Lappuggla 15 mars

Mar15

Hustrun och jag återvände till Sättra i Upplands-Väsby för att mer ostört få se den rapporterade lappugglan, tre dagar tidigare en lördag var det väldigt mycket folk i rörelse vilket gjorde att den flyttade sig. Men nu skulle den vara tillbaka på det gamla hygget, solen värmde från en klarblå himmel knappt någon vind men heller ingen lappuggla som vi kunde upptäcka. Det kom några fler skådare, vilket är bra fler ögon som kan speja. Vi hade det trevligt sittande på en stubbe men det var ju lappugglan vi var där för. En skådare gick vidare bort mot ett angränsande hygge, kom tillbaka för att berätta att lappugglan satt där. Den verkade väldigt apatisk och satt lågt nästan på marken vilket är ovanligt för en uggla som helst sitter högt för att därifrån leta föda. Svår att hitta när den sitter så lågt, kunde lika gärna varit en stubbe.

Den var heller inte rädd när man började närma sig, vi gick naturligtvis inte alldeles inpå men den reagerade inte, en uggla som sitter så där på marken kan vara ett lätt byte för räven eller lodjur. Efter lite diskussioner mellan oss som var på plats beslutades att ringa till Stockholms vildfågel rehab (SVR) så fick dom avgöra vad som är bäst.

Efter en dryg timme kom de med stor håv, för att kunna fånga in lappugglan. Kenneth pekade ut var den satt, fortfarande på samma ställe. Andreas från SVR tog sig försiktigt in i skogen bakom ugglan.

Hustrun på plats med kameran för att försöka fånga ingripandet på bild.

Lappugglan hann uppfatta ”faran” flög upp i närmsta träd där den hittade en sittplats högre upp.

Andreas tyckte det var värt ett nytt försök en stege införskaffades, under tiden gick jag lite närmare för att få bilder, den satt tryggt kvar.

Nu blev det riktigt spännande stegen lånades hos ridklubben, nu hoppades Andreas att kunna komma upp och få den i håven.

Det såg ut att lyckas, ugglan kom in i håven som planerat.

Här vände den om och kunde komma ur håven och flygga till ett träd och då ännu högre upp. Vilket betydde att stegen räckte inte upp så försöket att fånga in den avbröts denna gång.

Det ska tilläggas att lappugglan hade en skada på näbben, vilket kanske var avgörande vid fångsten av föda, en teori är att den inte kunna fånga föda och av den anledningen uppträdde så slött.

I dagsläget vet jag inte hur det gått vidare men SVR är intresserade att försöka på nytt för att kunna ta prover och hjälpa lappugglan att leva vidare.

För oss som var på plats blev det en annorlunda uggleskådardag, bara att hoppas att just den här individen repar sig och klarar sig vidare. Ett stort tack till Andreas på SVR som ställde upp och gjorde tappra försök allt för att kunna rädda den troligtvis inte helt kuranta lappuggla. Gå gärna in på http://www.svr.nu och läs om deras arbete för skadade fåglar.

Lappuggla 23 februari

Feb23

Det är lätt att gå förbi en stillasittande lappuggla, som trycker sig intill ett träd. Den smälter så fint in i omgivningen, inte ett ljud ger den ifrån sig.

Lappugglan är en typisk norrlandsfågel som endast lever på smågnagare såsom lämlar, sorkar, möss och näbbmöss. Den här individen har befunnits sig en tid i Österhaninge en bit söder om Stockholm och har naturligtvis blivit en välbesökt plats för fotografer och skådare.

Hannen ropar endast under nattens mörkaste timmar, en räcka dova hoanden i fallande
ton-och ljudstyrka

Lappugglans latinska namn Strix nebulosa lapponica vilket betyder dimmig färgad uggla från Lappland. Tur att det förenklats till lappuggla, den har även kallats gråuggla.

Lappugglan häckar oftast i gamla ormvråksbon eller hökbon, den bygger aldrig egna utan övertar gamla, kan även häcka i höga stubbar. Den är en av våra största ugglor.

Lappugglan häckar helst i högstammig granskog gärna med inslag av tall- eller lövskog och gärna i närheten av myrar eller andra gläntor med god sikt efterföda.

I slutet av april eller början av maj läggs de 2 till 6 äggen, antalet beror på hur födotillgången är. Ända upp till 9 ägg har påträffats i ett bo under ett gott lämmelår.

Fakta hämtat från fagel.se

Lappuggla 22 februari

Feb23

Gårdagens strul med kollektivtrafiken som gjorde att vi inte kom iväg till lappugglan, i dag fungerade den åter. Halv 9 tog hustrun och jag Roslagsbanan, tunnelbanan, pendeltåget, buss för att sedan gå ett par kilometer, en resa på två timmar. Inte svårt att hitta platsen där lappugglan fanns, vi var liksom inte först på plats.

Lappugglan satt på ”sin” gren i den strålande februarisolen som fått kvicksilvret att hamna runt noll efter en ganska kall natt.

Vet inte om det var den starka solen eller om den bara var trött efter nattens jakt på föda. Lappugglans vackra gula ögon syntes inte till.

Trots att den såg ut att sova så rörde den huvudet hela tiden åt alla håll liksom att ändå ha koll på vad som hände.

Fotografer och skådare rörde sig lugnt, pratade tyst för att inte störa, lappugglan verkade inte ett dugg stört av uppståndelsen.

Vet inte vad det var som fick ugglan att öppna ögonen för en kort stund.

2 timmars resa tillbaka gick lätt, en fin dagsutflykt där den gula uggleblicken blev dagens stora upplevelse.