Sparvhök 16 september

Sparvhöken som jag tidigare fotograferat och lagt ut på bloggen har till och från besökt matningen, vilket inte uppskattads av alla  småfåglar. I torsdags kunde jag återigen fånga den på bild.

Det kändes konstigt att den inte var rädd, jag kunde öppna fönstret börja smattra av exponeringar på bara 4-5 meter. Den verkade inte bekymrad över att jag var så nära, trevligt för mig som fick fina närbilder, men det kändes fel på något sätt. Tidigare år när vi har haft besök av sparvhök har de varit väldigt skygga har då inte fått några bilder.

Dagen efter i fredags när jag kom ut på morgonen låg sparhöken död ute på gräsmattan.

Vad kan ha hänt? Hade inte hört någon duns mot fönsterrutan eller några andra ljud. Efter mycket grubblande tror jag att den var sjuk på något viss, hela beteendet med att inte vara rädd inte ens reagera på mig och min kamera.

Eftersom det är en rovfågel så  ringde jag till Länstyrelsen i Gävleborg för att höra om sparvhöken tillhörde Statens vilt, då finns det regler hur det ska hanteras. Så var inte fallet med sparvhökar.

Natrurhistoriska Riksmuseet skriver på sin hemsida, ett antal däggdjurs- och fågelarter med särskilt högt naturvärde ingår i Statens vilt. Då döda djur eller döda fåglar tillhörande Statens vilt påträffas i naturen, skall detta rapporteras eller lämnas in till polisen för transport till Naturhistoriska Riksmuseet.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

 

Sparvhök 7 september

Idag fick jag möjligheten att få bilder på den sparvhök som ofta finns vid matningen.

Latinska namnet Accipiter nisus – Accipiter betyder hök. Nisus syftar på en konung i Megara som enligt sagan förvandlades till en sparvhök.

Häckar tämligen allmänt i hela landet. Förekommer upp till fjällbjörkskogsregionen.

Lever i huvudsak av småfåglar men kan även ta så stora fåglar som duvor och nötskrikor.

Båda makarna bygger, och i regel konstrueras ett nytt bo varje år. Ibland kan dock ett äldre bo fungera som underlag för det nya. Sparvhöken återvänder till sitt forna revir, varför äldre bon nästan alltid finns till hands. Boet byggs av torra kvistar och ligger oftast 4 till 6 meter över marken i en gran eller tall. Äggen, 3-7 i antalet, är vitaktiga med stora mörkbruna fläckar. De läggs med två dagars mellanrum i maj till juni och ruvas av honan i 32 till 36 dygn. Under denna tid liksom under tiden som ungarna är i boet svarar hannen för all proviantanskaffning. Sedan ungarna lämnat boet, jagar båda föräldrarna och förser dem med mat under ytterligare en månad.



Häckningen sker relativt sent, betydligt senare än duvhöken, vilket hänger samman med att lättfångade småfågelungar, lämpliga till föda åt den egna avkomman, blir vanliga först i juni.
Sparvhöken lever huvudsakligen av småfåglar. Bytesdjurens art är dock beroende av terräng och årstid. Gråsparvar, pilfinkar, bofinkar, talgoxar, lärkor, sångare och trastar är de vanligaste bytena.



Namnet nämns redan 1541 men är säkert ännu äldre. ”Sparv-” syftar på artens jaktbyte som ofta är av småfågelstorlek.



De flesta sparvhökarna lämnar landet i augusti till november och drar mot sydvästra Europa. I mars – maj sker återkomsten.

© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©