Nattvandring Hamra 20 juni

Hamra nationalpark i korthet.
Areal cirka 1400 hektar (efter utvidgningen 2011)
Invigningsår 1909 (då 28 hektar)
Närmaste orter Fågelsjö, Los och Hamra
Län Gävleborg
Landskap Dalarna
Naturtyper skog, myr och vattendrag

Vi började vår nattvandring vid Svartåentrén, där Svartån rinner ut i Voxnan, tillsammans med ett gäng trevliga vandrare gick vi i en svår terräng. Till en början följde vi Svartåns mörka vatten med sina slipade berghällar.

Hamra, urskog i myrlandskap.

Hamra nationalpark ligger i ett vågigt urbergslandskap med mjuka berg. De är egentligen en rest från Skandinaviens en gång dramatiska bergskedja som årmiljonerna nött ner. Mellan bergen breder stora myrlandskap ut sig.

Hamra är mest känd för sin skog. Den äldsta delen av nationalparken är en av otroligt få skogar i mittersta Sverige dit yxan och motorsågen aldrig nådde.

Här finns tallar som är över 400 år med spår av fem bränder, I de gamla och döda träden lever många av urskogens djur och växter.

Nästan halva nationalparken är myr, där kan man vandra i timmar över mossar, kärr, bäckar, små tjärnar, gungflyn, och tallbevuxna holmar.

Att myren är så stor och orörd gör den älskad av både fåglar och vandrare.

Där Svartån rinner ut i Voxnan lever de djur som blir allra äldst i Sverige, flodpärlmusslan. Normalt blir de ungefär lika gamla som människor men ibland kan de bli mycket äldre – det svenska rekordet är 280 år.

All fakta är taget från Naturvårdsverkets information om Hamra nationalpark.

Vi vandrade 5 kilometer mest i obanad terräng vilket tog drygt 4 timmar, vilket för mig betyder att det var extremt svårframkomligt. Svårt att riktigt njuta av naturen då det verkligen gällde att kolla var jag satt fötterna.

Men vilken fantastisk natur och framförallt det blev aldrig mörkt, vi hade verkligen tur med vädret en nästan klar himmel, 5-7 plusgrader vilket gjorde att det inte fanns mygg, tänk en nästan myggfri vandring i urskog och myrar.

Framme vid huvudentrén bjöds på korv och kaffe allt sponsrat av länsstyrelsen Gävleborg stort tack för det. Vi skall vara glada och stolta över våra unika och fantastiska nationalparker, och naturreservat.

 

© © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt —  © ©

Aspviken 8 juli

Vi har haft den stora glädjen att ha kusin G med fru H på besök, trevlig att få besök ända från Västerhanninge. Mycket att prata om, naturen är ett gemensamt ämne. Fru H är odling-kompostexpert med grodor (paddor) som sitt stora intresse och stora kunskaper i ämnet. Kusin G älskar alla småkryp allt från de minsta krypen till fjärilar och fåglar, bägge imponerande duktiga på växter, där har jag mycket att lära mig. Vi gjorde en dag med besök vid naturreservatet Ensjölokarna,  urskogsområde norr om Ramsjö, och sedan till Gröntjärn som jag i ett tidigare inlägg presenterat.

 

                                   Urskog, naturens egna konstverk.

Ensjölokarna en unik urskog.

1924 skyddades skogen kring Stora och Lilla Ensjöloken. Loke betyder ”liten vattensamling i skogen”. Här finns en av Sveriges finaste urskogar. På håll möts vi av en skogssilhuett som är typisk för gammal skog. Konturen av gamla tallar med platta kronor och långsmala grantoppar med glest sittande grenar skiljer urskogen från den omgivande produktionsskogen.

 

                         Inte lätt att ta sig fram, men en fascinerande natur.

Ensjölokarna är en minimal rest av en urskog som för ett par hundra år sedan täckte väldiga arealer i Norrlands inland. De äldsta träden är mellan 300 och 400 år gamla och har en imponerande omkrets på upp till två meter. Ett kännetecken för gammal, orörd skog är att det finns gott om död ved, både i form av stående träd (torrakor) och liggande stammar (lågor).
Många av träden bär spår av skogsbränder. På en tall finns spår som tyder på att den har överlevt hela sex bränder!!! Den senaste större branden inträffade 1855.
Branden gynnar lövträd och tall på bekostnad av gran. Inslaget av tall blir större eftersom tallen med sin tjocka bark och högt upphissad krona, klarar en brand bättre än granen. Där branden öppnar upp har unga lövträd en chans att etablera sig.
Vi avslutade med en kopp kaffe med hustruns goda kaka, konstaterade att det inte bara fanns mycket gamla träd, området är ett paradis för myggen. Hustrun gick också på en huggorm, en riktigt stor bjässe, inte ofta vi stöter på orm här skogarna.
Fakta om Ensjölokarna enligt Länstyrelsen Gävleborg. www.x.lst.se

                       Urskogen är också myggens drömtillvaro.

Nu drog vi vidare till Gröntjärn för nästa kaffepaus nu med den goda äggmackan.

 

Denna dag lever Gröntjärn upp till sitt namn, utan att behöva dra färgerna i Photoshop.

                   Här fick vi se en stor mängd grodyngel.

 

            En orädd, nyfiken bofink  på närgånget besök.

Fick lära mig lite om blommorna i området, inte ofta jag tittat neråt på det viset, nu när det inte så mycket till fågelliv, ungarna är ur holkar och bon, inte är det mycket att sjunga för längre och i löven är det svårt att hitta. Då är det tid att lära mig lite mer om annat i naturen. Enlig G så är fjärilar trevliga att studera, ofta väldigt vackra och sköra, men så svåra att fånga med kamerans hjälp. Försökte jaga en svart vacker fjäril utan att lyckas få den på bild. Häromdagen lyckades jag ändå fånga en, men hann bara ta en bild sen fladdrade den iväg och jag efter men hade inte en chans att få fler bilder. Fråga vad heter den??

                       Fjäril, men vad heter den??

                                                             Kattfot.

 

                                         Kärringtand.

 

                      Åter Aspviken, upptäckte vi denna groda en sjögroda enligt fru H .

                             Humlan arbetar på och gör sitt enormt viktiga arbete.

 

                      Storskraken lyfter över Bäckesjön.

 

Det är nu en underbart vacker tid på året, inne i växthuset börjar nu både tomater och gurkan att skjuta fart.

 

 

Hamra nationalpark 8 april

Hamra nationalpark,  skall sägas med en gång hit vill jag återvända, när det blir lite mer vår. Om någon/några veckor kommer skogen och myrarna sprudla av fågelsång, ett riktigt naturparadis.

Tills september 2011 då den nya parken invigdes va detta den minsta nationalparken i Sverige med sina 28 hektar, numera så är den 1380 hektar.

Vi tog oss fram på en urskogsstig 3 km, fram till Svanjön ca: 200 meter fanns en ordentligt tilltagen träspång, efter utsiktsplatsen Svansjön blev det riktig urskog, med gamla träd ett paradis för hackspettar och andra mindre kryp. Alla omkullfallna träd låg kvar vilket gör att det finns en stor fauna av insekter, diverse trädsvampar och mossor. Halvvägs blev det medhavd fika och macka på en perkekt liggande gammal tall. Det tar tid att vandra fram i denna fantastiska gammelskog, mycket rötter, grenar att snubbla på, plus allt att titta och förundras över.

Svansjön som fortfarande är isbelagd, men snart kommer det att vara Sångsvan, diverse vadare på plats.

                Människan blir liten i denna mäktiga storslagenhet.

Inom nationalparken finns ett stort antal stigar av olika längd, det går en led rakt igenom som är 10 km, Hamra i norr, i söder vid Voxnans rinnande vatten. En säkert omväxlande natur, som jag hoppas kunna vandra i vår eller till hösten, enligt uppgift tar den ca: 6 timmar i ena riktningen, så det troligen bäst på våren, tidig sommar då det är ljust länge.
Det finns naturligtvis många djur och fåglar i denna orörda natur, vi såg inte till så många, tror det är lite tidigt på året, vi observarade en Tretåig hackspett vilket är den första för min del, kul att få se något nytt. Korp och Större Hackspett såg vi också.

Förstår nu hur militären tänkte,  fast det finns inte så många urskogar att gömma sig i, men tanken va god.

Många träd är tydligt vridna, framförallt så syns det tydligt på träd utan bark. Någon som vet varför många gamla träd utan bark är så vridna ?