Gammafly, Aspviken 15 september

Här ytterligare en spännande insekt som kära hustrun hittade, det visade sig vara en fjäril i familjen nattflyn. Det latinska namnet är Autographa gamma, det svenska namnet har den fått av den silvervita teckningen som liknar den grekiska bokstaven gamma på framvingarna.

Gammaflyet finns i nästan hela världen. Den överlever inte vintrarna i svalare klimat än tempererat, men kommer flyttande på våren till svalare områden och förökar sig i flera generationer mellan maj och oktober. Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är alla de vitt skilda miljöer där det finns blommande växter.

Den har ett vingspann på mellan 35 och 50 millimeter.

De fullvuxna fjärilarna flyger både på dagarna och nätterna och de livnär sig på nektar från olika blommor.

 Fakta från Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Annonser

Fönsterblomfluga 3 september Aspviken.

Kära hustrun hittar ofta spektakulära små insekter på tomten, kommer till mig och frågar vad det är för något hon hittat. Den här i mina ögon väldigt vackra fluga kände jag inte igen, som vanligt ställde jag frågan till jourhavande biolog på Riksmuseet, som mycket snabbt svarade att flugan på bilden är en fönsterblomfluga Volucella pellucens, (Pellucens betyder genomskinlig på latin.)

Den är en art i insektsordningen tvåvingar som tillhör familjen blomflugor. Den finns allmänt i hela Sverige utom i fjällmarkerna, i större delen av Europa och öster ut till Japan och Stilla havet.

Den flyger från början av juni till mitten av september, lever i löv eller blandskogsområden gärna med inslag av öppna hagmarker, ses på många olika blommor men gärna flockblommiga växter.

Honan lägger ägg i getingbon där larverna utvecklas, larverna lever på getingarnas avskräde och larver.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Silverstreckad pärlemorfjäril 28 augusti Aspviken.

I början av sommaren planterad vi Anisisop skulle vara en bra växt för att locka till sig fjärilar. Vilket verkligen stämmer, har haft ett par fina dagar med lite vind, sol och värme. Ett perfekt fjärilsväder, då har det varit säkert över 20 fjärilar som sökt sig till den blå Anisisopen. Svårt att räkna då sitter runt om, mest ha det varit nässelfjärilar.

Ett exemplar av den silverstreckade pärlemorfjärilen lyckades jag hitta bland nässelfjärilar, citronfjärilar och tistelfjärilar.

Silverstreckade pärlemorfjärilen är vår största pärlemorfjäril med ett vingspann 53-65 mm. Den trivs bäst på blomrika skogsgläntor, träd- och buskrika betesmarker och glesa lövskogar.

Tämligen allmän upp till Dalarna och Västernorrland, syns flyga från slutet av juni till början av september.

Nässelfjärilen och citronfjärilen hör till vårens första fjärilar tillsammans med påfågelögat.

Nässelfjäril

Citronfjäril

Tistelfjärilen en av världens mest spridda fjäril, hos oss är den endast en tillfällig gäst, som i år då det har varit stor invasion.

Tistelfjäril

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Flikfly 23 augusti, Aspviken.

Fick plocka svarta vinbär hos en granne, satt bekvämt på en stol med en korg där jag samlade dessa söta, goda, nyttiga svarta bär. Plötsligt när jag tittade ner i korgen satt där en i mina ögon vacker lite speciell fjäril, som efter lite efterforskning visade sig vara ett flikfly.

Ytterligare ett nytt ”kryss” i listan för ryggradslösa djur. Det har blivit många denna sommar.

Tog försiktigt den med hem för närmare fotografering, den var väldigt samarbetsvillig, satt stilla och lät mig komma nära.

Efter att forskat lite på nätet så visar det sig att flikfly heter Scoliopteryx libatrix på latin, och är en fjärilsart. Flikfly ingår i släktet Scoliopteryx och familjen nattflyn. Den finns i nästan hela landet.

Den har ett vingspann upp till 50 mm, har trekantiga främre vingar med en gråbrun grundfärg och intensiva orange mönster. Den fullbildade fjärilen vilar under vintern i grottor, i källare eller liknande gömställen.

Efter en stunds närgånget fotograferande fick den återgå till en svart vinbärsbuske.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Lissonota setosa 15 augusti, Aspviken.

I min bok om insekter har jag många gånger tittat på en bild som fascinerat mig många gånger, en långbent stekel med orangeröda delar på benen. Trodde nog att den kommer jag aldrig att få se i naturen, men så i går när jag borstade tänderna som vanligt ute på toaletten såg jag en stekel på fönstret.

Först vid fotograferingen kunde jag konstatera att det var Lissonota setosa som jag ändå lyckats hitta.

Lissonota setosa är en stekelart som  ingår i släktet Lissonota och familjen brokparasitsteklar. Den är utbredd i stora delar av Sverige och är reproducerande i Sverige. Parasitstekeln flyger i maj – juni i skogsmark, parker och äldre trädgårdar.

Honan söker upp vedlevande larver av fjärilar och skalbaggar, hon lokaliserar dem genom att med antennerna uppfatta svaga vibrationer från larvernas gnag. Efter att med äggläggningsröret (som är lika långt som kroppen) ha borrat in till en larv lägger hon ett ägg i den. Parasitlarven utvecklas i dessa larver och kläcks så småningom fram i stället för dem.

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Mittfältsdelat metallfly 13 augusti, Aspviken.

Hustrun rensade ogräs härom dagen, ropade på mig och kom med denna luring på ett blad. Intressant tyckte jag naturligt vis och tackade artigt för fyndet, hade aldrig tidigare sett något liknande, visste inte vad det var.

Hittade inget i mina böcker som kom i närheten av denna vad det nu var för någonting.

Återigen blev det att fråga jourhavande biolog på Riksmuseet om råd. Svaret från Rasmus Hovmöller lät inte vänta på sig,
fjärilen är ett mittfältsdelat metallfly, Diachrysia stenochrysis. Va är det här en fjäril??

Snabbt började jag googla och visst den är en fjärilsart och ingår i släktet Diachrysia och familjen nattflyn. Det finns inte så mycket mer att läsa om den, finns i Sverige från söder  och upp till Medelpad

I närbild ser den ut som en gammaldags ”rot/diskborste” som mamma hade.

Återigen fick jag lära mig något nytt.

Fakta hämtat från Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

 

Hallonglasvinge 5 augusti, Aspviken

Hittade denna lite märkliga insekt på min fjärilshåv som stod ute, (beredd på utryckning) tycktes mig mycket märklig. Började leta i mina böcker, kunde inte bestämma vad det var jag letade efter. Hittade inget som stämde överens med bilderna. Det fick bli som vanligt när jag inte kan få fram vad det är jag hittar, kunde inte fråga på nätet då jag inte visste vad det kunde vara. Jag frågade jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. Dagen efter kom följande svar, du har hittat en fjäril som imiterar en stekel, en hallonglasvinge.

Vänliga hälsningar

Rasmus Hovmöller, jourhavande biolog.

Vadå en fjäril? Började naturligtvis söka på nätet, vadå en fjäril som imiterar en stekel.

Hallonglasvinge (Pennisetia hylaeiformis) är en fjäril i familjen glasvingar vars larv främst lever på hallon.

Med sitt svart-gula mönster imiterar den getingar och liknande för göra sig osmaklig för predatorer, de färgerna indikerar stickande insekt vilket många undviker.

Hallonglasvingen är i Europa utbredd i de södra, centrala och norra delarna. I Sverige är den allmänt förekommande och finns norrut till Åsele lappmark.

Hallonglasvingen hittas där hallon växer, som i skogsbryn och på hyggen, men även på odlade hallon i trädgårdar. Fjärilen har en tvåårig larvutveckling. Honan lägger äggen nära basen på en hallonplanta. Larven gnager först på rötterna, för att senare gnaga sig upp i stjälken. I stjälken sker också förpuppningen. De fullbildade fjärilarna flyger från juni till augusti.

Oj vad det finns mycket att lära där ute i naturen.

Fakta hämtat från Wikipedia

© © © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©