En märklig upplevelse när vi igår kväll tog bilen mot Bratthe ett ställe långt in i skogen, där vi skulle vara med på en vandring utefter Gröntjärnsleden. Från Sandvik tillbaka till Bratthe 1,2 mil vandring, samling 19:00, och där mitt ute i skogen i ett ihållande regn fanns det en parkering (utan parkeringsautomater). Bratthe ingen by utan bara ett litet inglasat hus och så denna parkering med 70-tal bilar.

Parkering mitt i skogen.

Tur att det ”busshållplatsen” är ordentligt markerade

Vi bussade till Sandvik för att där börja vandringen.
Der regnade men det hindrade inte att det kom mycket folk som skulle gå denna sträcka, en gammal pilgrimsled som pilgrimerna använde när det skulle till Nidaros i Norge.

Det regnade mest hela tiden
19:30 började vi vandra på fina skogsstigar, för att ta oss tillbaka till Bratthe, det hela arrangerades av Ängebo IK. Vid Gröntjärn serverades vi kaffe med en god kanelbulle, behövlig paus. När vi åter nådde Bratthe efter drygt 2,5 timmars vandring inkl. kaffepausen, blöta inifrån och utifrån serverades vi en god varm köttsoppa med ”glöhoppor” en mycket god hemmabakat smörgås. Efter ännu en kopp kaffe så började vi bilfärden tillbaka mot Aspviken lagom hemma 23:30 efter en minnesvärd kväll där vi fick träna att gå i regn åter regn, med våra regnkläder som vi hoppas slippa när vi i september skall vandra i svenska fjällen.

Fikarasten vid den sägenomspunna sjön Gröntjärn.
Gröntjärn sägenomspunnen och grönskimrande, Gröntjärn har troligtvis svenskt rekord vad gäller skillnad i vattennivå, hela 14 meter mellan lägst och högst uppmätta. Detta trots att det inte rinner bäckar till eller från Gröntjärn. Det är flödet av grundvatten som ensamt bestämmer nivån på sjön. Gröntjärn är en så kallad dödisgrop, något som blev kvar när kilometertjocka isen krympte och försvann för omkring 8 500 år sedan. När landisen helt hade dragit sig tillbaka fanns större block av dödis kvar i grusmassorna. Dessa isblock smälte i sin tur och bildade så kallade dödisgropar. Flera av de stora groparna i dalgången är idag vattenfyllda däribland Gröntjärn och den i närheten liggande Stråsjö-Långtjärn.
Då grundvattnet i Gröntjärn passerar genom isälvsgrus uppstår en reningseffekt. Gruset fungerar som ett naturligt reningsfilter som fångar upp partiklar och gör vattnet rent och klart. Frånvaron av partiklar är förklaringen till vattnets speciella gröna färg.
Det varierande vattenståndet gör att Gröntjärn har en extrem bred strandzon. Ytterst få växter har förmågan att både kunna växa på en torr grusbacke och i 14 meter djupt vatten. Växttäcket i strandzonen är därför lågt, glest och mycket varierande från en tid till annan.
Krypven och vattenmåra är de enda fast rotade växterna på stranden. Frön kan tillfälligt ansamlas i strandzonen och gro i riklig mängd. Ett exempel är getväppling som under vissa perioder breder ut sig ordentligt på stranden. Här hittas också fjällnejlika och knutarv. Fjällnejlikan är en rest från en kallare tidsepok. Knutarv finns normalt bara vid Hälsingekusten men i inlandet växer den endast här.
I närheten ligger Stråsjö-Långtjärn med ett djup på 20 meter. Sjön har en nästan lika spännande hydrologi som Gröntjärn. Stråsjö-Långtjärn har i motsats till Gröntjärn en mycket smal strandzon. Vattennivån tycks vara konstant men är i själva verket sakta stigande. Sjön tillförs ett humusrikt vatten via ett antal bäckar men saknar ett synligt utlopp. Istället dräneras sjön genom att vattnet långsamt tar vägen genom isälvsgruset på botten. Här har dock växtdelar och humus ansamlats till ett gyttjelager som successivt täpper till en allt större del av bottnen på denna stora döisgroppen. I takt med att vattnet stiger dränks den omgivande skogen längs stränderna. I sjön syns stubbar och lågor från träd som vuxit i strandlinjen då vattenlinjen var lägre.

En stilla tjärn längs vägen, något av ett mygghål.

Även här hade stormen Dagmar härjat.
Fakta till detta inlägg är hämtad från länsstyrelsen i Gävleborg.
Strot tack till Ängebo IK för en trevlig kväll.