Bergfink 24 september

Så äntligen har dom kommit hit, bergfinkarna som kommer med höstens färger och gråväder. Bergfinkarna brukar komma i ganska stort antal till vår matning, några veckor innan vi lämnar för vår flytt söder ut. Den påminner om bofinken men har lite starkare färger framför allt så här års.

Svårt att räkna, de flesta äter från marken vilket gör det svårt att få ett exakt antal men troligtvis mellan 25-30 exemplar har vi just nu.

Bergfinkens latinska namnet är Fringilla montifringilla – Fringilla betyder fink och mons betyder berg, vilket blir finken som finns i bergen.

Bergfinken häckar i Norrlands björkskogar och videsnår. Lever på bär, frön och insektslarver

Boet byggs i barrträd eller lövträd, oftast på 1,5 till 5 meters höjd.

Namnet användes första gången 1817 och är direkt översättning av latinet. Detta namnet i sin tur är inspirerat av artens förekomst i fjällvärlden. Arten har även kallats norrkvint och luleåsiska.

Bergfinken kan variera kraftigt i antal år från år vilket gör det svårt att säga något säkert om artens populationsutveckling under 1900-talet. Däremot står det helt klart att bergfinken har förskjutit sitt utbredningsområde söderut. I början av 1900-talet förekom arten bara i de övre delarna av skogslandet i Dalarna. Under 1950-talet inleddes en markant expansion av utbredningsområdet söderut. Efter en kraftig invasion våren 1964 häckade bergfinkar i så gott som hela Dalarna. Det svenska beståndet är uppskattat till 500.000 till 2.000.000 par.

Bergfinken tillhör de fåglarna som inte ruggar fram sin sommardräkt, utan det är vinterskruden som slits ner. Ju närmare tiden kommer för häckning ju mer har den slitit fram sin praktdräkt, så när bergfinken återkommer till sina häckningskvarter under mars, april och maj, så är den äldre vinterdräkten helt nersliten. Den slår sig ned såväl i barrskog som blandskog och lövskog. Högre upp i fjällvärlden finner man den i björkregionen. Biotopsvalet är mycket likt bofinkens och det kan vara så att de två arterna konkurrerar med varandra där de häckar tillsammans.
I september och fram till i november ser man bergfinkar i separata flockar eller blandade med bofinkar på flyttning åt sydväst till västra Europa. En hel del bergfinkar övervintrar i södra och ibland även i mellersta Sverige. Vissa år är arten märkvärdigt sparsam på flyttning över Sydsverige medan man andra år noterat enorma förekomster under vintern i Skånes bokskogar. På en enda nattplats i Skåne vintern 1915 – 1916 flera miljoner exemplar, och deras dagliga konsumtion av bokollon uppskattades till mellan 6 till 7 ton.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

© Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Annonser

Bergfink

Bergfink, engelska namnet Brambling, latinska namnet Fringilla montifringilla.

I Sverige häckar den i Norrlands skogs- och fjälltrakter, i synnerhet i björkskogar. Man räknar med att det finns ett par miljoner fåglar i Norrland. Artens häckningsområde i Sverige sträcker sig ungefär till Dalälven om vårarna är snörika. En liten del övervintrar i sydligare delar av Sverige om tillgången på mat är tillräcklig. Där kan den ses på fågelbordet. I Skånes bokskogar vid dessa tider, kan bergfinkarna uppehålla sig i tusental, där de äter av bokollon.

Både hanen och honan blir ungefär 16 cm långa och väger ungefär 25 gram.

Dess sång är ganska monoton och för människan inte så njutbar som bofinkens. Man kan jämföra sången med grönfinkens enstaviga ”bräkande”, men med mer kraft och schwung i det. Ornitologen Erik Rosenberg såg det som en liten cirkelsåg i verksamhet.

Under vår- och höststräcket kan man se stora flockar med bergfinkar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält. Rosenberg kallade det här för ”bergfinkstraktorn”, beroende på att sista ledet då och då flyger upp och tar täten.

Dess levnadssätt är mycket likt bofinkens och den uppträder också ofta tillsammans med bofinkar. Den äter framför allt frön. Den äter också insekter och deras larver, särskilt den första tiden, när den matas av föräldrarna.

Boet byggs av gräs, mossa och bark och fodras med fjäder eller hår. Det placeras i en trädklyka i gran, björk, tall eller al eller i en buske. Äggen, omkring 5-7 stycken, är 20 millimeter stora, grön- eller brunaktiga med mörkare fläckar och liknar bofinkens. Äggen ruvas i 11-12 dagar av honan. Ungarna stannar därefter i boet i 12-13 dagar. Bergfinken blir könsmogen efter 1 år och kan bli upp till 15 år gammal.

Förr har bergfinken även kallats ”norrqvinten”, ”norrkvint”, ”getare” och ”qväkaren”.

fakta Wikipedia

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©