Aspviken 8 juli

Vi har haft den stora glädjen att ha kusin G med fru H på besök, trevlig att få besök ända från Västerhanninge. Mycket att prata om, naturen är ett gemensamt ämne. Fru H är odling-kompostexpert med grodor (paddor) som sitt stora intresse och stora kunskaper i ämnet. Kusin G älskar alla småkryp allt från de minsta krypen till fjärilar och fåglar, bägge imponerande duktiga på växter, där har jag mycket att lära mig. Vi gjorde en dag med besök vid naturreservatet Ensjölokarna,  urskogsområde norr om Ramsjö, och sedan till Gröntjärn som jag i ett tidigare inlägg presenterat.

 

                                   Urskog, naturens egna konstverk.

Ensjölokarna en unik urskog.

1924 skyddades skogen kring Stora och Lilla Ensjöloken. Loke betyder ”liten vattensamling i skogen”. Här finns en av Sveriges finaste urskogar. På håll möts vi av en skogssilhuett som är typisk för gammal skog. Konturen av gamla tallar med platta kronor och långsmala grantoppar med glest sittande grenar skiljer urskogen från den omgivande produktionsskogen.

 

                         Inte lätt att ta sig fram, men en fascinerande natur.

Ensjölokarna är en minimal rest av en urskog som för ett par hundra år sedan täckte väldiga arealer i Norrlands inland. De äldsta träden är mellan 300 och 400 år gamla och har en imponerande omkrets på upp till två meter. Ett kännetecken för gammal, orörd skog är att det finns gott om död ved, både i form av stående träd (torrakor) och liggande stammar (lågor).
Många av träden bär spår av skogsbränder. På en tall finns spår som tyder på att den har överlevt hela sex bränder!!! Den senaste större branden inträffade 1855.
Branden gynnar lövträd och tall på bekostnad av gran. Inslaget av tall blir större eftersom tallen med sin tjocka bark och högt upphissad krona, klarar en brand bättre än granen. Där branden öppnar upp har unga lövträd en chans att etablera sig.
Vi avslutade med en kopp kaffe med hustruns goda kaka, konstaterade att det inte bara fanns mycket gamla träd, området är ett paradis för myggen. Hustrun gick också på en huggorm, en riktigt stor bjässe, inte ofta vi stöter på orm här skogarna.
Fakta om Ensjölokarna enligt Länstyrelsen Gävleborg. www.x.lst.se

                       Urskogen är också myggens drömtillvaro.

Nu drog vi vidare till Gröntjärn för nästa kaffepaus nu med den goda äggmackan.

 

Denna dag lever Gröntjärn upp till sitt namn, utan att behöva dra färgerna i Photoshop.

                   Här fick vi se en stor mängd grodyngel.

 

            En orädd, nyfiken bofink  på närgånget besök.

Fick lära mig lite om blommorna i området, inte ofta jag tittat neråt på det viset, nu när det inte så mycket till fågelliv, ungarna är ur holkar och bon, inte är det mycket att sjunga för längre och i löven är det svårt att hitta. Då är det tid att lära mig lite mer om annat i naturen. Enlig G så är fjärilar trevliga att studera, ofta väldigt vackra och sköra, men så svåra att fånga med kamerans hjälp. Försökte jaga en svart vacker fjäril utan att lyckas få den på bild. Häromdagen lyckades jag ändå fånga en, men hann bara ta en bild sen fladdrade den iväg och jag efter men hade inte en chans att få fler bilder. Fråga vad heter den??

                       Fjäril, men vad heter den??

                                                             Kattfot.

 

                                         Kärringtand.

 

                      Åter Aspviken, upptäckte vi denna groda en sjögroda enligt fru H .

                             Humlan arbetar på och gör sitt enormt viktiga arbete.

 

                      Storskraken lyfter över Bäckesjön.

 

Det är nu en underbart vacker tid på året, inne i växthuset börjar nu både tomater och gurkan att skjuta fart.