Så äntligen lite sol och något varmare, vilket gynnar fjärilarna som det hittills varit så ont om. Har i år sparat ett område med maskrosor där flög nu 7 tistelfjärilar mellan de vackert gula blommorna, kunde riktigt se hur de njöt av att det blivit lite varmare och att vinden lagt sig. Det fanns mycket föda i varje blomma som de sög i sig. Otroligt men tistelfjärilarna är ”flyttfjärilar ” som flyttar hit från Nordafrika vilket känns som en väldigt lång flygtur.
Enligt jordbruksverkets hemsida överlever inte tistelfjärilen den svenska vintern. Den klarar inte ens av vintern i Sydeuropa utan de vi ser i Sverige har sitt ursprung i Nordafrika, vissa år kommer även immigranter från Centralasien. Tistelfjärilen är en av få fjärilsarter som observerats på Svalbard, för att flyga dit krävs att de korsar 100 mil öppet hav. Arten är en kosmopolit som finns över hela världen förutom i Sydamerika och på Antarktis.
Antalet tistelfjärilar i Sverige varierar mycket mellan olika år, inte minst beroende på att fjärilarna behöver varma medvindar för att kunna ta sig hit. Tistelfjärilen är en stark och snabb flygare och kan ses i alla typer av öppna, blomrika miljöer, inklusive kalfjället och isolerade skärgårdsöar. Särskilt väl trivs den där det finns inslag av torra och varma platser som berghällar, sandblottor och stenrösen. De år som tistelfjärilen har lyckats med fortplantningen i Sverige är den vanlig under sensommaren i fjärilsrabatter i parker och trädgårdar. Blommande lusernfält lockar också till sig tistelfjärilar på jakt efter nektar under sensommaren.
Tistelfjärilen har, till skillnad från våra inhemska fjärilar, ingen längre sammanhållen period utan födointag (diapaus). Det innebär att arten inte kan övervintra i Sverige. De år som tistelfjärilar flyger in till Sverige i stora antal har det varit gynnsamma vinterregn i Nordafrika eller Mellanöstern där de normalt förekommer. Vinterregnen har gynnat larvens värdväxter, främst olika tistlar. Resultatet blir en stor mängd tistelfjärilar som sprider sig norrut över Europa under våren.
De tistelfjärilar som kommer till Sverige på våren, vanligen i maj eller juni, parar sig och lägger ägg på olika svenska tistelarter, ibland även på gråbo eller stockrosor. Utvecklingen från ägg till färdig fjäril tar ungefär två månader. De år med kraftig inflygning i maj och juni, som följs av varma och lagom torra somrar blir det många tistelfjärilar under sensommar och tidig höst. Märkligt nog verkar det inte som om de flyttar tillbaka till Nordafrika på hösten utan
de flesta dör här.
All fakta hämtat från Jordbruksverket
© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © © ©
naturenochjag.wordpress.com 
Intressant text, men vilka kanonbilder och imponerande skärpedjup. Det brukar inte vara så lätt att komma en fjäril in på livet. Vad är hemligheten?
Tack Bo, jag gjorde som du, satt stilla och väntade på vad som skulle komma nära, tur men också tålamod så kan det ibland lösa sig på bästa sätt. Önskar dig en skön o spännande sommar.
Väldigt intressanta fakta – hade ingen aning om att det fanns flyttfjärilar! Jättefina bilder som alltid!
Tack Ilse-Marie ”flyttfjärilar” talas det inte som det görs om flyttfåglar men visst är det fantastiskt att dessa små flygare kan klara den långa vägen.
Imponerande bilder och imponerande info. Jag har läst om en annan art av flyttfjäril, minns inte vilken, men där är det en särskild generation som föds starkare för just flytt, typ varannan generation, avsedd för att orka hela vägen, och som sen inte återvänder. Inte alla av arten som flyttar, alltså, och inte varje år. Imponerande (igen) att de orkar dessa mastodontflygningar. Som du säger, flyttfjärilar hör man inte mycket om.
Tack Gunilla, visst mycket imponerande av dessa små bevingade vänner.