Hamra

Hamra nationalpark i korthet.
Areal cirka 1400 hektar (efter utvidgningen 2011)
Invigningsår 1909 (då 28 hektar)
Närmaste orter Fågelsjö, Los och Hamra
Län Gävleborg
Landskap Dalarna
Naturtyper skog, myr och vattendrag

Vi började vår nattvandring vid Svartåentrén, där Svartån rinner ut i Voxnan, tillsammans med ett gäng trevliga vandrare gick vi i en svår terräng. Till en början följde vi Svartåns mörka vatten med sina slipade berghällar.

Hamra, urskog i myrlandskap.

Hamra nationalpark ligger i ett vågigt urbergslandskap med mjuka berg. De är egentligen en rest från Skandinaviens en gång dramatiska bergskedja som årmiljonerna nött ner. Mellan bergen breder stora myrlandskap ut sig.

Hamra är mest känd för sin skog. Den äldsta delen av nationalparken är en av otroligt få skogar i mittersta Sverige dit yxan och motorsågen aldrig nådde.

Här finns tallar som är över 400 år med spår av fem bränder, I de gamla och döda träden lever många av urskogens djur och växter.

Nästan halva nationalparken är myr, där kan man vandra i timmar över mossar, kärr, bäckar, små tjärnar, gungflyn, och tallbevuxna holmar.

Att myren är så stor och orörd gör den älskad av både fåglar och vandrare.

Där Svartån rinner ut i Voxnan lever de djur som blir allra äldst i Sverige, flodpärlmusslan. Normalt blir de ungefär lika gamla som människor men ibland kan de bli mycket äldre – det svenska rekordet är 280 år.

All fakta är taget från Naturvårdsverkets information om Hamra nationalpark.

Vi vandrade 5 kilometer mest i obanad terräng vilket tog drygt 4 timmar, vilket för mig betyder att det var extremt svårframkomligt. Svårt att riktigt njuta av naturen då det verkligen gällde att kolla var jag satt fötterna.

Men vilken fantastisk natur och framförallt det blev aldrig mörkt, vi hade verkligen tur med vädret en nästan klar himmel, 5-7 plusgrader vilket gjorde att det inte fanns mygg, tänk en nästan myggfri vandring i urskog och myrar.

Framme vid huvudentrén bjöds på korv och kaffe allt sponsrat av länsstyrelsen Gävleborg stort tack för det. Vi skall vara glada och stolta över våra unika och fantastiska nationalparker, och naturreservat.

Då äntligen skulle vi få skåda björn i den fria naturen, började med att äta en god öring med romsås på Hamra Konferens & Vildmarkscenter. Vi skall tillbringa en natt ute vid en myr i ett gömsle för att få se och fotografera björn. Vi fick noga förklarat för oss att absolut inte lämna gömslet förrän morgonen därpå, och då efter att ha pratat högt och slamra lite med saker vi hade med oss i gömslet.

Gömslet där vi skulle tillbringa natten.

Vi gick in 19:30, installerade oss efter bästa förmåga, hade blivit varnade för att det skulle vara väldigt mycket knopp och mygg, vi hade laddat upp med mygghattar och massor med myggolja, nu blev natten lugn vad det gällde de små aggressiva insekterna, vi har mer myggsurr hemma i sovrummet än i gömslet, skönt då det var lättare att koncentrera sig på björnen.

Hustrun spanar, ivrig på att få se björnen.

Inget hände, började bli trött på att bara spana ut i det lilla fönstret, hade förberedd kameran för att kunna vara snabb och inte störa. Då 22:00, plötsligt kom han den stora, vackra, med snälla ögon utanför gömslet. Kan utan överdrift säga att pulsen höjdes och adrenalinet återfanns där någonstan ovanför öronen. Vi mumlade till varandra, oj vad den är stor, kameran gick varm.

Den bara stod där inom kamerahåll, fantastiskt.

Detta möte mellan min kamera och en fri björn har jag längtad efter i många år, nu fanns den rakt framför mitt objektiv, mäktigt, mycket mäktigt. Ingen oro för att bli angripen, björnen nyfiken men på sin vakt för ljud och lukt, kamerans ljud blev lite för mycket tror jag, han drog iväg en bit men stannade lyssnade återkom efter ett tag.

Maten fanns ju kvar och vi befann oss i gömslet och var ingen fara.

Det sprutar ordentligt när denna bjässe drar iväg över myren.

Jag fick mina bilder, björnen småsprang bort mot skogen, ja då har jag bilder, de eftertraktade, kunde nu luta mig tillbaka, njuta lite kaffe och tycka att livet är bra ljuvligt. Igen vid 00:15 kom han tillbaka lika ljudlöst som förra gången, nu blev det på grund av mörkret inga bilder, bara att njuta av detta fantastiska djur, smidig och väldigt muskulöst. Besöket denna gång utan kamera, men ändå något som etsar sig fast på näthinnan. Nu bara att hoppas på ett besök till då gärna när morgonljuset tänds så att kameran kan komma till igen. Jag somnade in någon halvtimme, hustrun höll vakt, där i skymningen kom det en vacker räv, sprang omkring lite hur som helst en bit bort. Hade förväntat mig att få se korpen på nära håll men inte denna gång. Vi spanade, spanade efter att björnen skulle dyka upp där i morgondimman som långsamt lättade med solens hjälp. Vet inte om vår björn tyckte det räckte, men han återkom inte fler gånger och vi höjde våra röster och hustrun sjöng högt och ljudligt så att vi kunde ta vårt pick och pack till bilen för en fin bilfärd i en underbar sommarmorgon. Sömniga efter en natt utan egentlig sömn och en massa spänning sov vi några välbehövliga timmar.