Sparvhöken som jag tidigare fotograferat och lagt ut på bloggen har till och från besökt matningen, vilket inte uppskattads av alla småfåglar. I torsdags kunde jag återigen fånga den på bild.
Det kändes konstigt att den inte var rädd, jag kunde öppna fönstret börja smattra av exponeringar på bara 4-5 meter. Den verkade inte bekymrad över att jag var så nära, trevligt för mig som fick fina närbilder, men det kändes fel på något sätt. Tidigare år när vi har haft besök av sparvhök har de varit väldigt skygga har då inte fått några bilder.
Dagen efter i fredags när jag kom ut på morgonen låg sparhöken död ute på gräsmattan.
Vad kan ha hänt? Hade inte hört någon duns mot fönsterrutan eller några andra ljud. Efter mycket grubblande tror jag att den var sjuk på något viss, hela beteendet med att inte vara rädd inte ens reagera på mig och min kamera.
Eftersom det är en rovfågel så ringde jag till Länstyrelsen i Gävleborg för att höra om sparvhöken tillhörde Statens vilt, då finns det regler hur det ska hanteras. Så var inte fallet med sparvhökar.
Natrurhistoriska Riksmuseet skriver på sin hemsida, ett antal däggdjurs- och fågelarter med särskilt högt naturvärde ingår i Statens vilt. Då döda djur eller döda fåglar tillhörande Statens vilt påträffas i naturen, skall detta rapporteras eller lämnas in till polisen för transport till Naturhistoriska Riksmuseet.
© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©
naturenochjag.wordpress.com 