Svartklubben 8 september

Okt9

Tillsammans med tolv förväntansfulla fågelskådare som skulle tillbringa dagen på Måsten, avresa 04:00 från Vallentuna. Tidig samling på Singö, där vi mötte skeppare Fredrik som snabbt ändrade till plan B. Det blåste för mycket för att ta oss till det tilltänkta målet.

Ett klokt beslut insåg vi snabbt när vi var på väg till Svartklubben, hög sjö när båten väl lämnat hamnen. Skeppare Fredrik navigerade oss smart genom de höga vågorna, väl framme kunde jag snabbt konstatera att detta var ett fantastiskt skärgårdsidyll.

Svartklubben är en holme och fyrplats belägen öster om Singö i Roslagens norra skärgård.

Fyrbyggnaden som stod färdig år 1820 består av ett massivt, 12 meter högt, runt stentorn med svart-vit dagmarkering. Tornet byggdes för att eldas med stenkol, därav dess tjocklek. Fyren hade ursprungligen en stor glaslanternin och var Sveriges första täckta stenkolsfyr. På 1840-talet installerade man råoljelampor och mässingsspeglar för förstärkning av ljuset. Från och med 1875 användes en fotogenlampa till fyrljuset. År 1899 fick fyren en ny lanternin med fresnel-lins som demonstrerats på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm två år tidigare.

År 1916 fick den dittills omålade fyren sin svart-vita dagmarkering och har varit i stort sett oförändrad sedan dess. Sedan 1968 då fyren automatiserades och avbemannades, är fyrbelysningen eldriven och består av två stycken glödlampor på 1000 watt. Var femtonde sekund ger fyren två långa blänk med grön, röd och vit sektor, och dess sken syns runt 16 nautiska mil. Sjöfartsverket är ägare till fyren, men de gamla fyrvaktarbostäderna är utsålda till privatpersoner. Fyrbyggnaden är statligt byggnadsminne.

Dagen ljusnade fort och det blå morgonljuset förbyttes till ett vackert mjukt ljus som fick skärgården att bjuda upp till en ur fotosynpunkt underbar dag, med stora vågor och fina höstfärger.

Havtorn, bärens orangeröda färg lyste upp i klippskrevorna.

Med skärgården vågbrus är det lätt att njuta och låta tiden sakta flyta fram.

Östersjön detta innanhav är något som vi alla måste vara rädda om, det är så magiskt med havshorisonten och att vi har tillgång till alla dessa öar i skärgården.

(faktatexten om ön och fyren är hämtad från Wikipedia.)

Hav och horisont Halland okt 2013

Nov5

Jag har skrivit det förr, återkommer till att det är något speciellt med hav och horisont. Utefter Hallandskusten är det verkligen rakt ut till en horisont. Jag som uppvuxen i Stockolms norra skärgård fullt med öar fascinerades mycket av att se rakt ut i ingenstans.

Vågornas kluckande, smaken av salt, doften av tång och vindens brus en mäktig upplevelse.

Har en oförklarlig lyckokänsla inför fyrar och alla typer av sjömärken, en spännande tid innan radar och GPS då gällde det att kunna navigera på ett helt annat sätt än nu.

Sjömärke fotograferat genom tubkikaren, tänk att detta lilla märke kunde vara till nytta för att komma rätt på ett brusande hav.

Solglitter över havet.

Tidig morgon med det blå ljuset innan solen färgar landskapet i varmare toner.

Strand linjerna fyllda av tång och av naturen kreativt utlagda stenar och klippor.

Undrar hur det är här under vintern med snö kyla och säkert hårda vindar, troligtvis fuktigare än på ostkusten där det kan frysa till is, här är havet öppet, säkert vacker och maffigt.

18 februari 2013

Feb18

Igår tog hustrun och jag bilen söderut mot Nynäshamn för att spana in natur och fågel. En gråmulen dag runt nollsträcket, med en frisk sydostlig vind. Vi började på Torö vid Ankarudd, en fågelspanare fanns på plats med tubkikaren mellan två sjöbodar för att eventuellt skapa lite lä.

Öppet vatten och fullt med Knipor, Viggar, 8-10 Storskrakar och en ensam Salskrake. Det blev en snabb översikt med tubkikaren och lite bilder från detta kalla blåshål.

Åkte tillbaka någon kilometer för att ta oss Stenstrand ett eldorado för vindsurfare, kite-surfare och andra som behöver vind och stora vågor. Är också ett ställe som lämpar sig för sträckande fågelspaning, framför allt lite senare på året då de stora sjöfågelsträcken kommer till oss för att njuta den svenska sommaren med ljuset och värmen.

Här blåste det ordentligt, det kändes betydligt kallare än noll grader i den hårda vinden. Svårt att se fåglar som eventuellt fanns på vattnet, för stora vågor. Kunde i alla fall spana in en Sjöorre långt ut flygandes mot vinden alldeles ovanför vågtopparna, en fiskmås stretade sig också fram mot vinden på lite närmare håll.

Vi kunde inte låta bli att ägna lite tid åt att fotografera den här storslagna naturen, det är något visst med det öppna havet med sin horisont långt där borta. Skapar fantasier utöver det vanliga, med vindens och vågornas ljud som en dramatisk ljudkuliss är det fantastiskt att stå där i vinden, bara att njuta av ögonblicket.

Det är första gången jag besöker Stenstrand, en strand som verkligen lever upp till sitt namn. Här finns de mest slipade ”stendiamanter” en plats jag gärna kommer att besöka igen, massor att fotografera och studera närmare vid något varmare väder.

Åter i bilen värmde vi oss med den medhavda varma av hustrun gjorda chokladen, ingen gör varm mjölkchoklad som hon.
Nu bestämde vi oss för att åka till Alhagen en våtmark som ligger någon kilometer innan Nynäshamn, ett fint strövområde med ofta väldigt mycket fåglar. Nu började det komma snöbyar, vilket SMHI lovade skulle komma på kvällen, fel igen SMHI. Parkerade och tog vägen mot inloppet där det brukar landa sjöfågel så här års, rapporterade Brunand, Smådopping och Kricka. Strävade på in det tilltagande snöfallet, halvvägs mötte vi en skådare som kom från Inloppet och kunde berätta att där fanns nu bara Gräsänder alltså ingen tanke på att gå dit. Strömstaren fanns inte heller på plats, vi gick tillbaka en annan väg utefter en öppet å.

I snöfaller låg där en så vacker sångsvan med sin skimrande gula näbb med snöflingor som förhöjde intrycket.

Sångsvanar är en första påminnelse om att ljuset, våren är på väg. Närmare bilen såg vi ytterligare tre Sångsvanar. I bilen bestämde vi oss för att besöka kusinen G och fru H som bor på vägen tillbaka mot Vallentuna. Träffade där söta barnbarnet S med föräldrar S och F, en trevlig stunds samvaro med kaffe och lite prat om allt möjligt, tack för det kära kusin med familj.