Våffeldagen men först en vandring tillsammans med hustrun, R och V tyvärr så har M ont i foten och kunde inte vara med denna gång. Efter en som numera vanligt kall natt så blev det med solens hjälp en strålande fin dag, den första utan handskar och med den varma tröjan nerpackad i ryggsäcken.
Vi startade vid Örsta för vandra runt Angarnsjöängen, det går fortfarande att gå på isen, de kalla nätterna ser till att det är en hållbar skare, trots solens värmande strålar så tar det inte så mycket på snö och is, det är fortfarande minusgrader i skuggan.
Termosarna med choklad/kaffe och ägg/ostmackor togs fram vid Skesta hage, i solen satt vi längre än vanligt då det inte kändes kallt.
De få moln som fanns på himlen denna dag blev till trevliga tussar, mot en knallblå himmel.
Tillbaka vid bilarna så hade värmen tagit ordentligt på grusvägen, det porlade, sipprade vårlikt skönt utefter vägen.
Nu efter dagens motion i det fria så kom kvällens våffelfrosseri, som sig bör en gång per år.
Bordet dukades upp med bubblande vin, finhackad lök, gräddfil och rom, de första frasiga våfflorna skall njutas med denna blandning. Tänk så enkelt men underbart gott, är det för att det bara blir en gång per år? Traditioner är till för efter levas på rätt sätt, vilket nu för tiden är svårt, semlorna finns i flera månader, kräftor är hela året, surströmming njuts det också av hela året nej det blir godare om man väntar in rätt tillfälle.
Det är huvudrätten, nu till efterrätten som innehåller våfflor med vispad grädde, först med egenplockade hjortron, gott, gott egentligen helt oslagbart.
Avslutningen på detta frosseri blir ytter liggare en variant med vispgrädde hallon och blåbär det vi brukar kall drottningsylt, även dessa bär självplockade i Hälsingeskogarna.
Nu på kvällskvisten efter en dag fylld av sol, motion, våfflor och en väldigt belåten mage infinner sig en härlig och behaglig känsla.
© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt — © ©
naturenochjag.wordpress.com 
Yum, yum!!