Örnspaning 8 januari 2014

0419

Underbara hustruns födelsedagspresent till mig har vi nu tillsammans upplevt. I tisdags tog vi bilen i ett grått och blött väder till Salbohed för att där övernatta, innan vi på onsdagens skulle sitta i ett gömsle i hopp om att få se och fotografera örn, helst både Kungsörn och Havsörn. Salbohed B&B visades sig vara ett mycket vackert hus med en väl utförd restaurering till hotellstandard, vackra rum som var mycket smakfulla. Vi åt en god middag, baconlindad kyckling med potatis/morotsgratäng. En kanonefterrätt varma blåbär ovanpå kall vaniljsås, något jag varmt kan rekommendera.

0408

Tidig väckning för frukost, blev hämtade av guiden Bosse, vi körde efter honom i mörkret på smala krokiga Västmanländska grusvägar. Parkerade bilen och gick ut på en genomblöt myr i 400 meter fram till det gömsle där vi skulle tillbringa dagen.

0392

Monterade kameran på plats, objektivet stack ut genom kamoflagetyget .

0398

Hustrun spanade ut med beundransvärd energi och stor förmåga att upptäcka vad som rörde sig där på den alltmer uppklarnande myren.

0397

De första som hördes och kom i stor mängd, korparna stora svarta högt ”pratande” fåglar.

7507

Första örnen slog sig ner längst bort på myren tillsammans med korpar, satt där en timme, vi trodde och hoppades att den skulle komma närmare. Den drog istället upp i en trädtopp, även det långt bort från vårt gömsle.

7515

7537

7567

Korparna underhöll oss med diverse flygövningar och det typiska hoppen som alla kråkfåglar ägnar sig åt.

7516

7542

Nötskrikor försåg sig med mat från ett upphängd talgblock, där även Talgoxar, Blåmesar och Skatan försågs sig.

7521

7529

7547

En serie bilder på den örn som kom på närmsta fotograferingsavstånd, vi såg en som vid ett par tillfällen flög över gömslet och som jag uppfattade som en Kungsörn den kom skapligt nära så observationen känns säker.

7556

7557

7558

7559

En kråka sitter på den gren vi hoppats att Kundörnen skulle slagits ner på för att komma hem med fina örnporträtt, får bli ett annat tillfälle.

7540

Korpen i en vacker miljö, en naturtavla som det går bra att njuta av, liksom Nötskrikan.

7512

545

Efter en spännande tid i ett bekvämt gömsle tog denna dag slut med en vandring tillbaka till bilen och resan hem i mörker och regn till Vallentuna. Vi hade klarat dagen med ett inte alltför grått väder, faktiskt så såg vi blå himmel några korta ögonblick, först när vi åkte hem kom diset och regnet, fortfarande +5-6 grader i januari, enligt radion så blommar körsbärsträden i Kungsan.

0416

Tack kära hustrun för en fin present och för att du vill följa mig på fågelspaningar i vår fantastiska natur, upplevelser som känns nyttiga för hälsan.

0391

0414

© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt —  © © ©

Norrlands Guld

I reklamen och på hyllorna syns Norrlands Guld i aluminiumburk, något som är gjort på malt. Inte för oss, Norrlands Guld är dessa guldfärgade fantastiska hjortron, I år finns det gått om hjortron på ”vår” myr, sent mognade bären (frukterna), vi brukar börja plocka i mitten av juli men i år med anledning av som vi tror den kalla sommaren så är de mogna första veckan i augusti. När det som denna sommar är gott om dom så är det underbart skönt att plaska runt på myren och fylla våra glasslådor med stora välsmakande hjortron.

                                                 Vackra, goda och nyttiga hjortron.

 

                            Hustrun målmedvetna blick och steg på jakt efter ”guldet”.

 

                                                       Detta kallar vi kungshjortron.

 De kommer många tankar och funderingar när jag plockar och går på myren, vi har gått här i 15 somrar. En gång har vi sett en älg trots massor av färska spår varje gång vi är här, likadant när det gäller björn, spåren finns där med jämna mellanrum och vi befinner oss i ett erkänt rikt björnområde. Björnskräcken är ganska utbredd här området, men jag tror verkligen att björnen inte vill träffa oss, om vi bara plockar bär eller rör oss sansat och talar om att är där i naturen och inte sätter hundar eller skjuter på björnen. Det blir alltid stora rubriker om björn och varg och visst måste vi hålla koll och inte låta det bli för många. Men mina tankar och rädsla är mycket större för dvärgbandmaskens intåg i vårt landskap, det borde satsas ordentligt mer forskning på hur vi skall kunna skydda oss (vaccination) mot dvärgbandmask eftersom det inte finns något botemedel. Tänk om vi om några år inte kan äta skogens bär, våra barnbarn kan inte springa fritt och plocka blåbär som nu. Vargen som också finns här, vi ligger i utkanten av ett vargrevir. Trodde vi såg vargspår här om dagen men efterforskning i vår spårbok, lutar det åt att det hade gått en räv utefter den våta vägen.

                                              ”Vår myr”

 

 

                                     Groda, inget att vara rädd för.