Fasan 24 februari

I närheten till Vallentuna kyrka hörs ofta fasaner lite svår a att hitta, men nu kom jag på tre stycken. Tror att det var två tuppar och en höna, de hade säkert någon form av uppvaktning på gång eftersom jag hann få upp kameran och fånga i alla fall en på bild.

Fasanens latinska namn Phasanius colchicus – syftar på floden Phasis som rinner ut i Svarta havet och Colchis är ett område vid Svarta havets strand varifrån arten först beskrivits.

Fasaner häckar mer eller mindre allmänt i landets södra delar upp till norra delarna av Uppland, kan förekomma mer sporadiskt längre norrut. Lever av såväl animaliskt som vegetabilisk kost. Huvudsakligen av gröna växtdelar, frön, skott och knoppar.

Fasanen är ingen naturlig art för den svenska faunan, redan 1740 gjordes försök med inplanteringar men det var först i slutet av 1800-talet som det lyckades ordentligt. Den har även kallats vanlig fasan, jaktfasan och ädelfasan. Sveriges fasanart kallas ofta för ringfasan eftersom den har en vit halsring.

Fasanens rede är en enkel grop, ofta i rishögar, under en slokande grangren eller i högt gräs. I redet läggs från 6 ägg upp till 22 ägg. Första boet som honan lägger sina ägg i brukar vara slarvigt valt och plundras därför ofta av rävar eller kråkor. Fasanhonan lär sig då att gömma sitt bo lite bättre så då lägger hon bara om sin kull med ägg på en bättre skyddad plats. Honan ruvar ensam i 22 till 27 dygn och tar sedan ensam hand om ungarna. Dessa kan flaxa iväg redan efter 12 till 14 dagar. Honan och ungarna håller sedan ihop under en ganska lång tid och övernattar tillsammans. Med förkärlek används då övergivna skatbon.

Fasanen är en stannfågel, men den får ofta matproblem under snöiga vintrar. Den blir då beroende av stödutfodring för att klara sig.

Fakta hämtat från fagel.se

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

Annonser