I reklamen och på hyllorna syns Norrlands Guld i aluminiumburk, något som är gjort på malt. Inte för oss, Norrlands Guld är dessa guldfärgade fantastiska hjortron, I år finns det gått om hjortron på ”vår” myr, sent mognade bären (frukterna), vi brukar börja plocka i mitten av juli men i år med anledning av som vi tror den kalla sommaren så är de mogna första veckan i augusti. När det som denna sommar är gott om dom så är det underbart skönt att plaska runt på myren och fylla våra glasslådor med stora välsmakande hjortron.
Vackra, goda och nyttiga hjortron.
Hustrun målmedvetna blick och steg på jakt efter ”guldet”.
Detta kallar vi kungshjortron.
De kommer många tankar och funderingar när jag plockar och går på myren, vi har gått här i 15 somrar. En gång har vi sett en älg trots massor av färska spår varje gång vi är här, likadant när det gäller björn, spåren finns där med jämna mellanrum och vi befinner oss i ett erkänt rikt björnområde. Björnskräcken är ganska utbredd här området, men jag tror verkligen att björnen inte vill träffa oss, om vi bara plockar bär eller rör oss sansat och talar om att är där i naturen och inte sätter hundar eller skjuter på björnen. Det blir alltid stora rubriker om björn och varg och visst måste vi hålla koll och inte låta det bli för många. Men mina tankar och rädsla är mycket större för dvärgbandmaskens intåg i vårt landskap, det borde satsas ordentligt mer forskning på hur vi skall kunna skydda oss (vaccination) mot dvärgbandmask eftersom det inte finns något botemedel. Tänk om vi om några år inte kan äta skogens bär, våra barnbarn kan inte springa fritt och plocka blåbär som nu. Vargen som också finns här, vi ligger i utkanten av ett vargrevir. Trodde vi såg vargspår här om dagen men efterforskning i vår spårbok, lutar det åt att det hade gått en räv utefter den våta vägen.
”Vår myr”
Groda, inget att vara rädd för.
naturenochjag.wordpress.com 