vandring i Kungliga nationalstadsparken 17 december

3313

Idag en grå morgon med 1 plusgrad, klockan 10 träffades vi vid Universitetets tunnelbanestation för att göra den sista vandringen före jul.

3314

Vi gick delar av Nationalstadsparken.

3317

3322

Förbi Lappkärret, där det på den mycket tunna nattisen låg 3 Knölsvanar. Via Stora skuggan gick vi utefter stranden på leriga stiga med hala rötter.

3323

3332

Det blev en behaglig vandring med några inte allt för svåra, långa backar.

3331

3333

3328

En skön fikapaus nere vid vattnet, där låg 3 Storskrakar. Kaffe med den klassiska äggmackan ger nya krafter.

3338

3336

Fortsatte med spänstiga ben, kom fram till Norrtäljevägen med sin bullrande trafik. Fantastiskt att vi hade gått i en nästan urskog, där det var tyst och stilla inte långt från storstadens myller och höga ljudnivå. Gick över Stocksundsbron och fram till bussarna vid Danderyds sjukhus Det blev en 9 kilometer lång vandring på 2 timmar 50 minuter inklusive fikapausen. Väl på bussen mot Vallentuna kom blötsnö, stora snöflingor (lapphandskar), inget som ligger kvar på marken. Tack mina trevliga vandringskamrater för höstens alla strapatsrika vandringar, återkommer efter helgerna med nya mål.

3321

© © ©  Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © © ©

 

Annonser

Upplandsleden 30 november

3240

Start  Skokloster vid 10 tiden för att vandra en slinga av Upplandsleden. En morgon med nollgrader och en grå himmel, tillsammans med vandringskamraterna idag något decimerat, R fick stanna hemma denna gång på grund av förkylning.

3241

Vi började vid slottet, snart kom vi till en riktig urskog med många gamla kullfallna träd. Ganska besvärlig terräng där det var viktigt att titta ner för att se var jag sätter fötterna.

3242

3244

Inte svårt att se vilka som höll på med avverkning.

3245

Vandringen gick långsamt fram, mycket upp och ner med hala stenar och rötter

3246

Att det fanns Bäver i området förstod vi efter att ha passerat flera fällda träd, och vi kunde snabbt se var Bäverhyddan låg vid strandkanten.

3247

Leden gick längs Mälarens strand.

3248

3254

In en bit i skogen med en ganska svårtillgänglig stig.

3251

3255

Efter drygt två timmars vandring hade vi kommit dryg 4 kilometer, då blev det fikapaus och lite vila med utsikt över Mälaren med ljus i horisonten.

3257

Insåg att min gissning på 4 timmars vandring inte skulle hålla, leden fortsatte med en terräng som det tog tid att vandra i.

3263 3265

Vädret var utmärkt för denna lite tunga vandring med ett par plusgrader vindstilla och med en svag sol som gjorde allt för att synas.

3266

Långsamt kom skymningen, framför allt inne i skogen.

3268

3269

Tiden började kännas i trötta ben och fötter, skönt att ibland komma ut på grusvägar då ökade farten men också mörkret.

3271

3270

Efter drygt 5 timmar och 15 kilometers vandring kom vi åter till Skokloster som nu var upplyst med ett varmt välkomnande ljus. Efter ett kort besök på julmarknaden blev det en behaglig bilresa hem till Vallentuna. Tack min hustru och mina spänstiga kamrater för en fin, spännande dag.

3274

© ©  Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt  © ©

 

Bogesundslandet 7 november

1729

Dagens vandring 12 kilometer på 4 timmar i en bitvis svår och väldigt blöt terräng.

1731

Det fanns spår av gårdagen lätta snöfall, när hustrun och jag vandrade Dammstakärrsrundan tillsammans med vännerna Vivi o Morgan.

1732

Dammstakärrsrundan en slinga med omväxlande natur och underlag, på Bogesundslandet inte långt från Waxholm.

1733

1736

På viss ställen går leden ihop med den mer kända blå leden.

1749

Efter allt regnande den sista tiden var det lerigt och på vissa ställen ”sjöar” att passera.

1741

1744

Mycket upp och ner, det gällde hela tiden att passa var man satte fötterna, förrädiska hala rötter.

1738

Ibland hjälper det med en framsträckt hand.

1747

Idag fick vi två sköna fikapauser i den tysta, mycket tysta naturen. Någon enstaka talgoxe kunde höras och ett par korpar som varnade omgivningen att vi var där.

1746

1750

1762

1756

Efter en lång skön novembervandring i goda vänners lag känns det härligt att komma hem, äta en av hustrun perfekt tillagad lax och ett välkylt glas vitt vin.

1758

© © © — Allt material på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt —  © © ©

 

Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 6

Viterskalsstugan – Hemavan

Ja då vaknar vi till den sista dagen på vår vandring, det har varit köldgrader under natten, vilket gör att det tidigt på morgonen är halt på stenar och spångar. Halt på väg till dasset, gäller att inte ha bråttom när ”inspirationen” sätter till.
Det känns tråkigt att detta skall bli den sista dagen på vår fantastiska vandring, den här etappen skall enligt alla tips bli den lättaste med slät vandring och mycket ner på slutet till Hemavan.  Vi har alltså 10 kilometer lätt vandring framför oss och ingen brådska, det blir många stopp med kameran för att hinna dokumentera sista etappen.

Så här års är det naturligtvis inte mycket som blommar, det finns några få som fortfarande står emot vinden och köldgraderna, häftigt med alla blåklockor.

Jag upplever inte att det är plant utan det går uppför ordentlig länge innan det bär ner mot Hemavan, inte alls som beskrivningar jag läst inför vandringen. Men nu gör det inget eftersom jag vill dra ut på den här dagen så länge som möjligt, hustrun och jag släpper iväg kamraterna som vill hålla högre fart.

Vi tar det nu väldigt lugnt, har ingen brådska försöker ta in allt det vackra för att ha det kvar i själen när mörkret och kylan kommer till storstaden där vi skall tillbringa höst och vinter. Minneskortet fylls nu av enorma utsikter, färger, snötäckta fjäll, sjöar, stenar och vandringsmärken, röda kryss för vinterled och stenrösen för sommarleden.

Sista kilometrarna ner mot Hemavan väljer vi den lite längre men inte så branta vägen för att spara våra knän. Här blir det magiska färger när vi kommer ner genom björkskogen, skönt  att kamerans batterier har klarat av vandringen utan att kunna laddas och att minneskortet har räckt till.

Stort tack till mina vandringkamrater, min tåliga underbara hustru som följde med på denna för mig härliga vandring, tack till alla som ser till att göra Kungsleden framkomlig, broar och spångar. Den här delen av leden, den senaste delen av Kungsleden upplever jag som väldigt omväxlande och förhållandevis lättvandrat. Stort, stort tack till STF och alla dessa underbara, trevliga stugvärdar ni är enorma med ert engagemang och kunnande utan er skulle vi inte kunnat ta oss runt så här års.

Efter en natt på vandrarhemmet i Hemavan, har vi tid att se oss omkring i byn som har ett väldigt fint Naturum, visar bl.a en film om björn som verkligen är sevärd. Tre av oss åker Lapplandspilen, en bussresa på 14 timmar tillbaka till storstan, med dess stress och jagande. Två av kamraterna, en som inte ännu är pensionär tar flyget för att vinna tid och komma fortare till ”ekonomiska planer”. Bussresan är ett trevligt sätt att ta sig tillbaka i varje fall så länge det är ljust, när mörkret döljer naturens skiftningar så är det bara att försöka sluta ögonen och tänka tillbaka på dessa fantastiska fjälldygn som jag har fått uppleva tillsammans med mina härliga kamrater och underbara hustru.

Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 5

Syterstugan – Viterskalsstugan

Titta kamrater det är solen som skiner solen, fantastiskt vilken morgon, otroligt vilken väderförändring.

Dagens etapp till Viterskalsstugan 12 kilometer, blev 13,2 kilometer, det är överlag så att det är längre än vad som anges på skyltar och i böcker om Kungsledvandringar. En dag som den här spelar det ingen roll, det är så här det skall vara när vandringen i fjällvärlden är som allra bäst. En stigning på 260 meter känns nu inte så besvärlig, solen skiner och hjärnan har klart för sig vad som nu gäller och har ställt in sig på vandring, benen känns bra, musklerna har fått sitt några dagar och är nu beredda.

Vi går iväg som vanligt vid 9-tiden, börjar med en stigning i det härliga vädret. Vandrar på i ett snabbare tempo än igår, det blir många fler stopp för att fotografera och njuta av utsikten, färgerna och det vackra landskapet.

Vi ser de snöklädda bergen i fjärran, vet att vi skall vandra mellan dessa höga berg. Syterskalet ligger framför oss, innan vi når det blir det en första rast med kaffe.

Blev väldigt fascinerad av de fina formerna och färgskalan på många stenar och klippblock. om det kunde vara något för en fotoutställning i framtiden, skulle vara kul att göra ett projekt av den tanken, måste då naturligtvis åter upp i fjällvärlden, en härlig tanke.

Ungefär halvvägs ligger en raststuga som blev vårt mål för lunchpausen, därefter följde den underbara vandringen på bra underlag och med nästan ingen vind och sol mellan de två snöklädda bergen. Detta är fjällvandringens härligaste stunder, en dag som skulle kunna få hålla på länge, svårt att se sig mätt på den storslagna naturen.

Lite strörenar har vi sett utefter vandringen, slakten gjordes under förra veckan men det går fortfarande några kvar. Vi närmade oss så sakteliga vår sista stuga på denna vandring, en sista natt i STF-stuga och imorgon sista vandringsdagen, till slutmålet Hemavan.

Vi har inte sett några fåglar eller djur förutom nyss nämnda renar, så den uppstoppade fjällripan som finns i Viterskalsstugan får bli bilden på fågel för denna gång.
Här ägnades någon timme till vedsågning, för att veden skulle räcka att värma upp ett ganska kallt kök/allrum, i denna stuga fanns det gasoluppvärmning i sovrummen.

Fjällvandring Ammarnäs – Hemavan etapp 3

Servestugan – Tärnasjöstugan

Samma morgonprocedur, blir nu till en bra rutin som följer oss under resten av vandringen.

Servestugan efter en stunds vandring.

Idag startade vi vid 9-tiden i ett vackert väder med stora blåa revor på himlen, såg ut att bli en strålande dag. Dagens etapp skall vara 14 km vilket stämde bra, enlig GPS-en 14,2. Startade på 650 meter första stigning ca: 200 meter efter det en ganska enkel vandring, långsamt utför 230 meter till målet Tärnasjöstugan.

Första fika paus, vid en härligt porlande fjällbäck, med en starkt skinande sol. Där är det lätt att bli sittande, njuta av ljudet, värmen det goda kaffet och trevligt sällskap.

Kungsleden är väldigt bra utmärkt med stenrösen och ibland orangefärga på träd eller stolpar. Ett fantastiskt jobb har lagts ner på att lägga ut spångar på de blötaste ställena, hade varit svårt att ta sig fram om inte spångarna fanns, väldigt myrblöt på sina ställen.

En härlig dag med ett perfekt vandringsväder, svag vind, växlande molnighet och så här års är det mygg och knottfritt. Närmare Tärnasjöstugan blev det åter vandring i björkskogen med underbara färger och dessa knotiga björkar som många är ett naturens konstverk.

Väl framme vid stugan är det dock skönt att ta av sig ryggsäcken, byta till torra kläder, hänga in det lite blöt i torkrummet, trots att det idag inte kommit regn så blir det lite svettigt framför allt efter ryggen, den gamla ryggsäcken är inte lika bra som dagens säckar, det har skett en snabb utveckling på mycket av friluftsartiklarna. Det mesta har blivit lättare, alla kläder skall andas och hålla tätt utifrån ” fan tro´t”.  Men visst har det skett mycket bra även om reklamen som så ofta överdriver och får oss att köpa nytt.

Det blev ett snabbt besök av två strörenar alldeles vid huset, ko med kalv fick jag det till. Före kvällsmålet, en stunds vedbastu nere vi Tärnasjön, hustrun tog ett dopp i det kalla vattnet så även R, själv hoppade jag över kallbadet och utnyttjade hinken i taket.

Som brukligt under den här vandringen blev det tidigt sänggående, mörkret infaller utan att vi kan påverka skeendet. Förstår hur folk hade det förr i tiden, det fanns inte annat att göra än att rätta sig efter dygnets skiftningar och kanske är det rätt att sova när det är mörkt och vara vaken när det är ljust. Är det elen och glödlampan som idag har ändrat vår livsstil och vi inte riktigt har hängt med i evolutionen? Det verka ta längre tid för människan en för andra djur att anpassa sig.

Gröntjärnsleden 29 juni

En märklig upplevelse när vi igår kväll tog bilen mot Bratthe ett ställe långt in i skogen, där vi skulle vara med på en vandring utefter  Gröntjärnsleden. Från Sandvik tillbaka till Bratthe 1,2 mil vandring, samling 19:00, och där mitt ute i skogen i ett ihållande regn fanns det en parkering (utan parkeringsautomater). Bratthe ingen by utan bara ett litet inglasat hus och så denna parkering med 70-tal bilar.

                                 Parkering mitt i skogen.

 

                      Tur att det ”busshållplatsen” är ordentligt markerade

 

Vi bussade till Sandvik för att där börja vandringen.

 Der regnade men det hindrade inte att det kom mycket folk som skulle gå denna sträcka, en gammal pilgrimsled som pilgrimerna använde när det skulle till Nidaros i Norge.

                        Det regnade mest hela tiden

19:30 började vi vandra på fina skogsstigar, för att ta oss tillbaka till Bratthe, det hela arrangerades av Ängebo IK. Vid Gröntjärn serverades vi kaffe med en god kanelbulle, behövlig paus. När vi åter nådde Bratthe efter drygt  2,5 timmars vandring inkl. kaffepausen, blöta inifrån och utifrån serverades vi en god varm köttsoppa med ”glöhoppor” en mycket god hemmabakat smörgås. Efter ännu en kopp kaffe så började vi bilfärden tillbaka mot Aspviken lagom hemma 23:30 efter en minnesvärd kväll där vi fick träna att gå i regn åter regn, med våra regnkläder som vi hoppas slippa när vi i september skall vandra i svenska fjällen.

 

                 Fikarasten vid den sägenomspunna sjön Gröntjärn.

Gröntjärn sägenomspunnen och grönskimrande, Gröntjärn har troligtvis svenskt rekord vad gäller skillnad i vattennivå, hela 14 meter mellan lägst och högst uppmätta. Detta trots att det inte rinner bäckar till eller från Gröntjärn.  Det är flödet av grundvatten som ensamt bestämmer nivån på sjön. Gröntjärn är en så kallad dödisgrop, något som blev kvar när kilometertjocka isen krympte och försvann för omkring 8 500 år sedan. När landisen helt hade dragit sig tillbaka fanns större block av dödis kvar i grusmassorna. Dessa isblock smälte i sin tur och bildade så kallade dödisgropar. Flera av de stora groparna i  dalgången är idag vattenfyllda däribland Gröntjärn och den i närheten liggande Stråsjö-Långtjärn.

Då grundvattnet i Gröntjärn passerar genom isälvsgrus uppstår en reningseffekt. Gruset fungerar som ett naturligt reningsfilter som fångar upp partiklar och gör vattnet rent och klart. Frånvaron av partiklar är förklaringen till vattnets speciella gröna färg.

Det varierande vattenståndet gör att Gröntjärn har en extrem bred strandzon. Ytterst få växter har förmågan att både kunna växa på en torr grusbacke och i 14 meter djupt vatten. Växttäcket i strandzonen är därför lågt, glest och mycket varierande från en tid till annan.
Krypven och vattenmåra är de enda fast rotade växterna på stranden. Frön kan tillfälligt ansamlas i strandzonen och gro i riklig mängd. Ett exempel är getväppling som under vissa perioder breder ut sig ordentligt på stranden. Här hittas också fjällnejlika och knutarv. Fjällnejlikan är en rest från en kallare tidsepok. Knutarv finns normalt bara vid Hälsingekusten men i inlandet växer den endast här.

I närheten ligger Stråsjö-Långtjärn med ett djup på 20 meter. Sjön har en nästan lika spännande hydrologi som Gröntjärn.  Stråsjö-Långtjärn har i motsats till Gröntjärn en mycket smal strandzon. Vattennivån tycks vara konstant men är i själva verket sakta stigande. Sjön tillförs ett humusrikt vatten via ett antal bäckar men saknar ett synligt utlopp. Istället dräneras sjön genom att vattnet långsamt tar vägen genom isälvsgruset på botten. Här har dock växtdelar och humus ansamlats till ett gyttjelager som successivt täpper till en allt större del av bottnen på denna stora döisgroppen. I takt med att vattnet stiger dränks den omgivande skogen längs stränderna. I sjön syns stubbar och lågor från träd som vuxit i strandlinjen då vattenlinjen var lägre.

        En stilla tjärn längs vägen, något av ett mygghål.

 

              Även här hade stormen Dagmar härjat.

Fakta till detta inlägg är hämtad från länsstyrelsen i Gävleborg.

Strot tack till Ängebo IK för en trevlig kväll.