte välsjungande men tillhör ett välkänt vårtecken.
Gulsparvens sång 123456 sjuuuär lätt att känna igen.
Ringduvan kuttrande hörs nu väl i parker och skogsområden.
Sävsparven, första gången som jag sett den i Björby-Kyrkviken trivs i vassar där den letar föda. Här för ovanlighetens skull i ett träd.
Nu är våren verkligen på plats som den ska i månad maj.
6-8 plusgrader, växlande molnighet, svag vind, vårlikt. Satt på en stubbe lugnt tillbakalutat med en kopp kaffe när koltrasten kom nära, letade föda bland fjolårets eklöv.
naturenochjag.wordpress.com 