Kattugglorna i Täby 31 mars

Apr1

Hustrun och jag tog en tur för att se hur utvecklingen går för de två kattuggleungarna jag i ett tidigare inlägg skrivit om. Träffade på vägen Maria som kunde berätta att de flyttat sig ett femtital meter söder ut och satt högt upp. Jag kunde ganska snabbt hitta den vuxna som satt mycket kamouflerad i en klyka.

Verkade mest sova, men ibland kontrollera vad som hände lite nonchalant med ett öga. Då fanns naturligtvis ungarna någonstans i närheten, vi gick där med huvudena uppåt spanande efter några ulliga bollar. Som vanligt när vi är ute på spaning så är det ”hökblicken” min kära hustru som hittar ungarna högt där upp på en ganska klen gren.

Tur att jag har ett ordentligt teleobjektiv, för de sitter betydligt högre upp än förra gången vi var på plats.

Ett fint ljus med en klarblå himmel får de att framträda så fint där det sitter tryckta mot varandra ett riktigt syskonpar.

Ungarna är mer vakna och spejar nyfiket på vad som sker i omgivningen.

På håll känns det som att den till höger är lite större, skillnad på kön ? Eller bara så att en hugger för sig mer föda, vem vet inte jag. Kan bara konstatera att det är svårt att hitta något sötare i fågelvärlden. Titta på dessa uppförstorade närbilder och njut.

Önskar att dessa två kommer att bli flygfärdiga och får ett underbart kattuggleliv.

Kattugglor, Täby 18 mars

Mar18

Fick rapport om att ovanligt tidiga kattuggleungar hade hittats i Täby, intressant tyckt både hustrun och jag. Roslagsbanan blev transportmedlet, hade fått en ungefärlig beskrivning vart vi skulle leta. Många gamla träd där de kunde sitta i, vi fick sällskap av en boende i området. Han visste inget om några små ugglor, vi gick stirrande upp i de gamla träden. Vände o gick tillbaka, då upptäckte hustruns skarpa blick, som jag har haft så mycket glädje av, två små ”ullbollar” i en trädklyka.

Där satt två små kattugglor tysta men spejande på oss, kanske såg dom vår glädje över att ha hittat rätt träd.

Som vanligt när vi står med kameror och kikare så kommer det fram i det här fallet folk på promenad och frågar vad vi håller på med. Vi kunde till ett par peka ut var ugglorna satt, vilket uppskattades stort.

Den medhavda mackan o kaffet intogs på närliggande bänk, det småregnade men inte mycket vind och flera plusgrader. Då kom hustruns falkblick igen, titta där borta där sitter en vuxen kattuggla, nej men det är väl bara en avbruten gren tyckte jag.

Hustrun stod på sig och hade förstås rätt, den blicken stämmer för det mesta.

Den satt ett tiotal meter ifrån trädet där ungarna satt, naturligtvis för att hålla koll så att ingen predator kom för nära.

Kattugglor bildar par från ett års ålder och förblir tillsammans hela livet och är svåra att skilja åt, så om detta är pappan eller mamman låter jag vara osagt.

Om detta är en dotter eller son vet jag naturligtvis inget om, men som alla ungar är den förtrollande söt.

Kattuggla 21 januari

Jan21

Idag tog jag mig till Norra Djurgården för att titta till kattugglan som brukar sitta i sitt gamla träd. När jag kom såg jag att den satt där väldigt fint, jag började plocka fram kameran ur ryggsäcken. När jag tidigare varit här har ugglan suttit stilla utan att bry sig om att jag rörd mig nedanför, idag hann jag inte ta första bilden innan ugglan gömde sig. Det var inte vad jag räknat med, bestämde mig att försöka vänta för att se om den kom fram igen.

Efter några minuter kom en ilsken nötskrika, satte sig ovanför ugglan och skrek som bara nötskrikan kan. Nu blir det nog inga bilder, men nötskrika gav upp, jag stannande kvar i hopp att ugglan ändå skulle titta fram igen. Som fågel/natur fotointresserad så är det tålamodet att vänta som är det viktigaste för att få bilder, efter en timmes väntan så tittar den försiktigt fram.

Ugglan och jag fick ögonkontakt, vi tittade på varandra, min närvaro accepterades så att jag kunde låta kameran göra sitt.

Innan jag gav mig iväg så somnade kattugglan in. Tack för denna gång alltid lika roligt att vara på plats.

.© © Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt © ©

Kattuggla 6 december

Dec6

I dag tog jag en tur till norra Djurgården för att se om kattugglorna satt kvar i sitt gamla träd. När jag kom så satt en av dom fullt synlig, kul för förra gången såg jag ingen. Snabbt tog jag några bilder på fri hand, vilket är knepigt eftersom det är väldigt dåligt ljus där i skogen och december är inte den ljusaste månaden.

Under tiden jag monterade upp stativet, kröp ugglan ner i boet, oj skulle jag inte få fler bilder. Hade kaffetermosen och en macka med, så jag satte mig för att vänta. Tog ungefär 10 minuter så tittade den fram lite försiktigt som att kontrollera att jag var kvar.

Så här har dom inte reagerat vid mina tidigare besök, det förbryllade mig varför så ”blyg” nu ?

En nötskrika kom och satte sig och skrek alldeles ovanför boet, det kom en till på en gren bredvid och förde ett oväsen som bara nötskrikkor kan åstadkomma. De höll konsert, under tiden försvann kattugglan ner och gjorde sig osynlig.

När nötskrikorna tystnad och dragit iväg så tittade ugglan försiktigt fram med ett öga, tyckte tydligen att det var bäst att gömma sig igen. Jag satt kvar, trots att kaffet var slut men efter en kvart utan att den vågade sig fram gick jag vidare. Tror inte det var mig som den var rädd för, utan nötskrikorna fanns hela tiden i närheten som gjorde det olustigt att sitta synlig.

Kattugglor 19 december

Dec19

I dag blev det tillsammans med hustrun en vandring på norra djurgården i hopp att hitta de två kattugglor som rapporterads ett par dagar. Tack vare en fotograf som hade koll och stod i buskarna så hittade vi de två, oemotståndliga kattugglorna.